Jo, det är säkert. Det är jättesynd om mig, husse har nämligen varit elak. Jag låg som bäst och bara slappade lite i mitt hörn, då husse ropar på mig. Det är inget ovanligt i sig, han brukar ropa lite titt som tätt. Men det är liksom tonläget som man lystrar till. Det här tonläget lät lite falskt, men jag beslöt mig för att undersöka vad han ville trots allt.
Det började med lite kli och kraft bakom öronen för att få mig att sänka garden. Plötsligt hugger han tag i mig och lyfter upp mig i knät. Jag tycker inte om att bli upplyft så där, så jag stretade och viftade med tassarna, men jag satt i ett björngrepp.
Då ser jag den.. Det får inte vara sant, håll den borta husse, jag ska vara en snäll kisse men... Ahhhhhhh! 
Det var försent, utan någon pardon klippte han mina klor. *sniff*
Jag kände mig så maktlös där jag satt fast. Som om inte det var nog, så satt den lille odågan på golvet och tittade på mig som om jag inte var klok. Jag?!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar