 Normalt brukar jag ju faktiskt sitta i fönstret och titta på allt som smäller utanför på natten. Fast nu har alla bloggande katter gjort mig så nervös att jag faktiskt plockade fram ett alternativ. Så kan jag ha det som mitt privata rum när jag vill vara i fred. |
| “Hörrö, skaffa egen lya.” |
 |
| “Äntligen får man vara i fred".” |
“En liten låda gjort av papp
räcker utmärkt för en katt.”
-Sippo, pappkatt
På grund av husses slapphet så har jag missat att informera världen om vad som hänt. Men här kommer en uppdatering.
Vad är det för fel med vädret egentligen, va? Ena dagen är det fint och skönt ute, dagen efter ser man grannkatten klamra sig fast vid en lyktstolpe för att inte blåsa bort. Själv är jag ju väl förankrad vid husses sida. Men det hjälper inte när vinden kommer från fel håll och blåser rakt in under svansen. Kallt!
|
|
| |
 | Fåglarna här i området har börjat ta sig i kraxen allt mer. Jag har dagligen fräst och jamat åt kräken, men dem sitter bara där på hustaken och lyktstolparna och kraxar åt mig. Detta har blivit ett allt större problem. Funderar på att köpa stege i kattstorlek och klättra upp på hustaken och banka fjädrarna av dem. |
| “Var inte så stor i näbben.” |
“Ensam stod jag mot flockens krax
passa dig fågel, snart är det dags
att slå dig på näbben ditt fräcka fä
då går det snabbt, du hinner ej…mä”
-Sippo, katt med frostskadad poetisk ådra.
Först en snabb rapport om gårdagen.
I går fick vi veta varför en av grannkatterna förföljer oss om kvällarna. Hans matte sa att han älskar ficklampor. Det förklarar varför han ligger och smyger i buskarna. Trodde ett tag att han var en sån där snuskkatt som man hört jamas om och han var ute efter mig. *skak, darr*
Så till dagens barvader.
 Blev försvansat irriterad i dag när vi var på promenad. Hela luften var full av flygande mumsbitar. När jag såg ett gäng sitta i ett träd, då kunde jag bara inte hålla mig längre. |
| “Sitter ni och pekar fjäder åt mig, va?!” |
 |
| “Klara, färdiga…” |
 |
| “GÅ” |
 |
| “Kom här lilla mumsbiten” |
 |
| “Hoho, vart tog du vägen?” |
Fick inga den här gången heller. Måste erkänna att det känns lite pinsamt. Fast till mitt försvar har jag ju en elefant att släpa på.
Utöver detta så har jag även uppfunnit ett nytt yrke för mig.
Nosolog.
“Katt med begåvad nos som spårar upp saker och händelser.”
“Kallt om tassen trots värsta stassen. Med nosen i backen får jag fågelskit i nacken…”
-Sippo, frustrerad katt.
Jag vet att jag inte borde. Men hur ska en katt kunna motstå ett glas med mjölk som bara står där på bordet? Jag gillade inte kattmjölken som husse köpte nämligen, så vad gör man inte för att få sig en tass med mjölk? I bland händer det att jag spiller lite, fast det får husse ta hand om.
 |  |
| “Så ända ner med tassen…” | *slurp* “Mjölk e verkligen gott” |
Det vill vi önska alla katter runt om. Ta det lugnt med sillen och tassa försiktigt runt grötfaten. För att visa att vi verkligen förstår hur jul traditioner kan missbrukas, så ställde vi upp på ett foto.
 |
| “Inte nu igen…” *mutter mutter* |
 |
| “Eh, vad gör du husse?” |
Här kommer vår variant på “Bjällerklang” som husse hela tiden går och nynnar på. Jag blir alldeles jamig mellan morrhåren på den låten!
“Jam å kurr, jam å kurr, hördes i från sjön.
När husse ger oss kram å kel, så känns det som en dröm. TJO!”
I dag har jag bara varit ute ett par gånger och vädrat pälsen och sträckt på tassarna. Vädret har väl inte varit det bästa direkt. Värst är den där hemska blåsten som ruffsar min fina päls. *mutter*
Hittade en stor gräsmatta som jag var tvungen att inspektera. Nu var det verkligen tur att husse hade sin lampa med sig, det var nämligen becksvart och fullt med hål i marken. Husse grymtade som en gris när han plaskade runt i leran. Själv hade jag jättekul och ville gärna gå lite längre bort. Men då sa husse stop, och släpade mig hela vägen tillbaka. Jag tycker inte om att bli släpad.
