Oj vad jag har sprungit ute mycket i dag. Det har varit jätteskönt med en stor värmande sol. Det var faktiskt så varmt att husse började låta som en trött skällis. Fast med tanke på att han bar kläder för kallare klimat, så förstår jag honom.
“Om jag gömmer mig bakom grästuvan
så kanske jag får vara i fred...”
“…eller inte. Men fota på då. Ser den här
posen bra ut?”
I går så lurade jag husse att gå en annan väg när vi promenerade. Det slutade med att vi hamnade långt ut i det husse kallar “obygden” och består mestadels av träd, stubbar och en massa underliga kryp. Värst var nog alla skällisar vi mötte. Oj vad dom glodde på oss.
“Hur svårt kan det vara att följa vägen?” 1)
Husse blev lite orolig att vi hamnat fel och inte skulle hitta hem. Då plockade han fram sin blixtlåda/telefon som tydligen även har nåt som kallas GPS. Med hjälp av den skulle vi hitta hem igen. Problemet var bara att det spelade ingen roll åt vilket håll husse pekade med den. Norr verkade på något underligt sätt alltid finnas rakt framför oss.
Husse började svära och slå på telefonen. Jag jamade att det inte var någon fara, då jag visste exakt vart vi var och vilket håll vi skulle gå åt. Men han var så upptagen med att skälla på telefonen att han struntade blankt i mig. Då blev jag lite purken och började tassa i väg på egen tass. Hur kunde han ifrågasätta min nosologiska kunskap!?
“Men husse, jag vet precis vart vi är
och vart vi ska. Följ min nos bara.”
Det krävdes en hel del överjamning och slitande i kopplet innan jag lyckades lotsa virrpannan åt rätt håll. Lite pinsamt blev det när jag gjorde en avstickare in på en okänd tomt för att gömma mig för en stor skällis som smög efter oss. Annars var det inga större bekymmer att komma hem igen.
1) VARNING! Jag är utbildad stunt-katt med kunskap i att undvika brummisar. Otränade katter rekommenderas INTE att vistas mitt i gatan. Det kan leda till otrevliga fall av döden.
-Sippo, commando och stunt-katt.
8 kommentarer:
Vilken envis människa din husse verkar vara! Fattar han inte att den som har en katt med sig inte behöver nån fånig gps. Men du verkar ha haft en äventyrlig promenad i alla fall. Modigt av dig att gå mitt i vägen så där! Själv föredrar jag att smyga fram i diket. Men jag är ju ingen commandokatt heller som du Sippo!
Envis är bara förnamnet. Fast jag hoppas att han lärt sig till nästa gång. Att gå mitt i vägen är ibland något jag måste göra för att markera mina åsikter. Det är viktigt med markeringar.
Va´kattsicken! Har din husse käkat "fläng-tabletter"?! Han verkar ju alldeles yr i den där lilla "pingpongbollen" han har mellan axlarna! Tur att han har sin kloka katt med sig! Du, Sippo! Du borde ta betalt av husse för dina dyrbara tjänster! Det kostar PÅ att vara på topp!
Totalt obotligt verkar det vara. Betalning har jag krävt sedan jag var liten kisse. Jag väntar fortfarande på första avbetalningen.
Jag har ju sett att det går mycket skällisar utanför våra fönster.
Jag är lite orolig över vad som skulle kunna hända om jag var ute och gick med matte i sele och vi mötte en..
Jag är ju van vid skällislukt och så..men skällisen jag möter kanske inte är van vid min lukt?
Sippo, har du några skällisknep att lära ut?
Tass
//Zeke
Själv så brukar jag putta husse framför mig. Men oftast så brukar faktiskt skällisarna förstå att dom ska ge plats. Annars åker dom på en propp. En taktik är att klättra högt upp i ett träd och kasta kottar och ekorrar på dom. Tass, tass.
Oj, oj, vad äventyrligt det blir när man måste ha en tvåbening på släp. Det är ju allmänt känt bland oss katter att de är totalt värdelösa stigfinnare. Förstår att det är frustrerande för dig, själv skulle jag bli stortokig. Du får väl gömma den där kartmanicken nästa gång. Se honom stint i ögonen och förklara att nu tar du kommandot. *Uppmuntrande tass*
Gissa om jag blir stortokig då. *mutter*
Ska försöka att stirra husse i ögonen nästa gång. Men då tror han att jag vill boxas... *skakar på huvudet*
Den där kartmanicken ger jag inte många jam för...
Tack för den uppmuntrande tassen. Den behövdes.
Skicka en kommentar