Vilket oväsen och Börje

Var ute på patrullering när jag hörde ett fasansfullt vrålande. Det var en brumbrum som åkte runt i området med en stor järnskopa som mun. I den hade brummisen en stor sten som den spottade ut vid infarten till området. Sedan åkte brumbrummen iväg och hämtade ännu en sten som den spottade ut på andra sidan av vägen. Jag förstod då att det var mina protester som hade börjat göra verkan. Äntligen skulle området bli katt-säkert. Det var verkligen på tiden.

På eftermiddagen jamade jag upp husse ur soffan för ytterligare en sväng i området. Som vanligt svarade han med diverse kränkande tillmälen och så kom den obligatoriska kudden farandes. *fnys* Tur att han siktar så illa, annars skulle jag fått den i ögat. Jag gick som bäst och luktade på gräset då jag såg något fruktansvärt. Masken Börje. Totalt mosad. Jag kastade mig ner bredvid honom och jamade för fullt; “Nej Börje, lämna mig inte!” Det var först efter en stund jag insåg att det inte alls var Masken Börje. Det var grannmasken Håkan. En väldigt otrevlig typ har jag hört. Spelade tydligen musik hela nätterna. Till slut fick Börje nog och flyttade till andra rabatten vid kortsidan av huset.

På vägen hem så stannade jag till vid dom lokala brunnslocken för att kontrollera hållfastheten. Den kunde förändrats under det vita täcket ju. Men jag kom snart fram till att allt var som vanligt.

“Inget att rapportera. (slurp, slurp)”

Så fick vi katter lite extra gott när jag kom hem. Husse hade gömt undan en burk med mjukmat. Han brukar ge det vid festliga tillfällen. Snuffe vägrade blankt att äta det, så då fick jag allt. Undra hur min mage kommer att må i kväll.