Det skönaste när allt vita försvinner, det är att man kan dra med husse ut i skogen. Det finns en liten dunge en bit bort där jag brukar tassa runt bland träden och nosa lite.
“Skönt och mysigt i skogen.”
“Det luktar så mysigt här ute.” *nos, nos*
Nu verkar det som om det varit någon annan katt där och festat. Det ligger nämligen lite fjädrar kvar. Man tycker ju att dom kunde lämnat lite kvar till en annan.
*sniff,sniff, nos, nos*
Undra om jag inte träffade ägaren till festmåltiden. Det var en ilsken rackare som fräste och morrade. Lugn som jag är, så glodde jag lite bara innan jag lugnt tassade vidare.
“Ta det coolt kissen. Jag hälsar ju bara.”
Dagen började jätteskönt med solsken och mycket värme. Husse tittade på termometer-grejen, och insåg att det inte skulle behövas någon tjock tröja under jackan.
Tråkigt nog för honom, så fick jag så brått ut när han kom hem, att han inte fick tid att klä om. Ännu mer synd var det att både sol och värme hade försvunnit. Ute stod en frusen husse och huttrade.
“Sjåpa dig inte husse. Så kallt är det inte.”
När vi stod där och funderade så kom en granne förbi. Först blev jag lite rädd, men så ropade hon på mig och då kände jag igen rösten. Det är en av mina favorit magkrafsare. Vi nosade lite på varandra och snackade lite. Tror min husse kände sig lite utanför. Fast så går det när man träffar trevligt folk. Till skillnad från husse menar jag. Sen var jag så glad att jag klättrade lite i träden.
“Klättra, klättra…”
Ha en förjamat bra dag.
-Sippo
9 kommentarer:
Härligt kompis! Jag ser att det börjar bli vittfritt hos dig. Verkligen på tiden. Förstår att du har fullt upp nu med att kolla allt som gömt sig där under. Kanske till och med att kompisen Börje dyker upp snart. Håll utkik!
Jag hoppas innerligt att Börje tittar fram nu när det vita börjar försvinna. Med lite tur kanske Ödlan Örjan vågar sig fram också. Man vet aldrig.
Åh, så snön börjar krympa bort nu. Tycker du e så modig som vågar hälsa på folk ute i det fria. Ja var ute en sväng i dag med matte men ja våga inte hälsa på grannen trots att ja har gosat med henne förr när hon hälsat på i lägenheten.
Vilken snygg klätterstil du har, kompis! Blir nästan lite avis... förra gången jag klättrade i ett träd blev matte sur på mig, bara för att jag hoppade ner i en myrstack efteråt och blev lite myrig och kådig. Förstår inte varför hon skulle överreagera så våldsamt och tvinga mig att bada?!?
Tass från Aragorn, klätterbroder.
Nea - Det vita krymper bort allt mer. Nu hoppas jag bara att det inte kommer något mer. Det kan vara läskigt att hälsa på folk, även om man känner dom. *nosbuff*
Aragorn - Tackar så mycket. Jag har övat lite på klätterställningen under vintern. Kan inte heller förstå varför din matte överreagerade så dant. Du hade ju mat för flera dagar i pälsen. *tass*
Vi längtar också tills det blir varmare ute! Då får vi komma ut desto mer och springa i våran "hage" :)
Förresten - du ser ut att vara riktigt duktig på att klättra! Du måste hålla din kropp bra fit genom efter alla promenader med husse (din husse också kanske *fniss*)
Tass
//Tre katter
Lyckans katter som har en hage. Klättra lärde jag mig första gången jag rymde. Det var liksom tvunget för att undkomma husses flaxande armar. Med hjälp av tasshävningar och svansvift, så håller jag mig i topptrim. Husse verkar däremot vara hopplöst fall. Funderar på att tvångsmata honom med torrfoder.
Sippo, det ser ut som att du oxå börjar få vitfritt hemma hos dej. Dock ser jag avsaknaden av LERA hos dej.. kan det bero på att du har sånt där svart som är hårt och luktar illa på marken?
Tur att du inte åt av dom där fjädrarna för då hade säkert din husse kommit med såna där vita tabletter och stoppat i din mun. Dom smakar BLÄK! jag brukar få såna ibland även fast jag inte smakar såna där vilda saker. Skulle jag nån gång få nos på nåt sånt så är mina tvåbeningar omedelbums framme och snor det för mej så där får jag stå med lång nos. *nosbuff*
Jo, nästan helt vitfritt har jag. Vi har svart jox på marken, fast det luktar ingenting. *sniff, sniff* Vet du, husse började rycka i mig så fort jag nosade på fjädrarna. USCH, skrek han. Vadå usch? Verkligen långnos. Fast det var kanske bra, några vita piller vill jag då inte ha.
Skicka en kommentar