Stolt

Jag är faktiskt lite stolt måste jag jama. Det kom nämligen ett brev till alla i området om oss katter. Självklart så brydde sig husse inte om brevet, eftersom han visste att det inte gällde mig. *stolt svans*

Jag måste faktiskt hålla med att det inte är så trevligt när det ligger stora högar i mina buskar på mitt revir! *fräser och slår med tassen*

Fast nu har jag ju inte varit ute på flera dagar. Det är fortfarande så förjamat varmt att jag börjar svettas av att flaxa med öronen. Fast idag så följde Snuffe och jag med husse ut på uteplatsen. Där satt vi ett tag och njöt av skuggan och glassen. Den var god.

Den här bilden tog gammelhusse en sommar när han och husse precis fått upp nätet runt uteplatsen. Självklart så rymde jag trots det flera gånger, och tyckte därför jag förtjänade en glass.

Flås och flämt

Oj vad varmt det blev plötsligt. Precis som Gustav jamade förra sommaren, så skulle jag kunna tänka mig ett blixtlås som man kunde dra ner och lufta pälsen.

Det har inte blivit någon promenad idag heller. Husse försvann runt lunch och var borta i flera timmar. Jag blev faktiskt lite betänksam ett tag. Inte hade han väl glömt bort oss heller?

Men så kom han hem igen kära husse och vi katter kastade oss om benen på honom och tokgosade allt vad vi orkade. Faktum är att husse fick inte ens gå på lådan ifred. Jag ville verkligen visa hur mycket jag saknat honom.

“Du husse. Jag har saknat dig.”

Tråkigt väder+Snuffe=kaos

Mjaousan också! Nu är jag inne för tredje dagen i rad. Det kanske har något med det lustiga vädret att göra. Man känner sig inte direkt upplagd för att gå ut och bli blöt i pälsen och sedan lufttorkad av den lokala stormen.

Husse verkar rätt glad över vädret. Han sover så dåligt på nätterna att han måste “ta igen” det på dagen. Hm, det är kanske därför jag inte går ut. Min nosologiska instinkt säger mig kanske att husse bör få vila ut lite. *funderar*

Snuffe lyckades riva ner husses enda prydnadssak som han hade i bokhyllan. Det var ett fint glas med ett ljus och lite annat i. Husse hade haft den stående högst upp i bokhyllan så den inte skulle gå sönder. Han ville inte ens tända ljuset för han tyckte det var så fint.

“Snuffe ska jämt lägga nosen i blöt.”

Det var när husse såg Snuffe spatsera runt högst upp i bokhyllan som han blev lite nervös. Husse alltså, inte Snuffe. Först undrade han hur Snuffe tagit sig ända upp dit utan att riva något. Men det förstår väl vem som helst att vi katter är experter på sånt. Allt fungerade bra tills husse skrämde upp stackars Snuffe så han blev alldeles stressad när han skulle hoppa till husses famn. Det var då ljuset gick i bitar.

“Dagens buskatt.”

Så egentligen var det ju inte Snuffes fel. Om husse gett katten i Snuffe så skulle inget ha hänt. Allt är husses fel.

Lite busig

Vet inte riktigt vad det är med mig idag. Det kanske har att göra med att jag inte varit ute med husse på två dagar nu, men jag känner mig lite extra busig.

Började imorse med att roa mig med ett paket som kom till husse. Men eftersom han bara var intresserad av det som fanns i paketet, fick jag resten att leka med.

“Här håller en snäll tvåbening upp kartongen så jag kan utföra en nosologisk undersökning.”

Sen försvann husse ett tag, men när han kom hem så hade han leksaker med sig! Först så var jag lite avvaktande. Man vill ju inte verka för intresserad. Jag är ju liksom en vuxen katt nu.

Men plötsligt började mina framtassar att jaga garnbollen utan att jag hade nåt att jama om. Högst ovanlig händelse.

“Hm, rörde den inte på sig nyss? Bäst att bita den igen.”

Snuffe, som fortfarande är ungkatt. Han roade sig ordentligt med den lilla fåniga bollen. Själv lekte jag ju lite slött bara, och jag hade absolut inte lika kul som Snuffe.

“Jag har den husche. Den schmakar lite konschtigt.”

Vem vet vad som händer nästa gång husse försöker busa med mig. Bäst att ta det försiktigt. Man måste ju bevara statusen som
macho-katt.

 

Så har jag fått jobba hårt som säkerhetskatt idag också. Husse fick nämligen en film i sitt paket. Det var nog en sån där docka man pär, eller vad det nu kallas. Det handlade om nån sjukdom som gjorde att tvåbeningar blev galna och började bita varandra.

Den var jätteläskig tyckte jag och jag måste erkänna att jag var väldigt rädd. Men samtidigt så insåg jag ju allvaret i situationen och förstod att jag var tvungen att skydda husse. För ibland såg det ut som om monstrerna skulle hoppa ut ur TV’n och anfalla oss. Då la jag mig framför husses ansikte så han inte skulle se allting och bli rädd. Mina uppoffringar uppskattades inte alls. *fnys*

Jag låg vid husses bröst under hela filmen. För att jag var ju samtidigt nyfiken på vad som hade hänt med katterna i filmen. Inte en kisse var med. Husse förklarade att kissarna insett långt innan alla människor, vad som var på väg att hända och hade därför redan flytt.

Jag skulle aldrig lämna min husse ensam. Hur otäckt det än skulle bli. Så det så!

Fullt hus

Oj vilken dag det har varit. Husse började med att jaga oss katter med blomsprutan klockan 02:30, 03:30, 04:00 och vid 5:30 gav han upp och vinglade ut till köket för att ge oss mat. Efter intagen gick vi katter och la oss igen. Husse verkade inte så intresserad av att sova längre. Konstigt.

På förmiddagen ringer den där telefonen. Det visar sig vara gammelhusse som är på väg till oss för att hälsa på. Jag började genast putsa pälsen och finkamma svansen inför det fina besöket.

När gammelhusse väl kom så satte han och husse sig vid datorn för att leta efter något som var trasigt på bilen. Då förstår jag inte varför dom sitter vid datorn. Gammelhusse var jättesnäll och plockade fram en liggplats åt mig vid datorn, så jag kunde övervaka arbetet. Tyvärr visade det sig att även han hade tänkt att sitta där. Lite trångt blev det.

“Men hörrudu, leta upp en egen plats va?”

“Jaha, du ville klia mig lite. Okej då, sitt gärna kvar.” *spinner*

Plötsligt så sticker båda iväg utan att säga så mycket som ett ord till mig. Snacka om fräckt. När dom väl kommer hem så är dom jättestressade och börjar packa upp varor ur ett par kassar.

Det visar sig att det ska komma fler på besök. En släkting med två stycken mini-människor. Då blev jag lite nervös faktiskt. Men så kom jag på att jag redan träffat mini-människan och han var så liten att när jag buffade på honom så höll han på att ramla omkull. *fniss*

Nu visade det sig att den andra mini-människan hade enorma skrikresurser. Hon hade visst nåt som hette kolik. Jag låg ett tag och spanade på henne efter det där koliket, för att kanske kunna anfalla och få bort det. Men jag hittade tyvärr ingenting. Jag behöver kanske glasögon.

Snuffe blev totalt vettskrämd av allt som hände och när husse lyfte upp honom för att trösta, så skuttade han ifrån husses axel och in på sitt gömställe högst upp i bokhyllan.

Snuffe: “Jag tänker aldrig komma ner igen.” Sippo: “Men sluta nu, dom är helt ofarliga.”

Snuffe: “Nähä du, jag stannar här till dom har åkt igen.” Sippo: “Jaha, men sitt där då. Jag tänker faktiskt hälsa lite.” Snuffe: *snyft, snörvel*

Järnspikar

Det är lite synd om mig. Var ute och tassade med husse och höll precis på att undersöka garageväggen hemma då selen plötsligt fastnade i en otäck spik. Jag fick slita och rycka ett tag innan det lossnade. Det var ett par svettiga sekunder där. Som tur är tog ju min commandokatt utbildning över, så jag höll mig kall. Värst av allt var ju att husse trodde jag blivit knäpp, för han såg inte att selen satt fast som den gjorde. *fnys*

“Tänk om det varit en vanlig kisse och inte en säkerhetskatt som hade fastnat. Det hade kunnat sluta riktigt illa ju.” *ryser*

Annars så gick patrullen bra. Vi utforskade ett område där vi aldrig varit förut. Underligt nog så går eller kör husse förbi där var och varannan dag utan att undersöka. Fast han har ju ingen nosologisk utbildning heller.

“Kolla husse, en ny buske jag inte undersökt.”  *nosa, nosa*

Jag vill också vara med

Nu vill faktiskt även jag få vara med i tidningen. *surar*

Hjälp vad händer?!

Högsta svansberedskap gäller här hemma. Husse har nu totalt tappat det lilla förstånd han innan hade. Han har flyttat på vår kattlåda! Den står inte kvar i badrummet längre utan har flyttats ut i hallen. Hur vågar han röra vår låda!? *fräser och slår med tassen*

“Min låda är MIN låda husse. Ge katten i den.” *mutter*

Jag kände mig lite trött under förmiddagen så jag skippade vår morgonpromenad och tog den runt lunch istället. Vi går lite i kvarteret en stund medan vi väntar på husses skjuts. Efter att ha släppt in mig igen så försvinner husse och hans sällskap.

När dom kommer hem så ser jag att husse har köpt ny härlig kattsand och det var då ta mig jamaren på tiden! *fnyser* Det är när husse ska tömma och spola rent kattlådan som det händer.

Tydligen så fanns det ett antal hål i lådan som husse totalt missat innan. Så när han lyfter den vattenfyllda lådan för att hälla ut vattnet, så forsar det ut genom botten och över hela golvet.

Husse grips av smärre oro och kan inte bestämma sig för om han ska ställa tillbaka lådan i duschkabinen eller om han ska hälla ut vattnet i toaletten. Under denna beslutsvånda så läcker det ut ett par liter till över hela badrumsgolvet.

När husse äntligen lyckas tömma det lilla vatten som finns kvar, så gör han den fantastiska upptäckten att vatten och kattsand på golvet bildar en härlig gegga som stelnar till cement. Det hade ju jag faktiskt kunnat tala om utan att han skulle behövt hälla ut vattnet på golvet.

Husse låg på golvet och skurade och skurade, så att svetten bara forsade om honom. Jag måste i all ärlighet jama att jag tyckte synd om husse då.

“Ny och fräsch sand. Tack snälla husse. Men varför tog det sån tid?”

Som om inte det räckte så var den plats där husse skulle ställa lådan, blockerad av cirka 150 meter kabel från olika prylar. Husse svor en evighet och gav sedan upp försöket att reda ut härvan och kastade in allt i garderoben och kallade allt för “jävla skitröra”.

När allt var klart och lådan var fylld med härlig sand igen, så såg husse ut som sju svåra år. Han är inte van att kräla runt på golvet med skurborste. *fniss*

Nu hoppas jag bara att husse inte trampar i den när han virrar runt inatt. Eller ännu värre, att jag av gammal vana sätter mig under handfatet… *gulp*

Lugnt

Har inte hänt så mycket idag faktiskt. Var ute på förmiddagen med husse för att kontrollera reviret. Men det verkar som om mina insatser har börjat göra nytta. Inte ett endaste intrång finns att rapportera. Det måste ju betyda att min status har uppnått en sådan nivå att ingen kommer och jamar gräl med mig. Det känns rätt skönt måste jag jama. Husse blir så nervös när jag fräser åt andra katter.

“Här kollar jag buskaget i grannområdet.”

Självklart passade jag på att testa ett par nya parkbänkar och träbord. Men då solen höll sig borta när vi var ute, så fick jag inte testa bordsvärmen den här gången heller. *mutter* Men en dag så ska jag ta solen på bar gärning när den ligger på träbordet utomhus. Då ska jag verkligen njuta!

 

“Här sitter jag och poserar för husse. Ser ni
att jag har kopplet liggandes bredvid mig?”

 

“Hm, är det inte något som rör sig där borta?”

Helg

Jag har aldrig förstått det här med helg. Varken husse eller jag  ändrar på våra rutiner något nämnvärt. Faktum är att den där sovmorgonen alla talar om, den ser vi inte alls. Jag jagar som vanligt upp husse innan tuppen har vaknat.

