Usch vad otäckt det var idag. Husse följde med mig ut på en promenad och vi hade precis kommit till min gräsplats då det kom människor en bit bort. Dom släpade nånting efter sig på marken som lät jättemycket. Jag blev lite orolig och kröp in under busken, men jag sprang inte i väg.
Då plötsligt kommer människorna. Det visade sig vara en stor människa som hade två små människor med sig. Småttingarna började direkt prata med husse om att dom aldrig sett en katt i koppel. Hur gammal jag var undrade dom med.
Dom kom så nära att jag blev jätterädd och försökte springa i väg. Men det dumma kopplet fastnade i en dum snödriva och sen i en ännu dummigare lyktstolpe. Jag kämpade och slet så hårt jag kunde för att husse skulle förstå att jag var jätterädd. Jag skakade i hela kroppen, så skräckslagen var jag.
Husse som nu försökte få loss kopplet och samtidigt prata med småttingarna, blev lite stressad. Men min husse är för snäll för att säga något. Det var när husse försökte dra mig närmare som det hände. Jag kämpade och slet med alla mina krafter och plötsligt så hade jag kommit ur kopplet och var fri. Jag sprang så fort tassarna bar mig för att komma undan.
Nu skulle man ju kunna tro att husse blev skräckslagen. Men han var helt lugn och sa “oj, nu har han slitit sig. Nu kommer han springa hem.” och vet ni? Det var precis vad jag gjorde. Jag struntade till och med i katten som trampade runt på mitt revir. Jag sprang raka vägen till vår port och satte mig för att vänta på husse.
Det kallar jag tillit av husse. Han visste att jag inte skulle rymma.
“Snälla husse, släpp in mig! Jag är rädd.”
6 kommentarer:
Vad skönt att din husse lärt sig att lita på dig!
Såna där minimänniskor kan vara riktigt läskiga.
Dom kan försöka dra av en svansen om man inte aktar sig. Det finns bara en minimänniska jag litar på. Hon brukar vara hemma hos oss rätt ofta. Hon heter Fanny och har just lärt sig prata. Men hon är väldigt smart, för hon har lärt sig vad jag heter. Babs ropar hon när hon ser mig. Hon är mammas barnbarn. Vad nu det är.
Så var det med det. Nu ska jag tassa iväg och kolla om jag fått något nytt i matskålen. Man kan ju alltid hoppas.
Tass kompis!
Usch. Svansryckt vill jag verkligen inte bli. Du har tur som har en liten människa att lita på. Själv litar jag bara på husse. *tass*
Sippo, vad du är klok som sprang hem! Och husse känner dig så väl och visste att det inte var någon katt-astrof att du kom lös. Fan-tass-tiskt fint samarbete där! Spinn från Fjutten*tjänstgörande kudde*
Jag känner mig jätteklok. Fast ärligt jamat så var det mer instinkt än tankeverksamhet. Katt-a-strof var jamet. *ryser* Lycka till med jobbet som tjänstgörande kudde.
Vilken tur att du är ute ofta och patrullerar i området så du hittar där. Tänk om du varit ute på okända tassmarker och inte hittat hem! Hemska tanke! Din husse måste vara stolt över dig som är så duktig! Tass vännen
Ja verkligen. Tänk om jag sprungit till grannen istället. Då hade husse ALDRIG hittat mig ju. Det är nog därför vi katter är så smarta och håller oss till vara tassmarker. Husse har ringt runt och skrutit om hur duktig jag var. Så har jag fått JÄTTEMYCKET gos. Tror han känner sig lite skamsen som försökte tvinga mig att stanna kvar.
*tass*
Skicka en kommentar