I dag har det varit jättefint väder. Jag har verkligen varit ute och njutit i fulla drag. Tog en sväng i min skog och luktade lite på pinnar och annat. Det mesta av det otäckt vita hade försvunnit i den mysiga solen. Fast det var vissa platser där det envist höll sig kvar.
“Inget vitt under tassarna. Tralla la…”
Det var ju en sådan enorm skillnad från härom dagen då det var jättekallt och det vräkte ner massa vitt. *rys* Fast som vädret varit den senaste tiden, så vågar man inte ta något för givet.
“Bäst att spana försiktigt efter det vita.”
“Det verkar vara fritt fram. Åh, min älskade
vägg. Som jag har saknat dig!”
14 kommentarer:
Ursäkta mej - påstår du att det INTE FINNS NÅGOT VITT KVAR???? Här där jag bor, ja, jag har kommit fram till att det nog måste vara kattarktis finns det MASSOR med vitt och i morse vaknade jag med rimfrost i morrhåren så kallt var det inomhus. Mizzan (stallkatten) rapporterade om MINUS i massor tvåsiffrigt sådant, inte undra på rimfrosten...
Det finns faktiskt en del vitt kvar. Men på dagen var det rätt skönt i solen. Fast i natt var det jättekallt ute. *brrrr*
Oj, vad lik du är min hankatt Pysen.
Ska se till att visa lite bilder på mina katter sen
Svar:
De är mycket smarta. Jag kan ge mig tusan på att de kan känna att jag är ledsen och kommer och stryker sig mot mig en extra gång för att just trösta...
Tack...du är söt du!
Åh, tack så mycket. Jag tränar regelbundet med min husse. Vi känner väldigt väl när någon är ledsen. Jag fick trösta min husse när vår förra kattkompis gick bort. Tassen!
Äntligen! Härligt, kompis! Nu kan jag släppa litet på tassarna jag hållit för dig. Och du ska se att Börje snart vågar sig fram, han också!
Tack för tasshålningen! Det förklarar det fina vädret i dag. Börje får banne mig se till att kravla sig fram snart. Hoppas bara inte kråkan krax, har käkat upp honom. Fast Börje är en resurskraftig mask.
Jag gillar dig Sippo, men jag måste flika in ett litet klagojam. (Ja, jag jamar ibland, fast jag är tvåbening. :P) Du börjar låta som en tvåbening du själv när du bara snackar väder jämt. En svensk tvåbening. Men vad vet jag, jag är inte så bra på jamiska, ni katter kanske alltid bara pratar om väder.
V..va!? Börjar jag låta som en tvåbening?! Det var det värsta. Fast det kanske ligger nåt i det. Jag blir lite förjamat trött på vädret själv faktiskt. Ska se om jag inte kan nosa fram något mer spännande till nästa gång. *nosa, nosa*
Vad underbart att solen även har hittat till din vackra, svarta päls!! High-five, Sippo! :)
//Tre katter
Vacker päls. Man tackar så mycket. High tass!
Hm. Vi tycker att det där med gräs och skog är väldigt läskigt. Matte har försökt sätta ner oss på gräsmattan men vi fäller snabbt in benen och klamrar oss fast vid mattes arm. Tacka vet vi asfalt! ;-)
(Fast det ser ganska mysigt ut att gå i solen, någon gång kanske vi vågar).
Hälsar Thelma och Flisa
Men vad är det ni jamar? Gräs som är så mumsigt. Ni får pröva att försiktigt sätta ner en tass i taget på gräset. Om inte det funkar, så får ni tassa över till mig. Då ska jag hålla er i tassen medan ni tränar på gräs. Ingen katt ska behöva vara rädd för gräs. Inte så länge jag bestämmer!
Hallojsikurrsan, på dig Sippokrates! Vad menar du med att allt det vita håller på att försvinna?! Det tror inte VI att det gör! Vi tror det ligger i bakhåll och gömmer sig, för att slutligen komma fram när man minst anar det! och sen...SVOSCH får man allting över sig! *konstpaus* Nä, men titta! Nu har det börjat snöa igen! Vad var det vi mjauade?!
Här i Ljusdal så har våren kommit av sig totalt, säger mamma Rozie. det bara snöar och snöar... *mutter, mutter*
Jomen det är ju därför jag tittar fram så försiktigt bakom husknuten. I fall det vita ligger i bakhåll. Fast nu verkar det ju upptaget med att trakassera er istället. Moahaha.
Skicka en kommentar