På grund av husses slapphet så har jag missat att informera världen om vad som hänt. Men här kommer en uppdatering.
Vad är det för fel med vädret egentligen, va? Ena dagen är det fint och skönt ute, dagen efter ser man grannkatten klamra sig fast vid en lyktstolpe för att inte blåsa bort. Själv är jag ju väl förankrad vid husses sida. Men det hjälper inte när vinden kommer från fel håll och blåser rakt in under svansen. Kallt!
|
“Ensam stod jag mot flockens krax
passa dig fågel, snart är det dags
att slå dig på näbben ditt fräcka fä
då går det snabbt, du hinner ej…mä”
-Sippo, katt med frostskadad poetisk ådra.
4 kommentarer:
Skönt att höra att jag inte är ensam i världen som har en slö och slapp tvåbening i huset. Trodde nästan det ett tag. (Fast ska jag vara riktigt ärlig så är jag ganska så slö och slapp själv oxå just nu orkar inte ta mej för så mycket med en massa julmat i magen, man måste ju se till att pälsen har bra passform så att säja...)
Men jag ska säja dom en sanningens jamare om deras slöhet när tillfälle ges.
Må så gott så länge och håll de där eländiga kraxarna på avstånd. Det finns flera bra medel ska nämnas.
Slappa människor! Jag tycker vi startar en kampanj för att få fart på dem. Pälsformen oroar jag mig inte så mycket för. Jag gör flera tasshävningar och svansvift om dagen, samt intervall träning med husse. Kraxarna är lömska har jag fått höra. Alla tips mottages jamsamt.
Jag kan ju alltid viska om en en av våra mästerkraxjagare. Hon sitter på pass bakom trädet vid fågelbordet. Inte så schysst med bakhåll, men nog så effektivt...
Verkar ju effektivt. Men jag tror inte att jag kan få husse att stå still bakom ett träd speciellt länge. *suck*
Skicka en kommentar