Förvirrande morgon

Uschjam! Morgonen började så bra med en härlig promenad runt i området med husse. Det var tills dom gräsätande vrålmaskinerna började jaga bort mig från gräsmattorna. Vad har jag för chans mot dessa hemska maskiner!? *sniff*

Nu gällde det att passa på att nosa på buskarna som ännu inte blivit anfallna av gräsätarna. Jag måste säga att det kändes lite stressigt att höra vrål och skrammel bakom husknuten.

“Nu gäller att att snabbt som katten kolla buskarna här. Jepp, allt verkar vara som det ska här. Lite lagom bladiga, om man så jamar.” *hehe*

“Okej, om gräsätarmonstret kommer närmare, så klättrar jag upp i trädet. Jag får väl i värsta fall hissa upp husse i kopplet. Klättra det kan han ju inte.”

“Klara, färdiga…”

Som tur var behövde vi aldrig klättra upp där. Vi smet istället runt husknuten och kollade in andra sidan av området. Till slut hittade jag en lämplig plats där vi kunde pusta ut.

“Men jag går inte i sandlådan husse. Är jag inte duktig?” *stolt*

“Här på bordet känner jag mig säker. Nu får vi nog vara ifred.”

När vi kom hem från promenaden så smet husse iväg för att handla lite. Jag antog att det var ett svepskäl för att han inte ville visa hur rädd han blev för gräsätarna. Döm om min förvåning när han kommer hem och verkligen har  handlat. Som vanligt hade han inget åt oss katter. Men bra katt reder sig själv ju. *hehe*

“Titta Sippo. Husse har schöpt mums-mums. ‘maskens!” *tugga tugga, rapa*