En katts betraktelser

Nu har jag flyttat

2010-01-02T12:31:00.003+01:00

Husse kunde inte hålla sina fingrar i styr, utan nu har han flyttat till wordpress.com på allvar. När jag jamar att husse flyttar, så menar jag ju egentligen att han flyttar på MIG.

Fördelen är att jag nu har en HELT EGEN adress! *svansdansar*

www.kattensippo.com

Min nya sida

Enkelt & bra, va?

Wordpress

2010-01-02T11:17:00.001+01:00

Först måste jag jama ett stort tack till alla mina vänner som säger att dom kommer följa med mig om jag flyttar till wordpress. Det värmer både husse och mig ska jag jama.

Nu känns det dock lite fånigt att skriva om något så fjuttigt, när man tänker på vad som hände Katthemmet Kompis. Jag tänker på er kära vänner.

Wordpress?

2010-01-01T18:48:00.003+01:00

Jag har ju jamat om att kanske byta bloggplats ju. Nu har jag (och husse) äntligen lyckats lägga upp en kopia på den här bloggen på wordpress. Vi skulle gärna vilja veta vad ni andra säger.

Wordpress har nämligen en jättebra funktion så att jag kan svara på kommentarerna mycket lättare. Så finns det lite annat skoj också. Så jama gärna om vad ni tycker.

Tassen,
Sippo

http://kattensippo.wordpress.com/

Kärlek

2010-01-01T15:51:00.001+01:00

Ibland så känns livet extra behagligt.

“Kurr? Vad händer? (gäsp) Jaha, vill du hålla mig i tassen husse?”

“Jag tycker om att hålla tassen ibland.” *superkurr*

“Här slåss jag mot en ask Zantac, om vem som är husses favorit. Jag vann.”

Allt lugnt

2010-01-01T14:42:00.001+01:00

Det nya året har hittills varit lugnt. Även nyårsnatten var ganska lugn. Visst smällde och poffade det här och där, men annars var det ingen fara.

Husse var ju lite orolig inför festen som skulle hållas ovanför. Antingen var det världens tystaste fest, eller så låg alla och sov. Vi märkte nästan ingenting. Jag tyckte nästan lite synd om husse som hade sovit extra på dagen och druckit flera kannor kaffe sent på kvällen bara för att inte bli så trött runt tolvslaget, så händer inget.

En kulig sak var att husse bror kom över och hälsade på. Vid tolv så gick dom ut för att titta på fyverkerierna. Själv satt jag inne och hade det skönt i värmen. När dom kom in efter en stund, så hade husse lyckats springa över den snötjockaste delen av gräsmattan, så han hade snö i skorna. *hehe* Där ser han vad som händer när inte ansvarig säkerhetskatt är med ute. *räcker ut tungan*

Gott nytt år

2009-12-31T16:22:00.001+01:00

Efter mycket om och men, så masade sig husse till affären för att köpa årets sista måltid. (hm, det där lät illa) Han var borta i minst trettielva minuter innan han äntligen kom hem. Något frusen och stelbent efter att halkat runt på gångvägarna.

“Mörkt och kallt ute. Dessutom blev husses blixtmojäng i telefonen helt knäpp och vägrade fungera.”

Jag insåg ju direkt att jag svikit mitt uppdrag som säkerhetskatt, eftersom det var så halt överallt. Efter att husse lastat av all mat så jamade jag till mig en kvick kvällspromenad för att kolla läget.

När vi kom ut så fick jag en köldchock! Morrhåren blev stela som pinnar och svansen lindade jag runt halsen så jag inte skulle bli förkyld.

“Jamham ja. Då ska vi se här (känner på isen med tassen) Mja, lite halt är det ju. Fast inte så farligt som du påstod. (nosar) Nä du husse, skaffa bättre skor istället.”

“Hm, buskarna ser lite slokörade ut. Ryck upp er grabbar! Givakt!”

Precis som jag misstänkte, så var det inte så farligt halt ute som husse hade påstått. Det visade sig att han återigen hade dåliga skor som inte fick nåt fäste. Trots att det hade sandats. Jag jamade ut husse ordentligt och sedan begav jag mig in. Han kan inte bara komma och skrämma upp mig med falska larmrapporter!

Nu kan jag med gott samvete ligga inne i värmen och mysa. Vid tolvslaget så brukar vi katter sitta i fönstret med husse och titta ut på alla galningar som springer runt där ute och har sig.

Något orolig blev dock husse när han hittade en lapp på porten.

“Hm, det här verkar oroväckande.”

Så hälsar Snuffe att alla katter ska ha ett gott nytt år och inte nosa för mycket kattmynta. Själv ligger han bara och jäser nu.

“Gott nytt år.” jamar Snuffe från sin plats vid husse i soffan .

Gott nytt år alla vänner!

Jag såg något

2009-12-31T08:56:00.001+01:00

Sitter här nu på morgonkvisten och tittar ut genom fönstret. Plötsligt såg jag något som rörde sig utanför fönstret. Jag började direkt skälla ut inkräktaren. Tyvärr såg jag inte riktigt vad det var, men jag misstänker att det var en fjäderkotlett.

