Vilse med husse

I går drog jag med husse på en promenad rätt sent på kvällen. Det var mörkt och rätt kallt faktiskt. Husse trodde att vi bara skulle vara ute ett par svansvift, men jag hittade så mycket intresanta dofter, att jag liksom tappade bort tiden.

Plötsligt var vi långt utanför området. Husse som inte ser ett skvatt i mörkret, började snurra runt och leta efter något han kände igen. Då insåg jag att husse inte hade en aning om vart vi var.

Tursamt nog så är man ju gammal commando-katt, så jag tog snabbt täten för att leda husse rätt. Det första problemet kom efter ett par meter. En buske luktade så spännande att jag glömde bort husse och sprang runt busken med hela kopplet. Husse gjorde ett par underliga läten när han upptäckte att det var taggiga buskar.

Nästa problem var bilvägen. Jag vägrade prompt att gå över gatan utan strålkastare och farthinder. Jag har allt sett hur folk brummar runt som galningar i sina brumbilar. Det slutade med att husse lyfte upp mig och bar mig över vägen.

Resten av promenaden hemmåt, tillbringade jag åt att motarbeta husse. Springa runt lyktstolpar, in under bilar och sen bara kasta sig ner på marken, är utmärkta knep.