Morgonsång

Fy vad husse är tråkig ibland. Här offrar jag en del av min dyrbara tid för att göra morgonen angenäm för honom. Det innebär att jag sjunger vackert och sitter snällt med svansen runt baktassarna och ler. Problemet är bara att jag måste bli av med “morgonrösten” först och det blir man ju bara genom att prata och sjunga lite. Tyvärr uppskattas inte min musikaliska talang klockan 04:30.

Efter 100 meter terränglöpning med husse, så var det dags för morgonritualen. Husse slänger i sig den där svarta sörjan som han kallar kaffe och sitter vid datorn. Till slut måste jag tassgripligen ta tag i husse och släpa honom till dörren. Han är så seg på mornarna.

Den här morgonen så träffade vi på tre skällisar på rad! Jag blev alldeles förbluffad och glömde totalt bort att fräsa. Två av skällisarna var mindre än mig till och med. *spänner bröstet* Fast usch vad närgången en av dom var. Han nosade hela tiden på min husse.

“Hallå där! Vad tror du att du gör med min husse va?!”

Resten av promenaden gick rätt bra. Vi kontrollerade buskagen och min privata skog. Det springer ju runt så mycket löst folk med vrålmaskiner och förstör. *suckar*

“Kan rapportera att skogen fortfarande finns kvar.”

 

Slutligen måste jag ju visa fotot på grannkatten som jag råkade fräsa lite åt igår. Det var faktiskt inte meningen. Det är säkert… Men jag blev så förvirrad av att se en spegelbild på mig själv.

“Grannkatten Mulla. Vilken tjej!”