Intrång

Vilken dag det har varit. Jag var fullt uppladdad och redo för en promenad med husse, som tyvärr inte riktigt vaknat än och glömde nästan öppna porten.

“Men öppna nu då husse. Vi har mycket att göra.”

Väl ute så noterade jag två intrång på mitt revir. Först var det en grannkatt som vägrade förstå pikarna jag gav i form av morrande och jamande. Till slut fick jag tassgripligen jaga iväg skrället. Tyvärr så tyckte h*n att det gick alldeles utmärkt att gömma sig i mina buskar! *fräser*

“Hallå där under. Försvinn från mina buskar!” (notera rest ragg)

“Just precis. Tassa iväg du bara. Fast akta dig för brummisarna.”

Efter mycket fräs och jam, så tassade h*n iväg och försvann. Det var i alla fall vad husse trodde. Men så fick jag upp vittringen igen och gjorde en sådan kattrusning in i buskarna att jag skrämde halvt ihjäl husse. Katten smet in under bilarna på parkeringen och jag stod där och jamade allvar så h*n skulle förstå att det var mitt revir. Nästa steg var att fixa buskarna som h*n saboterade. *fnyser*

“Typiskt. Nu måste jag rätta till allt igen. Då ska vi se, två grenar upp, två grenar ner, sju grenar åt höger…”

Jag hinner inte ens hämta andan, så kommer nästa sabotör. Den här gången var det en otäck skällis. Jag visade klorna för att verkligen inge respekt. Det fungerade utmärkt, för skällisen fortsatte bort med matte i släptåg. Men vilken trafik det hade blivit på mitt revir. *suckar*

Eftermiddagen var desto lugnare. Solen sken och husse stod och svettades i sin tjocka vinterjacka. *hehe*

Jag kollade alla buskarna så katten från morgonen inte hade haft sönder något mer. Men allt var lugnt, så det blev en sakta promenad runt kvarteret i solen. Jag passade till och med på att rulla lite.

“Åh så mysigt det är här.” *kurr, kurr*

Nu ska jag återgå till matskålen igen. Vi jamas senare.

“Tassen till er kära vänner.”