Jag menar, vem vill gå ut när det ramlar ner en massa vitt på marken? För att inte tala om frusna tassar. Nä, det blev en sängliggar dag. Då menar jag att vi katter låg i sängen, husse fick ligga i soffan.
Det blev dock en snabb promenad på kvällskvisten. Husse kämpade en evighet med dubbla byxor, tjock tröja, reflex, koppel, telefon, kamera mm. innan vi kom i väg. Väl ute så ångrade jag snabbt att jag tjatat om en promenad. Det blev en sväng till den lokala busken och sedan raka spåret hem igen. Jag tror husse fortfarande sitter och surar för jag lurade ut honom så kort tid.
“Men husse, jag fryser!”
“En mörker och kylig vinterkväll
katten drar husse ut med mycket gnäll.
Husse länge kämpa får
innan han klär sina frusna tår.
Med bestäma kliv de tu kliver ut
men efter två meter så tar det slut.
Katten nu märkt att det fruset är
han jamar till husse; snälla lyft mig och bär.”
-Sippo, tassfrusen katt.
8 kommentarer:
Det låter vettigt, Sippo! Att ligga inne och mysa i detta väder är bland det bästa som finns. :)
En päls för Blondinbella? Kika in på vår blogg för att säga din åsikt! /Kärlek
Ja det är konstigt att de alltid ska ha med sig så många saker när de ska gå ut de där människorna. Huvudsaken är ju att man har med sig själv. Tur att du hade honom i koppel i alla fall den där husse. Anars hade han säkert villat bort sig nån stans. Jag är glad om jag slipper känna det där vita under mina tassar i år. Kände på det förra vintern och det var verkligen ingen trevlig upplevelse. Trodde att jag hade fått stelkramp i alla fyra tassar efter den lilla promenaden.
Kul att du hittade till mig så att jag fick ännu en bloggande vän.
Tass/ Naken
Min päls ska hon då inte få. Tassar över omedelbart.
Naken; om det inte varit för mig skulle husse säkert glömma sig själv i något skogsparti. Virriga tvåbeningar...
Din poetiska ådra blir bara bättre, Sippo!
Vi har -12 grader nu. Antar att det är kallt hos dig med, så det blir väl ytterligare en dag i husses säng för dig och Snuffe.
Bengt
Det vill jag verkligen jama. Tänkte släpa ut husse på en promenad, men då får han sluta att nysa först. Han ruffsar till min päls och skrämmer mina flygande mumsbitar.
Oj... så lustigt det där vita ser ut. Mjukt och kramigt på något sätt. Vi har inte så mycket sånt i Skåne tur och e de verkar det som.
Over & mouse.
Nea the Cat
Nea, det vita ser bara kul ut. Men det är riktigt lömskt när man kommer nära. Mer än en gång har det anfallit mig bakifrån när jag kontrollerat den lokala buskstatusen. Vitt är lömskt. *fräs*
Skicka en kommentar