 Som jag jamade i går, så blev jag fegt ankgripen av en anka. Denna anka verkar inte ha med ankorna i tidningarna att göra. Den här filuren agerar visst på eget bevåg.
|
| Den omtalade ankgriparen. |
Hursomjamar så såg jag den luringen sitta och spana på mig från spaljén med sina döda ögon. Jag uppgav mitt farligaste krigsjam jag kunde: ”Mrrrrjaaaaaaou!!! Hiii-YA’M!” dock utan resultat. Han fortsatte bara att stirra. Jag misstänker att detta kommer bli en väldigt långdragen kamp. Må bäste katt vinna.
8 kommentarer:
Men jag tror att ankan dog direkt om du uppgav DET DÄR jamet! Fast säker kan man aldrig vara, bäst att fortsätta hålla koll. Det är andlöst spännande.
Tror du det?! Hoppas jag inte blir anmäld för olaga jam. *darr på läppen* Jag ska kolla vidare. Åh, "andlöst" - nu ramlade kattmyntan ner. *hehe* Aj, jag skrattar morrhåren av mig. Tass på dig kompis.
Du får väl gå dit och slita skallen av ankskrutten, det kan väl inte vara så knepigt. Så har du ju vunnit segern, för du är väl inte feg?
Taxkramisar.
Feg? Jag?! *fnyser* Självklart inte, men jag är djurvän. Jag vill ju försöka med dialog först, som man säger.
Vilken fegis! Burra upp svansen ordentligt så drar han nog! Tasskram
Jag ska burra upp hela pälsen, om han är kvar imorgon. *träningsryter*
Ser riktigt ruggigt ut. Läste om angreppet också, så största försiktighet är naturligtvis av nöden. Eftersom jag bor vid havet har jag stor erfarenhet av dylika fåglar, men den som finns hos dig....*morrhårsdarr*
Jag börjar undra om min anka inte är någon slags mutation från det där tjärnåbyl.
Skicka en kommentar