Spännande dag

Oj vad jag har haft trevligt idag. Dagen började med att jag gosade husse ur sängen. Det betyder att jag stryker mig mot honom och nosbuffar lite. När han då ska klia mig, så drar jag mig bakåt så han måste komma närmare sängkanten. Efter ett par försök så ligger husse på golvet. *hehe*

Så tillbringade jag större delen av förmiddagen till att spana genom fönstret. Man vet ju aldrig om det kommer någon inkräktare smygandes.

“En säkerhetskatts arbete är aldrig slut.”

“Det gör att andra katter kan känna sig lugna och njuta av livet.”

På eftermiddagen så kände jag mig lite rastlös och jamade en stund för mig själv. Då kom husse med kopplet och frågade lite försiktigt om jag inte ville gå på promenad. Det ville jag ju så klart.

Nu har jag ju inte varit ute på flera dagar, så det blev ett fasligt nosande i alla buskar som fanns. Jag var ju liksom tvungen att få veta de senaste jamen i området.

*sniff, sniff* “Hm, spännande nyheter må jag jama.” *nosa, nosa*

“Vad har ni för spännande att berätta då?” *nosa, nosa*

“Åh, är det inte dagens lunch som springer runt här?”

Vi träffade på en granne som blinkade lite snällt åt mig, så jag var ju bara tvungen att gå och hälsa lite. Oj vad jag blev kliad på magen. Men liksom alla andra som kliar mig, så ryggade hon tillbaka när jag råkade nafsa efter fingrarna. Jag förstår inte det.

Patrullen fortsatte runt hela området och jag fick tillbringa en hel del tid med att återigen markera mitt området. Jag buffade och klöste på varenda buske och varje träd, som jag kunde hitta.

“Agent Sippo här. Jag jobbar på en ny förklädnad.”

“Ibland måste man pröva många olika innan man hittar någon som verkar bra.”

Det var så spännande att jag totalt glömde bort att det fanns skällisar i området. Blev lite snopen när det plötsligt kom en liten och ful sak springandes på andra sidan busken.

“Hörru husse. Har skällisen gått nu eller? Vadå kom och kolla själv, är du inte klok?”

   Vi träffade även på en gammal bekant som smög omkring i buskarna. Först intog jag svansberedskap, eftersom jag inte såg vad det var från början. Men sedan så sänkte jag beredskapen och försökte inleda ett samtal. Men det var dom inte intresserade av.

“Nämen tjenare Stickan. Hur står det till här då?”

Slutligen så testade jag att sola lite på en parkbänk. Jag hittade inget bord där vi var just då. Men bänken var sådär lagom uppvärmd och härlig. Det är skönt att vara katt.

“Så varmt och härligt det är här.” *kurr*

“Ligga och spana på omgivningen är livet.” *gäsp*