Till Gustav

Jag fick ju en jättefin medalj av Wikki i går. Efter att nosat runt lite, så hittade jag sidan där man kunde skapa egna medaljer.

Egentligen vill jag ge alla mina vänner varsin medalj. Men jag måste ju börja nånstans, och då blir det faktiskt till Gustav.

Utan honom skulle jag inte haft någon blogg. Tack kompis. *svanshonnör*

medal

9 kommentarer:

Imma sa...

Där ser du, Sippo, varför du är värd medalj - för att du tänker på andra! Du är en katt med ett stort hjärta, och du värnar om de som är svagare än du... hurrjam för dig!

Och så ett trefaldigt hurrjam för din husse, som tydligen lyckats vinna över en svår situation - det är också MODIGT!

Tass från Imma, abbemissa.

Unknown sa...

Äsch då. *generad* Jag gör ju bara vad vi katter gör bäst; tar hand om våra nära och kära.
Husse bugar och tackar från sin del av skrivbordet. Han säger att det var svårt att ta det första steget.

Nea theCat sa...

Nu vill ja höra historien om hur det gick till.. Om du vill berätta alltså.

Tass

Unknown sa...

Har funderat på det faktiskt.
Jag ska jama den imorgon kanske.

Dui och Deco sa...

Vad kul att du ger Gustav en medalj! Kan han behöva nu när han har det så jobbigt med sticktanten. Vi vill gärna höra historien..Tasskram

Kattson sa...

Vad generöst av dig att dela ut en medalj till Gustav. Om det är han som fått dig att börja blogga så är han verkligen värd det. Även om du ibland tycker att din husse gör fel, så kan jag lova att det finns JÄTTEMÅNGA katter där ute som skulle jubla över att ha en sån husse. Jag tror du också inser att du har haft tur men man kan ju inte berömma folk hur mycket som helst?

Unknown sa...

Dui & Deco - Han borde få en just bara för den saken med! Tassen.

Kattson - Jo, det var ju Gustav som gjorde att jag kom igång med bloggandet igen. Jag vet att jag har en bra husse, men man kan ju som jamat inte ge FÖR mycket beröm. Dom blir så stöddiga då. *hehe*

Katten Lisa sa...

Råkade tassa förbi här,och oj, oj, oj, vad ska jag säga *blir röd om nosen*...det var den finaste medalj jag fått i hela mitt liv! Tänk att jag inte skulle känt dig annars...vad konstigt det hade varit! Och jag är ju SÅ stolt över att vara kompis med en commandokatt. Tack, Sippo för den fina medaljen. Nu känns det litet bättre efter allt jobbigt. *rördtass*

Unknown sa...

Det är ju det jag alltid jamat, du sätter ordentliga tass spår i våra hjärtan. Precis som du jamar, tänk om vi inte skulle känt varandra. Hemska tanke! Bra att det får dig att må lite bättre i allt det tråkiga du råkar ut för. *kompistass*

Skicka en kommentar