Räcker det inte med att alla tvåbeningar blir komplett galna och klär ut sig på olika sätt? Måste man dra med sin stackars katt i eländet också?
 |
| “Jag känner mig helfånig.” *mutter* |
 |
| “Nej, jag tänker inte se söt ut.” |
Den här dagen har då inte varit något kattväder, det jamar jag bara. Började morgonen med att släpa husse ur huset för en promenad. Efter ett tag insåg jag att det var kattans blött ute. Kunde knappt nosa på en buske utan att få blött i hela pälsen. Vi gick in och somnade båda två.
Ett par timmar senare tyckte jag det fick vara nog. Nu var det dags för ny promenad. Det krävdes en hel del fräs och jam, innan husse behagade röra på sig. Sur var han också. Trodde nästan han skulle få sådan där “hjärninfarkt” eller vad det heter.
 Väl ute, så fick vi verkligen nytta av lampan husse köpte i går. Det var nämligen becksvart och det ramlade ner massor med blött. Både husse och jag fnös åt vädergudarna. Alla är emot oss. |
 Husse var nog den som roades mest av sin nya leksak. Själv höll jag på att få hjärtfel när det plötsligt dök upp en skugga av storlek större, från ingenstans. *fnys* |
 Den här bilden tog husse i komplett mörker. Inte en lampa i närheten. Då slog husse på sin lampa och fotade utan den där blixtprylen. Blir självklart inte lika bra på kort som i verkligheten. Men man ser ju lite av min fina päls. |
“När det regnar och är blött, är det okej att bli trött.”
-Sippo, fuktskadad katt.
Husse har återigen köpt massa blinkande och lysande saker. Jag ser ut som en såndär julgran som finns i området. Massor med lampor. Husse påstår att det är för att skydda mig, men jag tror faktiskt att han har köpt allting för att han själv inte ska snava och slå sig.
Så i dag köpte husse en slags strålkastare som han klistrade fast på koppelvindan. Rätt skönt, för då ser han vart han trampar och låter förhoppningsvis min svans vara i fred. Så köpte han en liten blinkande sak som skulle fästas i halsbandet. Den höll i hela 49 sekunder innan den gick i två delar. Sen gick den i tre och fyra delar. Ungefär då gav husse upp.
"Bjällerklang bjällerklang, vilket kattans larm..."
-Sippo, din ljusglimt i mörkret.
I dag var det inget kul att vara jag. Först var det så tråkigt väder, att jag inte ville gå ut alls. Blev lite orolig och kände med tassen på pannan, om jag börjar bli sjuk. Men så var inte fallet. Så då måste det vara vädret.
När vi väl kom ut på eftermiddagen, så tog det inte lång tid innan jag såg en otäck fågel i ett träd. Det var en sån där farlig sak som Gustav varnade mig för.
|
|
| “Ditt dumma fjäderfä. Kom hit!” |
“En mobbad katt jag är i dag,
men i morgon jag tar dig med nya tag.”
-Sippo, filosofisk och mobbad katt.
I dag så fick husse besök av lite släktingar. Dom sjöng och ylade, så jag blev alldeles nervös. Så fick husse paket också. Jag var på väg att erbjuda min hjälp som paketöppnare, men jag blev liksom lite undanskuffad. Fnys!
Det bästa var ett par pepparkakshjärtan som vi alla fick. Det tyckte jag var jättesnällt faktiskt. Tack snälla tvåbeningar.
“Pepparkatshjärta är inte att tugga på, ledsen i ögat blir jag då”
-Sippo, beundransvärd katt.
Kan meddela samtliga katter att det vita nu har försvunnit. Troligen fick det kalla fötter när jag tassade runt och fortsatte inspektionsrundorna trots allt vitt. Detta bevisar det jag alltid jamat, vi katter är oslagbara när det gäller uthållighet och envishet.
 |
| “Härligt med lite grönt igen” |
I går fick husse för sig att han skulle kasta lite möbler. Plötsligt försvann en bokhylla ut genom dörren. Det var rackarns fräckt, det var nämligen en av mina favoritplatser innan tvättmaskinen. Nu känner jag knappt igen mig. Om jag råkar göra något i ett hörn, så är det helt och hållet husses fel. Han ska inte möblera om och förvirra oss katter.
