Snuffe!!!

Först måste jag jama att patrullen i dag var en katastrof. Det regnade så mycket att till och med magpälsen blev dyngsur. Husse påminde mycket om en blöt hund, där han tryckte under en liten bit tak. Så promenaden gick från porten till husknuten och sedan sprintade jag hem så fort tassarna bar mig. Så nu till något annat.

 

Enda sedan Snuffe flyttade hit för nästan två år sedan, så har jag kämpat med att uppfostra honom till att bli en duktig kisse. Vi har gjort tasshävningar och svansviftningar ihop, för att inte jama om intervallträningen på hallgolvet.

Jag satt med husse vid datorn och tvättade mig, då det hörs ett envist rasslande från persiennerna. Självklart tittade husse på mig först, som om jag skulle kunnat nå persiennerna i det andra rummet.

Så insåg husse att det var Snuffe som bråkade och sprang in i vardagsrummet för att tala allvar, som han säger. Då hör jag ett j*vlar, från husse. Snuffe hade nämligen kört huvudet igenom en springa och fastnat där. Det var det som lät. Han var jätterädd, vilket han självklart förnekar. Snuffe alltså.

“Det gäller att behålla huvudet, om man så jamar.”

Precis när husse ska rädda honom, så tar hans commandoutbildning över och han lirkar sig loss på egen tass. Husse var chockad. Han trodde aldrig att Snuffe skulle kunna pressa sin tjocka skalle igenom en sån liten springa. Hela eftermiddagen gick han runt och mumlade om att det var en himla tur att han var hemma. Då påpekade jag att Snuffe faktiskt kom loss på egen tass, men det lyssnade han inte på.

Jag måste ge tassen upp till Snuffe, för att han huvudet kallt. Det var liksom huvudsaken. *vrider sig av skratt* Oj, jag är på hugget i dag. Bäst att utnyttja det.

Tassen!