Egentligen så är han 1 år och 12 veckor. Men idag är det exakt ett år sedan husse hämtade den lille kraken.
Jag minns den kvällen. Husse skulle bara åka iväg en kort stund, som han sa. Den korta stunden blev istället en evighet. Det hela var som vanligt husses fel.
Gården han skulle till, fanns nämligen inte på någon karta. Det var bara märkt som skog och annat. Men husse chansade och körde till den orten som låg närmast. Sedan åkte han runt i över två timmar utan att hamna rätt. Han lyckades bland annat köra fyra mil åt fel håll. Sedan irrade han runt på småvägar mitt i vildmarken i någon timme. Det var nog ren tur att husse hittade rätt, annars skulle han väl irrat runt än idag. Med sig hem hade han då lilla Snuffe.
Snuffe fick han heta i ett par dagar, sedan tyckte husse att det saknades lite detaljer, så då blev det Snuffan. Det fick kraken heta i någon vecka eller så innan husse blev tveksam igen. Det var först när han tagit med Snuffe/Snuffan till sticktanten, som han fick det på pränt. Snuffan var en Snuffe i alla fall. Jag har jamat till Snuffe att han borde stämma husse för ärekränkning av katt. Dumma husse.
Det tog mig nog en vecka eller två, innan jag förklarat för Snuffe, att jag kunde faktiskt gå på lådan själv innan han ens var född och att han inte behövde sitta på min rygg när jag försökte äta. *suck*
8 kommentarer:
Jag vet hur du har det Sippo. För ett år sen ungefär åkte min matte iväg en sväng med brumbilen ut till ett skogsområde där jag en gång kom ifrån. Hem kommer matte med en rölätt tjejkisse. Som om jag skulle bli imponerad av henne va! Ha! Nä, sen vårt första möte har jag kämpat för att behålla mitt revir. Jag är fortfarande kungen av huset, men jag börjar mjukna lite. Fast jag erkänner det helst inte högt...
Vänliga tasshälsningar från Murre
Ett stort mjaou till dig kompis. Det här med att få behålla sitt revir, är inte lätt. Snuffe har börjat ta sig rejäla friheter. Inte ens platsen uppe på micron får jag ha i fred. Fast det jamar vi tyst om. Tass, så länge. -Sippo
Mmm, Märta som tösen heter är envis som namnet. Hon började med att breda ut sig i min kattsäng som matte skaffat åt mig. Inte att jag lägger mig där igen. Det vore kattkränkande att låta henne se att jag delar plats med henne. Då skulle hon ju kunna börja tro att det är okej helt plötsligt! Nää, ska man behålla sina revir får man vakta dessa med med några av sina nio liv!
Tass på dig /Murre
Så sant som det var jamat. Jag funderar på att sätta upp såndär taggtråd, eller vad det heter.
Håller med er om det här när tvåbeningar kommer hem med såna där småsaker. Här hemma har det ju som bekant Trazzlat till sej rejält sedan Trazzel kom hit! Jag får ständigt och jämt jama och fräsa till om mitt Område. Taggtråd är inte någon dum idé, men jag tror att eltråd fungerar bättre!. Jag har sett när katttjejerna istallet går emot eltråden då får deras pälsar x-tra fluffighet, pälshåren liksom ställer sej upp...
Yikes! Det låter ju nästan farligt med el-stängsel. Fast ibland har ju nöden ingen lag. Man borde kanske beställa en boskapspinne, eller vad det heter. En sån som ger stötar när man petar på något. Tänk vilka frisyrer jag skulle kunna ge Snuffe.
Som en liten x-tra sak kan jag tala om när jag var riktigt liten och var ute och luftade mej med min ena tvåbening. Jag var inte så van vid det här med långa snören då och så råkade jag trassla in mej i elfårstängslet. Ett sånt där orange med 4-kantiga rutor...
Då kan jag tala om att det blev lite mera volym
Mjurr! Det måste väl finnas enklare sätt att fixa pälsen. *kurr*
Skicka en kommentar