“Att kurra är skönt och att störa oss då är inte lönt”
-Sippo, poetisk katt.
 Med ett enda långt jam, går det att sammanfatta vår kvällspromenad i går. Husse hade fullt sjå att hålla reda på sina två ben, gissa hur det gick med mina fyra. Det är tur man är en graciös kisse. Jag kan faktiskt gå ner i split med alla fyra tassar, det ni. Varje gång husse var på väg att halka, så drog han automatiskt tag i kopplet, så att jag åkte kana med alla tassarna i fyra väderstreck. |
| “Smart katt hittar egen väg” |
När balansen väl var återställd, så gav jag husse mitt onda öga. Inte nog med att man är inspektionskatt, nu har jag tydligen blivit räddningskatt också. Borde kanske börja ta betalt för mina tjänster.
 Först och främst måste jag varna alla katter; Det kommer massor med vitt! Samtliga katter bör omedelbart söka skydd i närmaste soffa eller mysig garderob. Upplysningsvis har det kommit så pass mycket att det täcker tassarna. Mycket oroväckande. |
| “Här var det inte så farligt.” |
Passade även på att uppdatera snabbmanualen i spårning. Hittade två nya spår när vi trampade runt i snön. Jag sa åt husse att ta ett par bilder med blixtlådan. Var även tvungen att kolla under buskarna efter ödlespår. Maya har nämligen begärt sådana i handboken. Men det verkar som om de flesta har gått och lagt sig. Alla faktiskt.
 |
| “Hrm, ingen ödla här heller.” |
Men skam den som ger sig innan sista jamet är sagt. Här kommer i alla fall uppdateringen till handboken. Spår från hund och brumlåda.
Det var inte det roligaste att tassa ut bland massa vitt och blött elände. Men jag ryckte upp morrhåren och gick med bestämda steg ut för en runda. Det mest intressanta från promenaden var ett par tvåbeningar som stannade och pratade lite med mig. Husse stod lite vid sidan om och trampade.
 “Högsta svansberedskap.” | En nackdel var förstås den hundusling dom hade i koppel. Fast han verkade förstås tämligen ofarlig. Storleksmässigt var han inte mycket större än mig. Fast som vaksam katt intog jag svansberedskap. Man kan ju aldrig vara riktigt säkra när det gäller sådana där skällmaskiner. |
Vi hittade även lite spår, och då slog det mig att jag kanske borde tassa ihop en manual i spårning. Jamat och gjort, här är den.
Så här ser det ut när jag försöker förklara för husse att jag vill ut NU! Jag har väl inte tid att tjafsa med hans skor och jacka heller. Det finns mycket som måste inspekteras där ute.
 |  |
| “Jag vill ut, släpp ut mig!” | “Så nära, så nära. Nääästan…” |
Jag kan rapportera att det blåste kallt och så ramlade det ner lite vitt. Verkar tämligen ofarligt för närvarande, men vi katter vet hur det vita tänker. Det är lömskt av sig.
Vid skrivande tass,
Sippo
…är en lycklig katt. Fast inte om man bor tillsammans med min morgonilskna grobian till husse. Jag började vid alldeles lagom tid att jama en liten sång. Omkring 5:30 tyckte jag husse mumlade från sängen. Flera gånger kastade han saker för att tysta mig, men jag gav inte upp.
“Upp till kamp, brödrer och systrar!” skrek jag. Måste blivit lite inspirerad av Maya’s inlägg häromdagen.
Tyvärr är ju husse totalt tondöv, om jag får jama det själv. Jag höll mig mest till höga C för att få den bästa resonansen från duschkabinen. Det hela slutade med att husse kom farandes och hotade med att strypa mig om jag inte höll tyst. Eller som husse så fint sa; “Nu håller du tyst ditt förbaskadejäklakattskrälle!” Så säger man väl inte till sin katt heller?
På eftermiddagen så försvann husse ett tag. Jag blev nästan lite orolig. Men så kom stapplandes innanför dörren. Vilken chock för en stackars katt. Husse såg totalt stukad ut i kroppen. Det visade sig att han hade varit hos en sticktant för tvåbeningar. Kunde inte låta bli att vara lite skadeglad. Självklart var detta ingen ursäkt för att slippa ifrån min promenad. Det var bara för husse att vända i dörren och följa med mig ut. Ibland måste man bara sätta ner tassen.
I bland är man inte ens säker hemma. Husse hade lite besök och dom spelade något lustigt spel där man dansade runt på golvet. Hm, “Wii” tror jag det hette. Självklart var jag som ansvarstagande katt, tvungen att kontrollera vad i hela friden som pågick.
Jag hade precis kommit upp bakom speltokarna, då dom började svinga “handkontrollerna” som det hette, och nästan knockade mig. Det var på morrhåret att jag hann ducka och göra en kringgående manöver. Jag mjaouade ut tokarna för att verkligen göra det klart vilka regler som gällde i huset. Så skrattar husse bara åt mig och säger att jag inte ska smyga runt så där. Vadå så där?
Resten av lunchen tillbringade jag med att sitta i fönstret och spana mot eventuella inkräktare. Problemet var bara att husse fällt ner det som kallas för persienner. Det blev en hård kamp för att visa vem som bestämde. Persienner ska veta sin plats.
 |
| “Dumma persienner. Flytta på er.” |
 |
| “Såja, lite till bara.” |
 |
| “Så där ja. Nu ser man ju ut här.” |
I dag så fick vi besök av husses pappa! Normalt så brukar vi morsa på varandra, men den här gången så sa jag inte ens mjaou. Det är för att han normalt bara struntar i mig. Han vägrar nämligen ge mig godis när han gör mackor och annat gott. Jag ville ju bara ha en bit skinka eller ost. Snåljåp, det jamar jag bara.
I dag så fick vi besök av husses pappa! Normalt så brukar vi morsa på varandra, men den här gången så sa jag inte ens mjaou. Det är för att han normalt bara struntar i mig. Han vägrar nämligen ge mig godis när han gör mackor och annat gott. Jag ville ju bara ha en bit skinka eller ost. Snåljåp, det jamar jag bara.
Egentligen så är han 1 år och 12 veckor. Men idag är det exakt ett år sedan husse hämtade den lille kraken.
Jag minns den kvällen. Husse skulle bara åka iväg en kort stund, som han sa. Den korta stunden blev istället en evighet. Det hela var som vanligt husses fel.
Gården han skulle till, fanns nämligen inte på någon karta. Det var bara märkt som skog och annat. Men husse chansade och körde till den orten som låg närmast. Sedan åkte han runt i över två timmar utan att hamna rätt. Han lyckades bland annat köra fyra mil åt fel håll. Sedan irrade han runt på småvägar mitt i vildmarken i någon timme. Det var nog ren tur att husse hittade rätt, annars skulle han väl irrat runt än idag. Med sig hem hade han då lilla Snuffe.
Snuffe fick han heta i ett par dagar, sedan tyckte husse att det saknades lite detaljer, så då blev det Snuffan. Det fick kraken heta i någon vecka eller så innan husse blev tveksam igen. Det var först när han tagit med Snuffe/Snuffan till sticktanten, som han fick det på pränt. Snuffan var en Snuffe i alla fall. Jag har jamat till Snuffe att han borde stämma husse för ärekränkning av katt. Dumma husse.
Det tog mig nog en vecka eller två, innan jag förklarat för Snuffe, att jag kunde faktiskt gå på lådan själv innan han ens var född och att han inte behövde sitta på min rygg när jag försökte äta. *suck*
I dag var det inte alls kul att vara ute. Allt det vita har återigen blivit grå gegga som inte känns något vidare att tassa runt i. Som om inte det räckte, så började det ramla ner massa blött uppifrån! Inte lätt att vara katt, det jamar jag bara.
Vidare så forsätter jag att kämpa med kattbalken. Tänkte lägga upp ett par punkter som alla kattkompisar kan titta på. Jag tar gärna emot svanspekningar på eventuella fel och brister. Gustav var ju så snäll och tassade ut ett mindre rätt jag gjorde tidigare.
“Katter har aldrig fel, vi har kanske bara mindre rätt.”
-Sippo
Utdrag ur Kattbalken
Jodå, jag tassar så fort jag bara kan. Har ändrat lite här och var så det passar oss högstående katter lite bättre. Jag lyssnade även på Gustav’s jam tidigare och ändrade en liten detalj i kattbalken. Det är som sagt inte helt lätt för en innekatt att veta vad som är smakigt utomhus.
Annars har det varit lugnt i området. Tog en promenad med ankarkättingen lite tidigare under dagen. Men vilken chock jag fick när vi kom ut. Det var ju massa otäckt vitt överallt. Husse, vad har du gjort nu då?! Inte nog med att det vita var överallt, det var massa grå gegga också. Jag fick skutta mellan pölarna för att inte bli blöt om tassarna. Undra när husse ska lära sig att göra samma sak.
“Uäääck. Vitt och blött överallt.”
Ett stort mjaou, vill jag ge alla bloggande katter här ute. Snart drar det sig mot den här julen, som alla talar om. Själv har jag väldigt lite intresse för för sådana där helger och allt vad det är. Men julen innebär oftast en rejäl lyxmåltid för oss katter här hemma. Sedan får man tillbringa en evighet på lådan.
Dessutom brukar husse springa runt som en yr iller och “pynta” vid den här tiden på året. Jag förstod snabbt att detta “pynt” var leksaker för oss katter. Varför hänger man annars glittriga prylar i fönstret? Efter den sjunde duschen så insåg jag att det kunde röra sig om ett litet missförstånd från min sida.
Så har jag börjat tassa på en lagbok för oss katter. Jag kallar den för “kattbalken” och den innehåller många viktiga punkter som alla hussar och mattar borde känna till. “Okunskap, är ingen ursäkt” som min husse brukar säga. Nej vänta, det var någon annan som sa det. Äsch, strunt samma.
Jag har inte hunnit tassa ner så mycket än, men det kommer bli en succé för oss katter. Äntligen en straffskala som är till fördel för oss katter. Så nu nosar jag runt efter nyttiga inslag till denna fantastiska bok.
 |
| “Här nosar jag efter bra inslag.” |
Ett exempel på kattbalken:
“Vid avsaknad av färsk kost, exempelvis näbbmus, flygande mumsbitar mm. skall detta ersättas av likstående kost. Mjukmat av finare kvalitet kan duga. Vid desperata tider kan självdöda ekorrar duga. Överkörd grävling räknas ej som fullgod ersättning.”
Jobbar febrilt med att författa manualen för katter. Men det är tamig jamaren, inte enkelt ska jag säga. *fräser*
Det har tydligen börjat brinna i knutarna som ni tvåbeningar brukar säga. Själv förstår jag inte det uttrycket, för här brinner det då inte. Men i vilket fall, så har jag blivit jamad att skynda mig på med instruktionsboken för katter.
Jag har därför börjat tassa ner det viktigaste i manualen. Exempelvis hur man undviker tvåbenade angrepp, hur man bäst undviker nyp i nackskinnet osv.
Jag har dock vissa problem då tassarna ibland fastnar i tangentbordet. Men med lite tur kanske jag har tassat med det viktigaste till eftermiddagen eller kvällen.
-Sippo, blivande förtassare.
Sorgligt men sant. Jag var den första finallisten att åka ut. Måste erkänna att jag är lite ledsen. Har till och med gråtit lite i dag. Fast jag ju trots allt en katt och väljer därför att åka ut med svansen i högt läge och med stolt blick.
Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som stöttat mig genom denna hårda prövning. Det var knappt så husse trodde på mig när han först anmälde mig, men jag visade honom allt. Jag visade alla katter som skrattat bakom min svans, att även jag kan göra storslagna saker.
Jag hoppas Elvis och Gibbe ser mig från sin katthimmel och är stolta över mig. *sniff*
Inget vidare väder för en katt. Men jag fick offra mig för husses skull, han ville så gärna gå ut och lufta sig. Det var blött och trist ute. Vi gick en sväng bort till cykelgaraget för att se om vi kunde hitta en cykel åt mig och husse. Han funderar lite på att börja cykla ibland. Själv var jag lite fundersam, katt på cykel skulle ju se lite dumt ut. Fast man vet ju aldrig.
