Tillit

Det var under min dagliga nosologiska undersökning av buskarna, som jag såg en bekant svans sticka upp bakom en sten. Först trodde jag att jag såg i syne. Men nähä då. Det var grannkatten som återigen smugit sig in på mitt revir. Jag satte upp högsta gallopp och med husse hängandes som en vimpel i kopplet, spurtade jag efter svansen.

Det visade sig ju faktiskt vara samma kattfröken som jag busade lite med för ett par dagar sedan. Jag sprang efter henne för att förklara att jag inte var arg utan bara ville leka lite. Hon var inte ett dugg intresserad av att leka. Hon sprang in under bilarna på parkeringen och där under ville jag inte krypa. Får väl skicka ett jamogram nästa gång och förvarna.

Så har jag undersökt ett par underliga växter som klättrar på träplank och annat. Hade gärna fortsatt undersökningen, men husse var lite orolig att jag skulle sno in mig och fastna. *fnys*

“Klättrande växter. Verkligen underligt.”

Så har jag givetvis njutit av solen och smaskat massor med gott gräs. Fast nu börjar det bli lite problematiskt att hitta gräs utan massa flygfän i. Jag har då ingen större lust att ha humlor bland grönsakerna.

“Mums, namnam.”

“Jamen det var ett fasligt fotande. Låt mig bara dra in tungan först.” *klick* “Låt mig dra in tungan först sa jag!”

Så hände något underligt. Det var när vi satt på vår parkbänk som husse plötsligt släppte kopplet och började fota istället. Han litade på mig att jag inte skulle smita. Det gjorde jag inte heller.

“Mig kan du lita på husse.”

Så måste jag ju nämna att mitt revir utökats lite. Nu så kontrollerar jag även den stora vägen en bit bort. Så att det inte är några brummisar som försöker smyga sig in i området alltså.

“Här står jag dagen lång och vaktar mot inkräktare.”

Ha en försvansat trevlig helg kära vänner. Tassen så länge.
-Sippo, områdeskatt.