Sippo: Såg du, Snuffe?!
Snuffe: Mjaou mjaou! Självklart gjorde jag det.
Sippo: Du såg vad det var för något va?
Snuffe: Självklart! *fnyser*
Sippo: Jaha?
Snuffe: Vadå jaha?
Sippo: Vad var det för något då?
Snuffe: Ehhh. Det jamar jag inte. Du först.
Sippo: Ehm, nej nej. Du måste jama först vad du såg.
Snuffe: Nehe. Det måste jag inte alls.
Sippo: Joho! Det måste du visst.
Snuffe: Nehe!
Sippo: &#&¤&! *hotar med tassen*

“Jag tänker då inte jama för Snuffe vad det var jag såg.” *mutter*

Självupptagen?

2009-12-30T14:43:00.001+01:00

Snuffe har nått nya höjder när det gäller att vara självupptagen. Jag tror att hans framgång som gästbloggare här har gjort honom lite styv i korken. Titta här bara.

*bökar runt* “Meh, de é massa skräp här juh. Ah, där é mitt foto.” *kramar fotot*

Själv nöjer jag mig med en mer neutral bild på undertecknad katt. Men den måste ändå tillmötesgå mina fans krav på idolbild.

“Kan han lägga upp skrytbilder, kan väl jag det med.” *fnys*

En vippa

2009-12-29T11:29:00.001+01:00

Husse har köpt en sån där fjädervippa som han nu envisas med att köra upp i nosen på oss katter. Snuffe blev så klart helvild och anföll den oavbrutet under höga jam. Själv var jag ju lite cool och daskade till den ett par gånger bara. Man måste ju behärska sig.

Tyvärr så fungerar inte husses kamera så bra inomhus. Det är därför bilderna är så dåliga. *suckar*

“Hm, vad är detta för något?”

“Yargh! Den lever! Döda, döda!”

“Nu fick jag ner den på marken.” *tugga tugga, gnaga gnaga*

“Suckjam. Vad är det du håller på med husse?” *fnys*

Ta det lugnt husse

2009-12-28T15:54:00.001+01:00

Det är ju redan allmänt känt bland oss katter, men jag jamar det ändå; ni människor är underliga.

Ta husse till exempel. Han sitter framför datorn och gör något som inte går som han vill. Då börjar han skälla på datorn, tillverkarna, microsoft, atari, apple och massa andra underliga figurer.

Normalt så öppnar jag knappt ena ögat längre. Man har ju blivit härdad, som det heter. Men i dag tog husse det hela till en helt ny nivå som nästan skrämde pälsen av mig.

Först skäller han, så gör han något slags dansnummer med armarna och helt plötsligt började han sjunga! Jag blev så förvånad att hakan slog i backen. Mina arma öron slog nästan knut på sig själva och jag är rätt säker på att jag hörde grannhunden yla av skräck.

Nästa gång det händer, då flyttar jag…

“Tag lärdom av oss katter husse. Ta det luuuuugnt.”

Annars så händer det inte så mycket. Det har gått över “nollan” på termometern säger husse. Men jag är skeptisk. Jag ser fortfarande massa otäckt vitt där ute. Stannar nog inne tills det ser bättre ut.

Sköna fläktar

2009-12-28T12:36:00.001+01:00

Fråga mig inte hur det gick till, för ärligt jamat har jag inget minne av händelsen. Husse satt vid datorn och jag tassade runt i köket och försökte komma på vad det var jag letade efter. Plötsligt, utan förvarning, så befinner jag mig uppe på köksfläkten!

“Rackarns så underligt. Hur hamnade jag här uppe?”

“Ytterst mystistiskt. Fanns det inte en stege här nyss?”

Snuffe brukar vara där, men tills för ett par dagar sedan så brydde sig inte husse så mycket. Det var först när Snuffe ramlade rakt ner i skallen på honom som han började protestera mot hans klättertag på fläkten. Undertecknad katt får alltid skäll när jag är där uppe.

Här är bevisen på att Snuffe får särbehandling:
Bevis 1
Bevis 2

Men den här gången så skrattade bara husse åt mig och tog ett par bilder. Det mjaousingen i mig på tiden att undertecknad för sin välförtjänta respekt!

“We schäll åverkåååååm!” *knuten tass* (we shall overcome)

Missförstånd

2009-12-27T14:58:00.001+01:00

Låg på skrivbordet och var lite filosåfisk, som det så fint heter. Husse satt med såna där “lurar” på öronen och muttrade åt datorn. Plötsligt känner jag en enorm önskan att bara få gosa med husse. Jag trycker min vackra nos rakt upp i ansiktet på honom, så att det inte ska bli något missförstånd om vad jag vill. Det blev det ändå.

“Hur kan mitt nosbuffande förväxlas med att jag vill kammas?!”