 Nu blev det inte så mycket att kolla cyklar, jag blev nämligen lite ivrig i mitt arbete som säkerhetskatt och skulle kontrollera taket. Tyvärr så tyckte husse det var en dum idé och drog i kopplet. Resultatet blev att jag hängde med en tass om takbjälken och jamade på hjälp. Dumma husse. Jag är ingen cirkuskatt. Inte utan betalning i alla fall. |
| “Hur löser jag det här nu då?” |
Passade även på att undersöka dom lokala stuprören. Jag hörde nämligen ett rykte att man kan beställa mat ur dom. Det funkade inte alls. Någon försökte lura mig.
 |
| “En grillad anka med gräs, tack.” |
När vi sedan kom in så började husse laga mat till sig själv. Vi katter fick nöja oss med det där som kallas torrfoder. Tyckte att husse kunde bjuda på lite extra eftersom det är kattens dag. Antar att jag får nöja mig med kycklingen vi fick härom dagen.
 Efter intagen måltid så gick alla och slängde sig framför TV’n. Jag blev lite rastlös efter en stund och ville gå ut, fast husse vägrade. Jag jamade så högt jag kunde och till slut så började han jaga mig med blomsprutan. Jag blev alldeles fuktskadad och tog väldigt illa upp. Nu är man inte säker för det blöta varken inne eller ute. Borde finnas en lag mot blomsprutor. |
| “Fruktansvärt vapen.” |
Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.
Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.
 |
| “Vad vill den där stora besten mig?” |
Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.
Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall. Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.
Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.
Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.
I dag var jag bara tvungen att gå ut på patrull. Husse började bli orolig för mig, eftersom jag hållit mig inne i ett par dagar. Men vilken katt vill gå ut i grå gegga som fastnar överallt? Inte jag i alla fall. Men nu var det dags att dra på sig selen och börja jobba.
 Vi börjar med att konstatera att nästan allt det vita har försvunnit. Min osvikliga kattinstinkt säger mig att den har blåst bort. Det blåste så hårt att jag nästan tappade svansen. Jag jamade till husse att säga till mig om svansen skulle börja lossna. |
| “Jag har hittat lite kvarglömt vitt.” |
Lite av det vita låg envist kvar på marken. Men jag misstänker att även det snart försvinner. Annars får jag anställa en hund till att äta upp det. Dom äter ju allt.
 Passade även på att ge buskarna en omgång. Nu var dom inte så stöddiga utan det där vita på sig. Jag jamade ut dom efter noter, men gensvaret var tämligen litet. I vilket fall så fick jag vara i fred för dom. |
| “Nu är ni inte så stöddiga va? Va?! |
Angående Lussekatter, så var det i dag sista dagen man kunde rösta. Husse berättade att han hade hört ryktas om flera bekanta och även obekanta, som röstat på mig. Det tycker jag var snällt. Jag vill rikta ett uppriktigt jam till alla som ställt upp.
Nu är det bara att vänta tills den 1:a December. Då börjar nämligen Corren att sätta ut en katt varje dag i tidningen. Jag antar att det börjar med kissen som kom sist. Hoppas jag inte hamnar där…
Tittade ut genom fönstret på morgonen och såg att nästan allt det vita hade försvunnit. Först jamade jag en liten sång för den kommande sommaren, men sedan insåg jag att det vita nu bara hade förvandlats till grå gegga. Usch!
Jag tycker visserligen inte om när man får frost i nosen eller vitt i öronen, men jag vill absolut inte gå ut i något som ser ut att kravlat ut ur kattlådan. Tror det blir en innekväll i kväll.
När jag var ute och trampade runt med husse i det vita, så kunde jag inte sluta tänka på det lömska angreppet från igår. Vi hade precis kommit ut då jag började spana efter den skyldige.
Det var en liten bit hemifrån som jag såg en nära släkting till förövaren. Jag tyckte det var dags att slå ett slag för alla katter som fått vitt kastat i nacken.
 |
| “Dumma buske, här får du.” |
 |
| “Muckar du också gräl va? Här får du.” |
 |
| “Sådär, nu vet dom vem som bestämmer.” |
Det ska inte komma några kattans buskar och slänga vitt omkring sig. Nu kanske dom tänker sig för nästa nästa gång, innan dom ger sig på en oskyldig katt igen.
Husse vägrade in i det längsta att låta mig gå ut. Jag jamade i flera timmar för min sak, men jag skulle antagligen fått vettigare svar av en sten. Husse påstod att det var jättemycket vitt ute och att jag inte alls skulle gilla det. Jag fnös bara åt hans dåliga ursäkter. Om husse inte kan klä sig, så är det ju inte mitt fel heller.
