Helg

Jag har aldrig förstått det här med helg. Varken husse eller jag  ändrar på våra rutiner något nämnvärt. Faktum är att den där sovmorgonen alla talar om, den ser vi inte alls. Jag jagar som vanligt upp husse innan tuppen har vaknat.

Så har det hänt något riktigt pälsresande här. Snuffe har blivit en riktig play cat till kisse. Inte nog med att han smiter ut i farstun så fort husse ska kasta sopor eller göra nåt. Nu har han dessutom börjat vika ut sig för värsta purr-bilderna. *chockad* Det är en dyster dag för vår familj.

“Va’ e de nu ‘rå? Få’ man inte sitta som husse eller?”

Själv så håller jag fortfarande koll på mitt revir. Tittade om jag kunde se Iggy, tassa runt i buskarna, men han hade stickat… stuckit. Det enda vi hittade var en sån där Surris som låg på marken och mådde dåligt. Husse trodde den var död eftersom han inte hörde Surrisen stöna. Så när han böjer ner ner för att ta en närbild, då lyfter den plötsligt och anfaller husse som skriker i ett tonläge som påminner om Snuffe. *tassen för ansiktet* Jag måste göra nåt åt husses rädsla för surrisar.

“Hm, det är något som luktar mums här.”

“Ett spår att följa. Spännande.”