Lite pinsamt

Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.

Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.

Promenad med Sippo 001
“Vad vill den där stora besten mig?”

Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.

Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall. Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.

Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.

Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Men hörrö Sippo...jag tror du behöver komma och hälsa på hos mig så du får lite hundträning.Jag är ju sambo med tre labradorer,så jag vet hur hundar ska tuktas.
Dessutom är dom attans sköna madrasser när man ska sova.

Love

Unknown sa...

Det låter ju ännu värre. Aldrig att jag skulle bo sambo med tre skällmaskiner. Jag har ju fullt upp med att fostra min husse ju. Fast du verkar ju ha rätt bra pli på bestarna, om du får sova på dom.

Den allvetande brädhögen sa...

Vilken tur att inte några Corrar var där och förevigade DET ögonblicket:-)...

Unknown sa...

Mjurr mjurr. Det kan man verkligen säga. Usch, blir ju matt i pälsen bara jag tänker på det. Nu jamar vi inte mer om det.

Anonym sa...

Vilken vansinnigt obehaglig upplevelse! Att hamna i pölen menar jag. Förstår väl jag med att du plötsligt fick spring i tassarna. Man får det ibland. Tycker gott du kan undersöka möjligheterna till någon form av ersättning. Redan till nu i helgen, när alla katter ska tänkas på litet extra.

Unknown sa...

Mjaou kompis. Här ska minsann undersökas. Får väl finnas gränser för alla tokigheter en katt måste stå ut med.

Anonym sa...

Det där med advokatt låter som ett mycket bra alternativ. Min ena tvåbening fick en stor papperslapp i ersättning för att ha blivit nerskvätt av en bil. Då borde du få ersättning för att blivit blöt i pälsen av spärr på koppel! Dom är pinsamma dom där tvåbeningarna....

Unknown sa...

Pinsamma är det minsta man kan jama. Fast vem ska jag skicka advokatten på? Husse som höll i kopplet, koppeltillverkaren eller den stora besten? Hm, tål att kurras på lite.

Anonym sa...

Advokatt!? hahaha. Du är för skojig, du! =O)

Bloggsvar hos våran matte, Rozie:

*Mjauuu!* tillbaka till dig, polar´n!
Vi har det bäst inomhus, då vi ju är "bättre rustade" för det. Dvs. att bara sitta här i fönstret och "se vackra och värdiga ut".
Nåja, åtminstone JAG då, Cherokee.
Chinook "ser bara ut", liksom...
*Kurr!*

Unknown sa...

Åh, det är min specialitet, att se vacker och värdig ut alltså. Jag tror bestämt att det är en egenskap vi katter föds med. Tass tass.

Skicka en kommentar