Vilken Underbarrrrrr dag

Stort mjaou, kära vänner. Nu flyger det omkring fjädrar och kvastar till höger och vänster. Husse som är lite rädd för kvastar, gömmer sig bakom gardinerna.

Vi var ute och sträckte på oss lite, och njöt av det varma vädret. Jag kände mig ovanligt gosig och höll mig nära husse hela tiden. Jag stod som bäst och nosade på en buske, då han petade mig på svansen. När jag vände mig om så hade han godis i handen! Nu fick man inte bara njuta av skönt väder och doftande natur. Nu fick man godis serverat också. Vilken underbar dag för mig. Självklart så visade jag mig från min bästa sida och ställde mig vackert på baktassarna. Det brukar alltid uppskattas av husse.

“Åh så skönt att bara kunna sträcka på sig.” *purrrrr*

På vägen till mitt skogsbryn så såg vi flera människor sitta och njuta i solen. Plötsligt verkade det också finnas andra katter överallt. Men det var bara jag som gick lydigt bredvid husse. Alla andra fick minsann hålla sig på balkongen eller vara fastkopplade vid huset. Då hör jag två människor tala om mig. Dom tittade intresserat på mig och var så imponerade av att jag gick bredvid husse. Fast när den ena sa att husse hade “pli på katten” då fick det vara nog. Jag stannade demonstrativt och vägrade flytta på mig. Husse blev tvungen att böna och be. Det gäller att visa vem som egentligen bestämmer.

Inne i skogspartiet så nosade jag runt efter lite gott att äta. Det verkar nämligen som om någon använder stället för att dumpa mat som dom inte vill ha. Väldigt underligt. Här krävs nog en undersökning.

För att jag inte skulle börja tugga i mig allt inom synhåll, så plockade husse fram ännu mer godis. Nu var det dags för konster igen.

“Men vad är det jag ser? En godis!”

“Snart så…”


“Jag har den, jag har den…”

“Jamen släpp nu då. Annars biter jag dig i fingrarna ju.”

Fast trots både godis och konster, så kunde jag inte låta bli att undersöka en lövhög som luktade lite underligt. Det visade sig ligga en liten bit mat där. Jag tyckte det var synd att bara låta den ligga där och ruttna, så jag började smaka på den. Då sa husse ifrån och menade att det var någon annans mat. *mutter*

*sniff, sniff* *nos, nos*

På vägen hem så råkade vi på grannkatten. Jag var på så bra humör att jag bara ville gå fram och hälsa på henne. Fast hon verkade så nervös att jag struntade i det.

Så råkade vi ut för en mamma med sitt barn. Då började undervisningen;
”Vad säger katten? Mjaaaou!”
”Vad säger lilla kissemissen?”
”Mjaaaaaou…”

Det var en väldigt nöjd Sippo som tassade hem på lätta trampdynor. Inte hade bara fått njuta av fint väder och godis. Nu hade man även blivit inkallad som läromedel. Räknar med att få ersättning kring jul.