Vi hade precis kommit hem från morgonpromenaden och jag hade som snabbast sprungit på lådan, då husse tycker att han förtjänar lite vila. Utan att ens rådfråga sin katt, så slänger han sig i soffan och somnar nästan direkt. Detta kunde jag självklart inte tåla.
Jag ställde mig därför vid dörren och jamade högt och anklagande, så han verkligen skulle förstår hur illa behandlad jag kände mig. Men då skrek han bara åt mig att vara tyst. Men självklart så vägrade jag och började dessutom sjunga en klagosång. Då fuskade husse och satte på den där vrålmaskinen som blåser kalluft. De vrålar så högt att den överröstade mina jam. Jag hade förlorat och gick och skämdes i badrummet. Dumma husse, han fuskade ju.
Som tur var fick jag en promenad lite senare på eftermiddagen. Det var då jag såg en flygande mumsbit alá fjäril. Jag var på god väg att fånga den då plötsligt kopplet tog slut. Allt går emot mig idag. *surar*
När vi nu ändå jamar om jakt och hussar. Här kommer Simon’s Cat!
2 kommentarer:
Det låter som om du haft en utav dom här otursdagarna... *uppmuntrande nosbuff*
Ja, det kan man nog jama. *suckar* Tack för nosbuffen, den behövdes.
Skicka en kommentar