Hade precis kollat grannhuset efter min magkrafsare, men hon var fortfarande inte där. Jag fick nöja mig med en ersättare som kom och klappade mig. Husse hade nämligen äntligen insett att jag tänkte då inte röra på mig innan jag blivit magkrafsad och gosad med.
På vägen hem så stötte vi på en ilsken grannkatt. Först tänkte jag ignorera skrället eftersom han alltid morrar åt mig. Men så kunde jag inte låta bli att nosa lite. Plötsligt fick kissen frispel och anföll mig. Det blev ett faslig liv när vi jamade och fräste åt varandra. Om det inte varit för att husse hållit tag i kopplet så skulle jag minsann visat var kattlådan skulle stå. *fnyser*
Det slutade med att jag vann. På sätt och vis. Min utbildning som commandokatt tog över och jag intog snabbt grundställningen för busko-rate, “den lugna kattens väg”, kan man väl säga. Det betyder att jag låg bakom en buske och glodde ilsket tills katten masat sig iväg. Ibland så är det bäst att slåss på det tysta sättet.
 |
| “Ibland vinner man krig utan att slå ett slag.” |
Man kan säga att jag hämtade mitt lugn från katt-chi. Det är den inre styrkan hos oss katter som övar katt-rate, “öppen tass”. Först trodde jag att katt-chi var en överkurs av atscho, men så var det ju då inte.
2 kommentarer:
Så KLOK du är som inte slåss, Sippo! Det högaktar jag dig verkligen för, skall du veta. Funkar de där metoderna på spammare också? Vi har haft en på kattbloggen, och jag blev så arg att jag reste ragg när jag läste de dumheter han skrev...
Purr från Imma, klosterkatt.
Tack så mycket. *stolt* Jag vet inte om det funkar på spammare, husse försöker strunta i dom, men det hjälper inte alla gånger. *suckar*
Vilken dummis som retar upp dig. *tröstartass*
Skicka en kommentar