Då jag är en snäll katt innerst inne, så lät jag husse få ta en liten tupplur på förmiddagen. Det var nämligen så att Snuffe jagade upp honom klockan 04:15 imorse och krävde frukost. Husse var så trött att han inte visste vad han höll på med. Det slutade nästan med att att han slängde kattmaten i toan och pinkade i matskålarna. Om det inte varit för att jag jamat till ordentligt, så hade det kunnat sluta illa. *ryser*
 |
| Whaaaa, tom matskål! *svimmar* |
Vid lunch hade han dock fått vila klart tyckte jag och begärde en promenad runt kvarteret. Det roliga är att innan husse samlat på sig allt som han ska ha med sig ut, så har jag nästan glömt bort vad jag sitter och jamar för. Nåjam, vi kom ut i solen och njöt av den friska vinden som smekte pälsen. Eh, min päls alltså.
Jag hade bara hunnit bakom husknuten så kom chocken. Det har varit sabotörer framme igen. Hela informationsskylten var nedkluddad och såg allmänt sorglig ut. Jag blir så försvansat arg! Tänk om någon vill komma och hälsa på mig, då kommer dom vilse för att skylten är förstörd. *gråter* Jag kommer bli tvungen att sitta ute i regn och rusk för att dirigera alla till rätt område. Då blir jag förkyld och sen så får jag svansinflamation och får nervösa ryckningar i den. *snörvel* Varför gör man så här mot en stackars katt?!
I vilket fall så blev jag så deprimerad att jag tappade lusten att patrullera och satte mig under en buske istället. Tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att förbättra mina kunskaper inom buskologi.
 |
| “Hm, en bra årgång. Hänger fint med grenarna och doftar gott.” *sniffa sniffa, nosa nosa* |
 |
| “Hm, vad var det? Kommer sabotörerna tillbaka igen? Jaha, det var bara grannen.” |
Men det hände en kul grej i alla fall. Jag hittade en ny lekkamrat. Fjärilen Fritjoff… Tyvärr så var han lite snabbare än mig. *mutter*
0 kommentarer:
Skicka en kommentar