När han tog av sig lurarna, så såg jag fram emot en rejäl dos gos. Jama om förvåning då husse börjar kamma mig istället! Tydligen tyckte han att min vinterpäls började bli onödig eftersom vi ändå inte gick ut. Han mumlade något om att jag ändå bara dumpar den i hans ansikte. *fnys*

För att verkligen visa vad jag tyckte om det där kammandet, så satte jag tänderna rakt i armen på honom. Då fick jag bannor för det också. Trots att det egentligen var hans eget fel. *dubbelt fnys*

“Nu schå har jag dig husche.” *tugga tugga*

Efter en givande diskussion så gick jag med på ett par minuters pälsvård. Vad gör man inte för husfriden. Dessutom så kändes det faktiskt rätt skönt att bli kammad. Om man bortser från husses totala brist på försiktighet när det gäller tovor i pälsen. AAAAAAJ!

“Jag och min ärkefiende; kammen.”

Nu blir det reklam

2009-12-26T15:35:00.001+01:00

Det var några som undrade vad det var för sorts sprejmynta jag hade. Så då tänkte vi (mest jag så klart) att vi kunde visa upp den. Jag räknar med att dra in ett par miljoner kattgodisar som betalning för att jag upplåter reklam på min dyrbara tid.

Att bilderna blev oskarpa är helt och hållet husses fel. Han kunde nämligen inte bestämma sig från vilken vinkel han skulle ta bilden. Jag försökte ju så klart vända mig hela tiden så att det var min bästa sida som kom med. Det borde han faktiskt förstått ju.

“Men bestäm dig från vilket håll du ska fota!” *mutter*

Roligast var nog när husse försökte läsa vad som stod på flaskan. Hans kunskaper i tyska är något begränsade… *harkel*

“Catnip-Spelsprej fy katten. Catnip-sprejfärg is eine sorglig getfjärtar exakt ur renen Catnip-blästraren. Pumpsprejar stimulant nervsystem du aj en spierchitjosanhoppsan…”

Ungefär där stängde jag av öronen. För att vara på den riktigt säkra sidan, så bad jag husse att ta en bild av texten. Bara för säkerhetens skull, om jag så jamar. *host*

Händelselös dag

2009-12-25T14:57:00.001+01:00

Varit så lugnt och tyst i dag. Var faktiskt tvungen att kolla husse ett par gånger så han verkligen andades. Mitt i undersökningen så började han låta som ett tröskverk “ZNARK, ZZZZNORK, GRRRRWL” så lät det ungefär. Skrämde nästan pälsen av mig.

Snuffe gjorde en nosologisk undersökning av en kartong. Jag har verkligen lärt upp lillkillen bra.

“Undra va’ som finns här inne. Tjo-hooo?”

Själv tog jag lite gos med husse. Då han inte lyckades ta någon bild, så får vi ta en gammal. Goset har inte förändrats så mycket ändå.

“Husse och jag ligger och gosar i soffan.” *spinner högt*

Vilken Julafton

2009-12-24T17:16:00.001+01:00

Här har det minsann hänt saker i dag, det jamar jag bara. Morgonen började precis som vanligt, men runt lunchtid så kom gammelhusse och hälsade på. Jag trodde ju att han skulle komma in och hälsa på oss, eller mig i alla fall. Snuffe sprang ju och gömde sig.

Tyvärr så var det så att husses bil var lite trött och vägrade starta. Så gammelhusse och husse stod och monterade bort något som kallades för bilbatteri. Jag hörde på deras tonfall när dom väl kom in, att det hade strulat lite, men så kom husse på en lösning och plötsligt lossnade allt. Själv tycker jag det låter läskigt med lösa batterier som springer omkring.

“Först fick husse arbeta lite för att få bort det otäckt vita.”

“Han påstår att halva nordpolen låg över bilen.”

Så var det dags att dela ut julklappar. Husse hade köpt mjukmat i lyxförpackning åt oss katter. När han hade lagt upp två skålar med varsin smak. Jag vet nu att jag inte gillar lyxmat. Han skulle köpt hem räkor som jag ville. *suck*

Husse fick ett väldans underligt paket. Jag blev lite orolig när jag såg bilden på förpackningen. Husse skrämde dessutom pälsen av mig när han sa att det var ett badkar för katter! *ryser*

“Men VAD är detta husse?!” *nosar försiktigt*

Som tur var så skojade husse bara med oss. Jag jamade ut honom efter noter och förklarade att sådana skämt vill vi inte veta av i fortsättningen, för då kommer jag lägga ett skämt i hans säng.

Så försökte gammelhusse att tala allvar med mig om något. Jag vet inte riktigt vad han ville, för jag gäspade så högt att jag överröstade honom. *hehe* Tydligen så var det gulligt för båda två började skratta åt mig. Jag fattar noll.

Dumma jul!

2009-12-23T15:47:00.001+01:00

Jag låg som bäst och snarkade i sängen och drömde om stora buskar av kattmynta och ett tivoli för katter där man kunde kasta vattenballonger på skällisar och gå i det lustiga huset som var fullt av skällisar i fåniga kläder.

Plötsligt slits jag ifrån mina härliga drömmar av ett synnerligen fegt angrepp. Det var min förjamade husse som tryckte ner den förjamade tomteluvan över skallen på mig igen.

Om jag inte varit så yrvaken så skulle jag gjort ett katt-fu grepp på drummelgubben.

“Samma sak varje jul.” *mutter*

Snuffe som låg i fåtöljen och gav ifrån sig underliga ljud, blev också överfallen av husse med tomteluva. Det höll på att sluta med att han bet husse i fingrarna. Fast det hade han bara förtjänat.

“Öh va? Vad är det som händer??” *yrvaken*

“Suck! Jag trodde jag skulle klara mig undan i år.”

“Meh! Jama om pinsamt asså ba’ öh!”

“Här får du din förjamade tomteluva!” *bita bita*

Inlägget från förra julen.

Snuffe jamar

2009-12-22T16:02:00.001+01:00

Hej igen! *vinkar med tassen*
Eftersåm Sippo inte har nåt kuligt att jama om i da’, så fikk ja’ jama åt honononom istället. Bra va?

De’ har varit jettekallt ute så Sippo vågade int… *bonk* Ajje! VILLE inte gå ut.

Vi har jellpt husse me’ att steda lite. De’ gör vi jenom att slita ut allting ur garderåbåbonen (garderoben) så husse kan vika om allt så’re blir rett. Undederligt nog så uppkattas det inte alls. *fnys*

Hursomjamar, så tog husse ett par bilder på mej. Här e’råm.

“Znork znark… Znorkel (tassvift) znurkeliznark.Kattmynta! (svansvift) Zzznark.”

“Men husse! Varje gång du klappar mig nu så börjar de’ att spraka om mig å sen säger’re PANG, så står pälsen rakt ut.”

Patrull

2009-12-21T15:03:00.001+01:00

I dag kunde jag bara inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att släpa ut husse på en promenad runt området. Som vanligt satte han på sig dubbelt av alla klädesplagg utom jacka. Det hade han bara en av. När vi äntligen kom ut så fick jag nästan en chock. Det var hutter-kallt! Jag frös så morrhåren darrade. Detta gjorde att jag blev lite fundersam på om jag verkligen skulle kontrollera den snötäckta gräsmattan.

“Hm. Ska jag, eller ska jag inte? Det är frågan.”

“Äsch, vem försöker jag lura? Klart att jag ska.” *bestämda steg*

“Okej, nu har jag kollat klart. K-k-k-kan vi gå in nu?!” *darr skak*

Självklart ville inte husse gå in riktigt än, eftersom han var klädd för en promenad längs nordpolen. Då jamade jag att han gott kunde ta och gå runt området själv. För egen del så ansåg jag patrulleringen vara avklarad.

“Hemma i värmen ligger en välbekant figur och bara myser i soffan.”

När husse äntligen kom hem från sin promenad, så var han så djupfryst att det klonkade om fötterna när han gick.

Undertecknad katt lyckades intervjua husse medan han försökte ta av sig alla kläder. Eh, inte riktigt alla då kanske.
Sippo: Så, hur var det att gå längs kanalen?
Husse: K-k-kallt.
Sippo: Sjåpis. Jag var ju ute utan några skor.
Husse: *tystnad*
Sippo: Eh, i vilket fall. Kunde du inte gått ut på isen på kanalen och tagit ett par bilder?
Husse: Det såg lite läskigt ut. Tänk om isen spruckit och jag ramlat i?
Sippo: Din poäng är?
Husse: Att jag skulle blivit dyngsur och genomfrusen. Kanske frusit ihjäl.
Sippo: Äsch då.Valrossar brukar kunna stå emot kyla har jag hört.
Husse: Valrossar?
Sippo: Jo alltså, du och valrossarna är… Eh, ni har mycket hull, så att jama. *harkel*
Husse: Vem kallar du för valross din pälsklädda jätteråtta?!
Sippo: Nu ska vi inte gå till personangrepp här. Nu tar vi det lite lugnt.
Husse: Yargh! Ditt %#& kattskrälle!
Sippo: Om inte du lugnar dig med personangreppen så kontaktar jag K.R.I.S*
Husse: *ilsket frustande*
Sippo: Aj då. Hörs senare, när du inte ser så sur ut… *springer*

Som tur var satt Snuffe i vägen för husse, så han kunde inte komma åt mig. Jag får belöna Snuffe för hans heroiska insats lite senare.

“Meh! Du ska väl inte springa omkull lilla mig? Jag som är så liten och ömtålig.” *blink blink*

* K.R.I.S = Kattens Rätt I Samhället.

Läsa historia

2009-12-21T09:57:00.001+01:00

Jag ligger här och fundelerar på olika saker. Jag undrar om det är någon som faktiskt läser gamla blogginlägg. En dag så satte sig husse och jag för att läsa igenom Gustav’s första blogg på Aftonbladet. Vi hade ju följt honom en tid, men hade aldrig läst dom första inläggen.

När vi gjorde det, så blev husse så berörd att det kom massa blött från ögonen. Det var en sådan gripande historia om hur han (Gustav alltså) hade blivit alldeles ensam och övergiven. Jag rekommenderar att läsa historia ibland.

Här är hans första inlägg.

Drogade muslingar.

2009-12-20T14:47:00.001+01:00

Det hände något väldans underligt i dag. Snuffe och jag låg som vanligt och var lite filosofiska, då jag av någon anledning började nosa en en sprejflaska som husse har på bordet. Då tar han flaskan och börjar spreja på “Pipis” – vår leksaksmus som piper och en annan leksak. Plötsligt tappade jag kontrollen över både tassar och morrhår och flänga runt mellan leksakerna och nosa som en galning. Jag hade blivit drogad!

Som om inte det räckte, så började även Snuffe uppvisa symptom på att sniffat kattmynta. Han blev totalt koko och anföll Pipis så att tussarna flög. Sen var det nästan slagsmål mellan oss tre. Jag, Pipis och Snuffe.

“Va’ ere åm? Försvinn! Ja’ leker me’ Pipis, seru väl.”

*sniff sniff, nosa nosa* “Mmmmm…” *dreggel*

“Försöker du schmita va? Här schkaru få’rej en omgång schtryk!”

“Men vad i hela Jamlunda sysslar du med Snuffe? Ge hit den där!”

“Hm, det luk-k-k-ktar gott. (sniffa sniff, nosa nosa) Yargh! Kattmynta!” *supersniff*

Nu har jag inte tid längre. Måste utföra nosologisk undersökning av kattställningen. Husse sprejade den med nämligen. Ur vägen!!!

Snuffe jamar

2009-12-19T16:02:00.001+01:00

Eftersåm Sippo inte vari’ ute i da, så tänkade ja att de va min tur att prata. Even om ja inte har så mycke att sejja såm Sippo, så har ja bilder på mej.

“Mjaou! Har ja inte schnygga morrisar?”

“Husse brukar kalla mej sin Lilla Snutteplutt”

“Men ja é inte så liten lengre. Ja é en vuxxen kisse.”

De va allt från mej nu. Hej då! *vinkar med tassen*

Istid

2009-12-19T15:31:00.001+01:00

Allting är husses fel. Han tittade på en film som handlade om en mammut, en tiger och så var det visst nån ekorre med också. Filmen handlade om istid och jag vet inte vad. Vad tror ni händer? Jo, hela området har drabbats av istiden. Rackarns husse! *hotar med tassen*

“Det där trädet tänker jag då inte klättra upp i.” *ryser*

Termometerprylen berättade för husse att det var –17 grader. Under rådande omständigheter så kan jag meddela att det finns inte en chans på den här sidan av Jamlunda, att undertecknad katt går ut.

“Till och med träden och buskarna har ju fråstskador. Aldrig att jag går ut nu husse. Aldrig!” *stampar med tassen*

Fast vi kan ju inte låta omgivningen förfalla. Seså husse, stick ut och ta lite bilder som du kan visa för mig. Då slipper jag frysa tassar och svans av mig där ute. Sluta protestera nu, ut med dig. *knuffar med tassen*

“Suckjam. Inte en buske har klarat sig undan det otäckt vita.”

Stannar hemma

2009-12-18T16:15:00.001+01:00

Jag vägrar fortfarande att sticka nosen utanför dörren. Det blir ju liksom bara kallare och kallare ute. Husse skulle handla lite i affären. Typiskt nog hade hans bil blivit förkyld och hade ingen ork kvar. Så husse fick fotvandra till affären i kylan. När han äntligen kommit hem, så hade han glömt två viktiga saker; kattgodis och diskborste.

“Han hade ju i alla fall tur med vädret. hehe”

Jag gråter i tysthet

2009-12-17T16:06:00.001+01:00

Tassade en snabb sväng bakom husknuten för att kolla in vädret lite. Husse lovade att det skulle ha slutat blåsa. Jomentjenaredu! *fräser* När vi kom ut så var det halv storm och den blåste rakt upp inunder svansen! *fräser och slår med tassen*

“Kallt kallare stormdrabbad frysbox!!” *hutter, burr, hutter, darr, frys skak*

På väg in så stannade husse till och pysslade med en av sina stinkpinnar. Under tiden så stod jag och tryckte mig mot husporten. Då slog det mig vilken enorm tur jag har som har en husse och ett varmt hem.

Visst, vi bråkar lite ibland, speciellt på mornarna. Men jag skulle inte byta bort honom mot allt kattgodis i världen. Varken husse eller Snuffe. Möjligen hyra ut dom någon vecka till någon husselös kisse.

Nu när det är så här jättekallt, så funderade vi på att bygga ett skydd åt kissarna. Men vi har varken verktyg, materiell eller någonstans att arbeta. Värst av allt är att husse tror inte man får ställa skydd i området heller. Han ska fråga hyresvärden vid tillfälle.

