Mitt arma revir

Vad är det för fel på folk och fä egentligen? Här kämpar man för att upprätthålla ordningen i området och så traskar det omkring massa okända katter som fullkomligt ignorerar mig. *mutter*

Sippo: “Hallå där lille vän. Har du tassat vilse? Ska farbror Sippo hjälpa dig att hitta hem igen?” Arg Kisse: *fräs, vrål, spott, fräs igen*

Sippo: “Jamen ursäkta då. Jag ville ju bara hjälpa.” Arg Kisse: *Vrål, spott, fräs, mera vrål*

“Ska det vara på det där viset, då kan du sitta där och sura.”

Helt utan anledning så intog han attackläge och började hota mig med både det ena och det andra. Blev ju alldeles chockad över det jag hörde. Så jamar man verkligen inte.

Så hann man ju inte mer än 10-20 tasslängder då jag såg nästa krabat ligga och dra sig på en av parkbänkarna. Fast nu hade jag fått nog av ohyfsade katter, så jag gick bara förbi utan att hälsa.

“Nähä du, nu hälsar jag inte längre på ohyfsade tölpar.”

Ibland undrar jag varför jag bemödar mig med att hålla området under uppsikt, när mitt jobb som säkerhetskatt inte uppskattas. Så när jag kom hem igen så satte jag Snuffe som fönsteroperatör. Det betyder att han fick ligga i fönstret och glo ut ett par timmar.

Snuffe: “Menige Snuffe rappoporterar att inget haj heent häj ute. Men om ja’ se’ någon, skulle jag springa runt i cirklar och ropa på jälp, eller skulle jag spela död?” Sippo: *tassen över ansiktet* Argh!