Husse slängde på sig kläderna och tog fram selen. Faktum är att husse svettades så mycket i alla kläder, att han ville ut fortast möjligt. I processen så ströp han mig nästan med kopplet. Jag ser ett skadestånd vid horisonten.
 Vädret utanför gav mig faktiskt lite av en chock. Husse ljög inte, marken var täckt med otäckt vitt och det kom bara mer från himlen. Tappade nästan sugen, men ville ändå gå en snabbis bakom hörnet. |
| “Inte kallt om tassarna, inte kallt…” |
 Lite svårt var det allt att lukta på grenar och gräs. Fick bara massa vitt i snoken och kallt blev det. |
| “Fryser inte, fryser inte…” |
Jag började tappa sugen efter en liten bit. Men husse envisades med att vi skulle titta lite till innan vi gick in. Jag antar att det inte hade ett dugg att göra med den stinkpinne han gick och puffade på.
 |  |
| “Fin buske. Ska bara titta lite…” | “Yikes! Kallt. Dum buske, stygg buske. Fy” |
Efter en rejäl promenad i snö som räckte mig upp på magen, så ville jag inte alls vara ute längre. Jag hade sådan hemlängtan, att husse nästan åkte kana efter mig. Jag är inte så säker på att jag vill ut senare i kväll. Brrrrr.
Jag var en liten kelgris i dag. Husse och jag var ute på eftermiddagen och vandrade runt lite. Det var på vägen hem som jag såg att det var någon som kom gående åt vårt håll. Först tänkte jag sticka och gömma mig, men plötsligt så ropar tvåbeningen på mig.
Åhh sån gosig tjej. Hon lockade och pockade så jag jag blev helt snurrig i bollen. Dessutom var hon en fantastisk pälskliare. Det var så skönt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så tyckte jag att hon luktade lite kattfröken också. Inte för att jag bryr mig om sånt.
Vi pratade en stund med varandra. Husse stod mest och mumlade en bit bort. Tur var nog det. Varje gång husse träffar nytt folk, så blir han nervös och säger fel saker. En gång hos sticktanten sa han en sak men menade en helt annan. För ett ögonblick trodde jag att husse skulle få sprutan i ögat.
Nu stod han bara en bit bort och försökte se normal ut. Ganska svårt då han hade luvan nerdragen och kragen uppfälld. Det är knappt att jag själv känner igen honom när han har det så.
Jag var ju bara tvungen att stryka mig mot henne ett par gånger för att visa att hon var klart godkänd. Ett tag funderade jag på om husse också skulle ta och stryka sig mot henne. Men då skulle han antagligen blivit ihjälslagen.
I dag bestämde jag mig för att ta ett ordentligt träningspass med husse. Vi började med att gå fram och tillbaka utanför porten. En del kanske tror att jag hade beslutsångest, men jag tränade bara upp husses lokalsinne.
Sedan tog vi ett par varv på gräsmattan. Där övade jag teränglöppning genom buskarna. Husse uppskattade inte alls att få grenar i ögat. Varför ska han ha dom där för?
Det var när vi kom på andra sidan garaget som det blev riktigt intressant. Det vimlade nämligen av flygande mumsbitar. Jag kunde inte bara hålla mig, utan var tvungen att springa upp för ett par träd. Normalt så brukar husse dra i kopplet så jag inte kommer ända upp, men den här gången var han inte snabb nog.
 |  |
 |  |
 När jag väl var uppe, så var det inga problem att bedriva spaning mot mumsbitarna. Det var en mumsbit som vägrade att fly. Jag spanade länge och började sedan smyga mig framåt. Jag var verkligen imponerad av modet hos den lilla fjädervippan. |
| “Komsi lilla mumsbiten..” |
 Det var först när jag hade lugnat mig lite, som jag insåg misstaget. Det var ingen mumsbit jag smög på, utan ett dumt löv som fladdrade i vinden. Borde väl blivit misstänksam eftersom den varken lät eller luktade. |
| “Nu har jag dig snart…” |
Efteråt var jag så generad att jag inte ens brydde mig om att jama åt husse att sluta skratta. Det är inte lätt att vara katt alla gånger ska jag säga. Fast värst var det på vägen hem. Jag hittade nämligen en mumsbit på marken. Eller snarare, resterna av den. Givetvis ville jag undersöka saken närmare, men husse fick frispel och släpade bort mig. Förstår mig inte på husse i bland.