Länkar till wikki’s exempel om skydd för katten:
Länk 1
Länk 2

Stackars kattkompisar som fryser. *gråter*

Kallt

2009-12-17T14:13:00.001+01:00

Ryck mig i morrhåren vad det verkar kallt ute. Det går rykten om att det är –8 grader och halv storm. Visserligen såg jag igenom fönstret att det stormade. All snö som låg på buskarna försvann i ett stort snömoln. Poff!

Jag beslutade mig därför för att stanna inne och strunta i morgonpromenaden.

“Det tar på krafterna att blogga. Bäst att vila lite.”

Dessutom måste jag agera stödkatt åt husse. Han fyller nämligen lite medelålders och har därför drabbats av en 35-års kris… Igen! Det är andra gången nämligen och nu jämrar han sig ännu mer än sist. Jag börjar undra om det är medelålderskrisen eller frostskador i skallen som som påverkar mest. *jämmer*

Rapport för eftermiddagen

2009-12-16T15:19:00.002+01:00

Läs om förmiddagen först.

Eftermiddagen hade det lugnat sig lite ute. Nu blåste inte träden omkull i alla fall. Så jag gick med på en snabb kontrollrunda. Tyvärr så drabbades jag av ångest i hallen och tassarna vägrade lyda mig. Det slutade med att husse släpade undertecknad katt ut på promenad.

När vi väl var ute så såg jag förödelsen som allt det vita åstadkommit. Det gick inte att parkbänkarna och buskarna var nästan också helt borta. Nu var det verkligen kris här.

“Yargh! Mina arma bänkar.” *jämmer*

Det första jag gjorde var att kolla varför grannkatten smet in i mina buskar för. Som vanligt sabbade husse allting med att dra i kopplet.

“Hallå? Ho ho?!

Efter denna givande buskologiska undersökning så gick vi vidare. Det blev det obligatotoristiska (obligatoriska) varvet runt buskarna på gården.

“Bara ett varv, sen går vi in igen va?”

Jag vägrar gå ut!

2009-12-16T15:08:00.001+01:00

I dag var jag bara tvungen att sätta ner tassen på allvar. Husse började pälsa på sig dubbla byxor, tröjor och så satte han fast en luva med en fastväxt björn på, på jackan. I denna mundering trodde husse att han skulle kunna locka ut mig. Skulle inte tro det! *pekar tass*

“Gå ut? Är du inte riktigt klok i bollen?! Det stormar ju ute!”

Han började med lock och pock samt fåniga läten. Sedan började han jaga mig med den där förjamade selen, trots att jag protesterade högljutt. Men husse påstod att jag skulle ändra mig och vilja gå ut ändå, två minuter efter han somnat om igen. *fnyser* Vad ska man jama om det? *fnys igen* Nåjam, det blev en vild strid i hallen, men jag gick ur den som vinnare på teknisk knockout. Jag släpade nämligen med mig hela hallmattan ut.

“Jagvillintegåut! Men släpp då! SLÄPP! Somjaghatardignuhusse!”

Det slutade med att vi gick och la oss allihop. Tror husse behövde lite sömn, han har mått lite risigt i dagarna.

Öga för detaljer

2009-12-15T16:11:00.001+01:00

Ja, det och en nosologiskt utbildad nos. Det är vad som krävs för att kunna komma med noggranna rapporter om vad som händer i området. Man blir ju inte säkerhetskatt över en natt bara.

“Det gäller att ha båda ögonen öppna, så man inte missar nåt.”

Jag måste jama att jag ibland faktiskt funderat på att söka in till pålishögskolan. Tänk så snygg jag skulle bli i uniform. Fast det där med munkorg gillar jag inte alls. Nä, det krävs nog en skällis för att stå ut med sådant.

Nu måste jag nog ta igen mig. Det tar på krafterna att jama rapporter hela dagarna. *gäspar*

“Ja men det var ett fasligt blixtrande. Schas!

“Det är rätt. Blixtra på den där hjärndöda Snuffe istället. Kolla hur han ligger!”

Vita parkbänkar

2009-12-15T09:22:00.001+01:00

Var ute på en kort patrullrunda. Tro på katten att det kom massa otäckt vitt. Jag tassade säkert fram i det vita, medan husse gick på tå för att inte halka. Vis av erfarenhet så höll jag mig en bit ifrån.

“Du kan hoppa på brunnslocken husse. Då halkar du nog inte.”

Jag passade även på att kontrollera mina parkbänkar. Men dom var nästan lite svåra att hitta bland allt det vita. För att hjälpa efterkommande, så markerade jag bänkarna. På så sätt så är det ingen som kan snava på dom. Bra va?

*trampa trampa trampa (skaka av tassen) trampa trampa…*

Så! Commandokatt Sippo rapporterar att markering av bänk är slutförd!” *svanshonnör*

Vilodag

2009-12-14T16:25:00.001+01:00

Efter min väldigt krävande promenad i morse, så har jag tagit lite välförtjänt vila i husses säng. Jag menar, han använder den ju aldrig själv för att sova i.

