Träffade på en granne när vi var ute i dag. Först så verkade hon inte vilja hälsa, så jag sträckte på svansen och gick rakt förbi. Vill hon inte hälsa så vill inte jag det heller. *svansknyck* Men så förklarade husse att jag inte ville tränga mig på. Så då ropade han på mig och vips, så var jag framme och hälsade på både husse och granne. Det gäller att vara artig, men samtidigt vill man ju inte tränga sig på.
Jag är ju egentligen en väldigt gosig och tillgiven katt. Det är bara att jag har lite svårt att ta det första steget. Man vet ju aldrig hur ni tvåbeningar reagerar. En gång var det en tjej och hälsade på husse, hon ställde sig uppe på en köksstol och gallskrek när hon såg mig. Har ni hört något så tokigt? *fnys* Jag som är så ofarlig. *mutter*
 |
| “Hur kan man vara rädd för en liten misse som mig?” |
 |
| “Titta bara hur jag tar hand om min gosiga husse.” *tvätta, tvätta* |
Resten av promenaden gick bra. Det blåste en hel del i pälsen, så jag fick lägga mig ner i gräset och rulla runt lite för att få den att ligga åt rätt håll igen. Ett evigt slit när det blåser och har sig. Självklart ville husse passa på att ordna en bild där jag själv skulle hålla i kopplet. Det fungerade inget vidare. *hehe*
 |
| “Ja, då sticker väl jag då husse. Morsning.” |
Men jag kom inte så långt, husse slängde sig på kopplet så det tog tvärstopp. Men jag måste erkänna att det roade mig lite. *moahaha* Men faktum var, att jag ville inte smita på riktigt. Buskologi är inget roligt utan husse.
 |
| “Du och jag husse. Du och jag…” |
2 kommentarer:
Tänk så bra att du håller din husse så fin! Ni är verkligen ett fint "radarpar" du och din husse. Själv är jag så glad över att få vara gammelmatte till Imma. Nu när hon är ensam behöver hon allt stöd hon kan få, för hon gillar inte att vara utan sällskap och det har hon ju aldrig varit heller för Aragorn och hon var ju kullsyskon och de trivdes så jättebra tillsammans och bara hon fått vänja sig vid Rufus, så blev de ju fina kompisar alla tre! Nu måste vi vänta tills mitten av september - men DÅ kommer Conny!!! Sedan behöver hon inte vara ensam längre. Snart därpå kommer ju också mina två fina pojkar från katthemmet och när de alla har vant sig vid varandra så blir reviret fullt av katter igen - underbart! Jag har också förälskat mig i en jättefin rexpojke som heter Dusty Dragon och jag frågade om de skulle omplacera honom för då ville jag ha honom, men hans husse älskar honom så mycket, så det blir nog aldrig så - men jättegosig är han!
Det tycker jag med. Hygien är viktigt för oss katter och eftersom husse aldrig verkar tvätta sig annat än den där duschen, så måste jag ju hjälpa till. Jag undrade just när Imma skulle få nya vänner. Så spännande det ska bli, framförallt för missarna. Jag måste ju jama att hon verkar ha tur med så snäll matte och gammelmatte. Jag känner mig också tursam som har min husse. Fast ibland är han lika jobbig som kattsand mellan klorna. *mutter*
Skicka en kommentar