Så har det hänt något riktigt pälsresande här. Snuffe har blivit en riktig play cat till kisse. Inte nog med att han smiter ut i farstun så fort husse ska kasta sopor eller göra nåt. Nu har han dessutom börjat vika ut sig för värsta purr-bilderna. *chockad* Det är en dyster dag för vår familj.

“Va’ e de nu ‘rå? Få’ man inte sitta som husse eller?”

Själv så håller jag fortfarande koll på mitt revir. Tittade om jag kunde se Iggy, tassa runt i buskarna, men han hade stickat… stuckit. Det enda vi hittade var en sån där Surris som låg på marken och mådde dåligt. Husse trodde den var död eftersom han inte hörde Surrisen stöna. Så när han böjer ner ner för att ta en närbild, då lyfter den plötsligt och anfaller husse som skriker i ett tonläge som påminner om Snuffe. *tassen för ansiktet* Jag måste göra nåt åt husses rädsla för surrisar.

“Hm, det är något som luktar mums här.”

“Ett spår att följa. Spännande.”

Ny layout

Jag har blivit informerad om att bloggen inte ville fungera som den ska ibland. Därför har jag nu bygg layout, och jag hoppas att allt fungerar bättre nu. *tass*

Mitt arma revir

Vad är det för fel på folk och fä egentligen? Här kämpar man för att upprätthålla ordningen i området och så traskar det omkring massa okända katter som fullkomligt ignorerar mig. *mutter*

Sippo: “Hallå där lille vän. Har du tassat vilse? Ska farbror Sippo hjälpa dig att hitta hem igen?” Arg Kisse: *fräs, vrål, spott, fräs igen*

Sippo: “Jamen ursäkta då. Jag ville ju bara hjälpa.” Arg Kisse: *Vrål, spott, fräs, mera vrål*

“Ska det vara på det där viset, då kan du sitta där och sura.”

Helt utan anledning så intog han attackläge och började hota mig med både det ena och det andra. Blev ju alldeles chockad över det jag hörde. Så jamar man verkligen inte.

Så hann man ju inte mer än 10-20 tasslängder då jag såg nästa krabat ligga och dra sig på en av parkbänkarna. Fast nu hade jag fått nog av ohyfsade katter, så jag gick bara förbi utan att hälsa.

“Nähä du, nu hälsar jag inte längre på ohyfsade tölpar.”

Ibland undrar jag varför jag bemödar mig med att hålla området under uppsikt, när mitt jobb som säkerhetskatt inte uppskattas. Så när jag kom hem igen så satte jag Snuffe som fönsteroperatör. Det betyder att han fick ligga i fönstret och glo ut ett par timmar.

Snuffe: “Menige Snuffe rappoporterar att inget haj heent häj ute. Men om ja’ se’ någon, skulle jag springa runt i cirklar och ropa på jälp, eller skulle jag spela död?” Sippo: *tassen över ansiktet* Argh!

Stickis

Förmiddagen började med moln, blåst och annat tråkigt. Det var först på eftermiddagen som solen behagade att titta fram. Höll som bäst på att kontrollera närområdet, då mina hökögon…eh, kattögon, såg något oerhört spännande.

“Här undersöker jag min lokala husvägg.”

“Här undersöker jag om det hänt något nytt under buskaget.”

Det var bara att intaga smygläge och tassa fram så snabbt och försiktigt det bara gick. När vi kom tillräckligt nära så såg till och med husse vad det var. Eller snarare, vem det var. Det var ju Igge den yngre.

“Nämen tjenare Igge. Hur är lä.. Hörru, fräs inte åt mig.”

Igge var inte ett dugg intresserad av att föra ett vänligt samtal. Han kurade ihop sig och började morra och fräsa åt oss. Då beslutade husse att vi skulle lämna den lille i fred. För att riktigt visa hur snäll jag är, så gjorde jag ett rullningar på rygg.

“Så skönt att ligga på rygg.” *kurr*

“Titta så snäll jag är. Gör inte en fluga förnär. Åhå, jag rimmade.”

 Igge smög runt i buskarna bara och struntade fullkomligt i mig. Till slut gav jag upp och drog vidare.