“Klaga inte. Du använde den ju inte själv ju.” *gäspar*

Så vi katter har bara legat och myst i värmen. Det verkar nämligen som om det blivit rejält kallt ute. Det första tecknet är att husse börjar frysa om fötterna. (vekling) Det andra tecknet är att termometern har gått sönder. Husse skyller på dåliga batterier, men det går jag inte på.

När jag kollade själv så visade den 15 grader. Men efter lite funderande så kom jag fram till att det var troligare med 1,5 grader. Dumma termometer som förvirrar mig. *fnyser*

Nu ska jag nog knuffa till Snuffe som ligger och slöar på husses vinterjacka. Sedan blir det nog en sväng ut i köket. Husse tappade nämligen hela burken med Dentabits i går. Med lite tur så missade han att plocka upp några.

“Zzznark znark… Dentabits..! Znorkaznark…”

Morgonpromenad i det vita

2009-12-14T08:12:00.001+01:00

Möttes av ännu mer vitt när jag gick ut på morgonen. Dessutom så hade det kommit ner underkylt otäckt blött under natten vilket snabbt förvandlades till otäckt halt.

“Akta fötterna husse. Det är väldans halt här.”

Vi gick en halv sväng igenom mitt skogsparti. Men efter att husse fått sjuttielva grenar i ansiktet, så blev han sur och ville gå ut. Det var en dum idé eftersom vi precis hade klarat oss igenom alla grenar. Nu blev vi ju tvungna att gå igenom allt igen. För andra gången hördes husses ljuva stämma över skogen, som skrämde slag på det lilla djurliv som fanns kvar.

“Om man tittar noga husse, så ser man lite grönt under det vita.”

På vägen hem hände något sannerligen underligt. Jag halkade. Har i skrivande stund fortfarande ingen aning om hur det gick till, men plötsligt släppte höger baktass. Underligt. Värst av allt var att husse såg det. Så nu får man väl höra talas om det hela vintern. *mutter*

Ännu mer otäckt vitt

2009-12-13T15:09:00.001+01:00

Knappt hade vi hunnit in från morgonpromenaden, då det plötsligt började vräka ner massa otäckt vitt. Husse drog en gammal filt över huvudet och kurade ihop sig i soffan. Själv intog jag min plats uppe på tvättmaskinen.

Men på eftermiddagen så uttryckte husse en viss oro över området. Han mumlade något om blixthalka och dum snö. Som ansvarstagande katt, var det bara att klä på sig selen och dra med honom ut. Jama om chocken jag fick utanför huset.

“Milda morrhår! Mina arma buskar är ju täckta med otäckt vitt. Argh!”

*jämmer*

Jag insåg snabbt allvaret i det hela och utförde en noggrann nosologisk undersökning av närområdet. Det som oroade mig mest var den där julgranen som stod på gräsmattan. Tänk om den fick en chock av det vita och ramlade omkull. Då skulle jag inte ha någon gran att nosa på under mina promenader.

“Skynda dig husse. Vi måste kolla granen också.”

“Okej, granen säkrad. Men det var nära där.”

Efter avklarad patrull kände jag mig ovanligt sugen på lite godis och bestämde mig för att det nu var dags att gå in.

“Husse! Om du inte snor dig på så går jag in utan dig.”

Otäckt vitt

2009-12-13T09:32:00.001+01:00

Tog en något försenad morgonpromenad och fick en mindre chock när jag kom ut. Visserligen hade mina morrhår och svansradar varnat mig för att det kunde vara otrevligt ute. Men jag var tvungen att se det med egna ögon. Vägarna var vita!

“*Hua! Jama om vitt ute.” *hutter*

“Det otäckt vita förvirrar synen. Tyckte precis jag såg en älg i skidoverall. Mystistiskt…”

En bild på Snuffe

2009-12-12T19:18:00.001+01:00

Det är inte rättvist. Snuffe behöver bara sitta och se söt ut så får han godis. En annan måste jama halsen ur led eller begå inbrott.

“Hur kan någon neka mig godis? Ser ni inte hur olycklig jag är?” *sniff*

Ordningen återställd

2009-12-12T16:45:00.001+01:00

På väg ut på min kvällspromenad så märkte jag att allt återgått till det normala. Dörrmattan var åter på sin plats och porten var stängd. Tur det, för det drog rätt kallt i farstun. Husse vägrade av princip att röra mattan, för han var inte “någons %##&¤ mamma” som han uttryckte sig.

“Mattan åter på sin plats. Utmärkt.”

Förresten så kom jag att tänka på artikeln som jag jamade om i går. Den som sa att hundar var bättre. *fräser* När vi var ute och patrullerade så hörde jag en skällis vråla för full hals i ett hus. Vem vill ha en best som bara skäller och dreglar hela tiden? Annat med oss katter, vi ställer ju aldrig till det eller jamar oavbrutet. *ahem*

Så passade jag på att ta igen mig när husse var på *harkel* porslinslådan. Han sitter ju bara där och ser uttråkad ut. Vad kan då vara bättre än att bli underhållen och att underhålla sin katt?

