Det kan inte vara sant! Jag är så förfräsande trött på allt vitt som dimper ner i tid och otid. Må Skaparkatten klösa sönder alla möbler som finns där det vita skapas. *morr*
“Nej! Inte mera vitt nu igen. (snyft)”
Hur kan det komma vitt när det är flera plusgrader ute? Jama om förvirrande. Här tassar man runt och njuter av den lilla värme som finns, så plötsligt ramlar det ner massa vitt i skallen på mig.
Jag hann i alla fall med att kolla mitt nya revir i skogen. Den här gången såg jag då inga inkräktare som jag gjorde sist. Jag var väldigt noga med att kontrollera samtliga träd och grenar. Det springer ju så mycket löst anhang ute nu så.
*sniffa, sniffa* *nosa, nosa*
“Hupp! Här gäller det att vara smidig.”
Men på vägen hem fick jag nästan en chock. Vi träffade på min tvilling! Husse var tvungen att kolla upprepade gånger att jag verkligen satt kvar i selen.
“Vad i hela Jamarholmen?! Det är ju JAG!”
Försökte sträcka fram en tass för att hälsa. Men uppenbarligen trodde husse att jag skulle äta upp kraken, för han började rycka i kopplet och sa åt mig att låta bli. *mutter*
Får väl skicka en efterjamning på internet…
“Vem var det som jamade att sommaren var här?! Stryk ska han få.”
-Sippo, frustrerad och kränkt katt.
2 kommentarer:
Håller med om det förjamade vita. Idag gick jag bara ut en pyttsvanslitenkorttur ute på altanen sen gick jag in igen och la mej i sängen under täcket och kom inte fram igen föränns det var så mörkt ute så jag inte kunde se något mera vitt...
*nosbuff*
Då är det inte en komplott mot mig då. Vilken tur. Tror jag också ska lägga mig under täcket nu. *nosbuff tillbaks*
Skicka en kommentar