Vi kom väl 10-20 tasslängder då ett par grannar hojtade till på mig. Nyfiken och snäll som jag är, så beslutade jag mig för att strunta i husse och springa in på tomten och hälsa lite. Även om husse inte har ett fint sätt så har jag det.

Dom var jättesnälla och trevliga. Jag blev alldeles kliad och krafsad på magen och låg som bäst och mös då jag kände en otrevlig lukt. Det var katten som bodde där som tittade fram. Självklart fräste jag till på skarpen, men då ryckte husse i kopplet och skällde på mig. *snyft* Han trodde nämligen att jag fräste åt grannen som klappade mig. Det var först när hon sa att det var åt katten och inte henne som jag fräste, som husse bad om ursäkt. Så fick jag en bit godis.

Husse fick så mycket beröm för att han var ute med mig i alla väder och alla tider. Men så bestämde sig dumskallen för att sabba allt genom en väl avvägd kommentar;

Jo, man kan ju lätt tro att jag gör det för att jag är djurvän. Men det beror mer på att Sippo jamar så högt och länge att jag inte har något val, för då skulle jag bli tokig.

Snacka om fräckt att skylla allt på mig! *mutter, mummel* Fast jag tror att husse bara skojsade med oss. Han älskar ju när jag jamar för honom.

Att skutta

Det är väldigt viktigt som katt att vara duktig på att hoppa och skutta. Det krävs mycket avancerad beräkningar och kalkyler för att göra det enklaste hoppet på ett snyggt och kattlikt sätt. Som tur är så är ju vi katter begåvade med ovanligt hög int-älli-gäns. Vi gör alla beräkningar i huvudet och sen så hoppar vi. Här är ett exempel på ett fulländat hopp.

“Först beräknar man avståndet och vindhastigheten.”

“Sedan skuttar man lite lätt upp på staketet. Det är väldigt viktigt att ha tassarna i rätt vinkel, beräknat av vindhastighet och jordens vinkel mot marskatterna.”

“Landningen måste också vara noggrant planerad. Annars blir det lätt att man rasar ner på andra sidan staketet.”

“Slutligen så kontrollerar man att alla tassar har ett stadigt grepp om målet. Passa gärna på att se lagom avslappnad ut. Det brukar imponera på människorna. Gäspa gärna.”

Resten av promenaden var utan några större nyheter. Jag prövade att lägga mig på ett träbord som stod och såg ensamt ut. Tänkte testa om det var så skönt som Katten Gustav säger att det är. Typiskt nog var det ingen sol ute, så den värme som han jamade om, den fanns då inte där. Självklart passade husse på att fota också.

“Det gäller att hålla pälsen snygg hela tiden.”

*kurr, kurr…*

“Hm, ser jag inte något där borta?”

“Väldans intressant må jag jama. Undra vad det kan vara…”

Zurrizar

Har upptäckt något väldans otrevligt. Det finns en stor buske längs mitt promenadstråk som är fullkomligt överfullt med Surrisar! Jag gick som bäst och nosade på ett par grässtrån när husse plötsligt började köra ett dansnummer.

Först trodde jag han blivit tokig, men så märkte jag att nästan hela busken rörde på sig. Husse hade i vanlig ordning lyckats reta upp naturlivet, så vi blev tvungna att fly för livet. Snart måste jag skaffa rullskridskor, annars kommer jag få nackspärr av allt ryckandes i kopplet.

“Närbild på en Surris, även kallad humla.”

Resten av patrullen gick smärtfritt. Antar att Surrisarna varnat resten av djurlivet för husses framfart, så dom hann packa och fly.

Trots noggrant spaninsarbete så hittade vi inte masken Börje. Funderar på att göra en anmälan om bortsprungen mask och lämna in på det lokala kontoret. Ska bara hitta det först.

Stackars mig

Alla är emot mig i dag. Jag funderar nästan på att packa min väska och flytta långt bort till Kurristan. Hela morgonen var jag tyst för jag inte ville gå ut i regnet. Vad får man som tack för det? Jo, ett besök hos sticktanten! Argh!

