Söndag igen

Åter igen är det Söndag. Det är i alla fall vad husse säger. För mig spelar det ingen större roll då jag inte märker någon skillnad. Tror inte ens husse gör det.

Nu i helgen så ramlade det ner sånt där otäckt vitt igen. Jag som precis hade tagit av mig halkskydden på tassarna. *suck* Det var inte så kallt, men attans blåsigt. Man kan lätt gradera blåsten med hjälp av husses öron. När dom tagit en glödande röd färg, då är det jättekallt. *hehe*

Först höll det knappt på att bli en promenad. Någon hade parkerat en otäck brum-brum utanför porten. Jag ville direkt gå in igen, man kan ju inte lita på dom där sakerna. Men precis när vi ska gå in, så kommer det någon ut genom dörren. Jag blev livrädd och sökte skydd bakom närmaste buske. Kattans sätt att skrämma en stackars katt så där.

“Jag sitter inte alls här bakom busken.”

Då ingången var blockerad, var det bara att ta sig i pälsen och bege sig iväg i kylan på en patrull. Först var jag tvungen att springa tre varv runt busken, medan jag funderade på vilken väg vi skulle ta. Men sen bar det av i rask takt. Tass-takt, kan man säga.

“Hm, vi går åt det här hållet.”

“Kom igen nu husse. Ett, två, ett, två…”

Det var fler än jag som var ute och luftade sig. Det satt i vanlig ordning en hel skock flygande mumsbitar i träden. Jag började göra mig i ordning för en attack, men husse skrämde bort fåglarna. Tror det räckte med att han tittade på dom så fick dom hjärtfel.

“Sitt inte och skratta åt mig.”

Plötsligt hör jag ett dovt brummande. Jag misstänkte först att det var en brum-brum som kom smygandes genom området. Men hur jag än tittade så såg jag inget. Plötsligt tittar jag upp mot himlen. Då förstod jag att klockan var slagen. Mumsbitarna hade fått förstärkning…

“Vad ända in i Fräslunda? Vilken konstig fågel!”

Jag intog genast svansberedskap och började tassa in under närmaste buske för att kolla läget. Jag misstänker att den där brummande jättefågeln bara spanade inför det verkliga angreppet. Husse påstod att det var ett “flygplan” men det litar jag minsann inte på.

Jag var så chockad över fjädervippornas osportsliga sätt, att jag totalt ignorerade en katt som låg och smög i buskarna vi gick förbi. Vet inte vem som blev mest snopen. Katten eller husse.

“Jag orkar inte bry mig om dig katten.”

Det tog någon timme innan vi äntligen kom hem igen. Jag ville gärna vara ute i ytterligare ett tag. Jag var inte så säker på att brum-brum utanför porten var borta än. Men när vi väl kom fram så försvann den precis när vi kom.

Efter en väl förtjänt skål med… smulor, så kollade jag hemmafronten. Det var ingen större förändring från när jag gick ut. Katten Snuffe håller fortfarande på att gömma sig bakom husses plastblomma.

Fast det är nog lika bra. Dom två nya plastväxter husse köpte till fönstret, har Snuffe tagit beslag på som sin personliga grönsaksdisk. Snacka om att få magproblem.

Dikt uteblir på grund av väntande luftangrepp...

-Sippo