Först så lånade husse av gammelhusse till sticktanten. Så lyckades han tigga till sig skjuts av en bekant nu på morgonen. Jag menar, alla gick ihop mot stackars mig. *snörvel* Om det inte varit för alla stygga tvåbeningar som hjälpte husse, så skulle det inte blivit något besök. Men vem ställde upp för undertecknad katt då? Jo, ingen! Jag är kränkt.

“Jaghatardighusse…”

“Nä, jag vill inte alls bli stickigad i nacken. Stick dig själv då om du nu absolut vill använda den där otäcka nålen.”

“Men jag vill inte säger jag ju. Släpp mig hemska människa!”

Jag skrek över min behandlig hela vägen in till sticktanten. Men så var jag så arg på husse att jag även skrek hela vägen hem. Då blev han förvirrad och funderade på att dumpa mig läng E18.

Fast lite klapp på axeln ska han få trots allt. Jag fick nämligen en bit godis när vi kom hem igen. Hm, det var då alltså EN bit godis. Dags att omförhandla min lön tror jag.

“Stackars kisse släpas bort
för stick i nacken gör så gott.
Stackars kisse jamar högt
i husses öga det nu kommer blött.

Du mot pest och sjukdom skyddad är
jag gör det för jag har dig kär.
Snälla Sippo hata ej
jag gör ju detta för jag älskar dig.”

-Sippo, snarstucken katt.

Kvitter

Det var ett fasligt kvittrande och tvittrande när husse och jag var ute och sträckte på oss. Det var en fjäderflaxare som skrek extra högt och husse var två andetag från att kasta upp mig på taket. *mutter* Men efter ett par träningskast med ett par pinnar, så konstaterade husse att han inte skulle orka kasta upp mig ända dit. Nästa gång ska ska vi ta med en katapult säger han.
Funderar på att flytta till Jamarholmen i kurrboda. *rys*

Lugnt i dag

I dag har det varit lugna tassar. Tog en sväng runt området med husse och njöt av solen. Passade på att kontrollera ett par buskar och lite annat.

Så stötte jag på en grannkatt som låg och tryckte i buskarna. Men så fort jag kommer i närheten så börjar hon skrika i högan sky. Jag har ju inte ens gjort något ju! *snyft*

Så plockade husse fram en liten nalle åt oss. Den skulle egentligen ett litet nyfött människobarn få, men då husse inte hört något från familjen så fick vi katter den istället. Självklart var det bara Snuffe som var framme och nosade. Själv tog jag det kallt och petade lite på den bara.

“Tack snälla husse.” *sniff, sniff* *nosa, nosa*

Allt är husses fel

I dag har det inte varit något vidare kul. Husse och jag (mest jag) har suttit och slitit med bloggen för att den skulle se bra ut. Men så fort vi fick en sak att fungera, då slutade nåt annat att fungera i stället. Husse höll på att få hjärnblödning. Själv tog jag det kallt och gick och la mig. Dumma husse som sabbar min blogg. *mutter, fnys*

Så har det blivit två hela promenader i dag. Den första tog vi tidigt på morgonen, eftersom husse tydligen tyckte det var dumt att sova klockan tidigt. Vi träffade den äldre människan som var ute och luftade sin katt. Han stod och pratade ett bra tag med husse, så jag blev lite rastlös och ville gå iväg på egen tass, men det fick jag så klart inte. *mutter*

“Men det var ett fasligt pratande på er två. Kom nu husse.”

På eftermiddagen tog vi en långpromenad runt hela området. Det var så varmt och skönt ute. Jag slängde mig ner i gräset och rullade runt flera varv. Försökte även få husse att göra samma sak, man han var inte intresserad.

Så bestämde jag mig för att dra med husse på lite intervallträning igen. Fast den här gången gick det åt skogen, om man så jamar. Jag satte högsta fart mot ett träd och klättrade upp fort som blixten. Normalt brukar husse stoppa kopplet halvvägs så jag inte ska sno in mig. Men den här gången så glömde han visst det och plötsligt hade jag snott in mig i grenarna högst upp i trädet.

 

Som tur var höll jag svansen kall och med hjälp av kopplet så kunde jag lugnt hissa ner mig själv till marken igen. Husse var så klart helt chockad och bad om ursäkt flera gånger. Dumma husse, glömmer bort att stoppa mig så jag fastnar i träden. *mutter*