“Här var det skönt att ligga. Men sitt still då husse.”

Vit morgonpromenad

2009-12-12T09:34:00.001+01:00

Min morgonpromenad blev något försenad, för husse var tvungen att avkalkylera kaffebryggaren, eller hur det nu var. Han påstod att kaffet smakade gammal skosula. Underligt smaksinne han har husse.

Det första jag upptäcker är åverkan på mitt skyddsobjekt. Det finns inga vittnen, men husse gissar att det var dom “hjärndöda idioterna” som vrålade i huset hela natten. Jag var tvungen att tassgripligen hålla fast honom i soffan, för annars skulle han sprungit ut i bara kalsongerna och härjat. *ryser*

“Notera att dörrmattan ej ligger som den ska.” *morrar ilsket*

När vi äntligen kommit ut så kom nästa chock. Det hade kommit otäckt vitt under natten! Självklart blev jag orolig för att mitt revir tagit skada och startade genast en nosologisk undersökning av området.

“Kan rapportera att det är KALLT här.” *hutter*

“Åh nej. Min skog har också blivit vit.”

“Bäst att klättra upp här så man får en ordentlig koll på läget.”

“Det ser rätt okej ut. Då hoppar jag ner igen.” *duns*

Titta på oss

2009-12-11T20:06:00.001+01:00

Husse skickade en ett par bilder till tidningen på oss.

Snuffe

Sippo

Sångkarriär

2009-12-11T16:22:00.001+01:00

Funderar på att starta ett rockband. Naken hade ju ett rockband, men jag har inte hört något där ifrån på jääättelänge. *oroligt tassande*

Hursomjamar, så har jag tassat ned den första sångtexten.

We are dä käääätz, we are the rulerz (svansvift)
we are dä ones dät mäjks a mjaou så läts start jaming (morrhårsvift)

We shäll åverkååååm, we shäll åverkåååååm…

Sen har jag inte kommit på så mycket mer. Men jag känner på mig att det kommer bli en jättehit på jamlistan.

Jag vägrar tro på det!

2009-12-11T13:24:00.001+01:00

Vi alla tvinnade morrhår! Nu går skamsen skällis på torra land. Läste i expressen, att hundarna vinner husdjursfighten. Jag finner detta påstående helt pälsresande. Det luktar mutor och gammal kattlåda om allting.

Varenda människa som bor hos en katt, vet att vi lätt slår skällisarna med framtassarna bakom ryggen. Men i dom här testen så lät vi så klart vår stolthet gå förre vinnarinstinkten.

Självklart vinner skällisarna eftersom dom är så angelägna om att göra allt som tvåbeningarna säger. *fnyser föraktfullt*

Jag menar, hur smart kan man vara när man nosar människor i klockspelet?!

Jag uppmanar alla kattkollegor att starta en gosstrejk. Från och med i dag blir det inget gos med våra människor innan vi fått en offentlig ursäkt i alla tidningar och en egen parad på kattens dag!

Läs den pälsresande artikeln här.

Förvirrad

2009-12-11T09:59:00.001+01:00

Jag vet inte riktigt vad det var med mig i morse. Jag låg och vilade mig på tvättmaskinen och väntade på att husse skulle dricka upp sitt morgonkaffe så vi kunde gå ut. Men när han väl hade klätt om, då tappade jag all lust för en promenad. Husse stod och pratade med mig en stund. Frågade om jag hade en medelålderskris eller liknande. Jag förklarade för husse att en katt har aldrig kriser, den har bara mindre välplanerade situationer som den självklart ändå är beredd på och klarar att hantera utan problem. Plötsligt hade jag selen på mig och blev utsläpad på gatan. *mutter*

“Jag kan bara inte bestämma mig för vilken buske jag ska nosa på. Men sluta stressa mig då.”

Väl ute så kunde jag inte bestämma mig för åt vilket håll jag skulle. Så det slutade med att jag sprang fram och tillbaka mellan två portar på innegården. Då och då stannade jag till och nosade på en buske.

Till slut tröttnade husse och tvingade mig att gå vidare. Då började jag fotvandra mellan två buskar istället. Husse såg nu ut att vara väldigt nära ett sammanbrott.

Det blev ett par varv runt grannhusen och sedan en sväng över parkeringen, där jag kontrollerade alla strecken. Efter denna avancerade övning så bestämde jag mig för att gå in. Självklart ändrade jag mig när jag stod vid ytterporten. Där stod jag och velade tills husse hade fått en lagom illröd färg i ansiktet.

Förstår inte varför människor hetsar upp sig så dant. Gör som oss katter och ta det lugnt istället.

“Gör som mig husse. Men nu blir du så där röd i ansiktet igen…”

Intervju med Snuffe

2009-12-10T16:04:00.001+01:00

Snuffe hälsar att han är jätteglad över att han har vänner som håller tassarna för honom i lussekattstävlingen. Han är lite nervös och rastlös, men det var han visserligen innan med.

Sippo: Jaha, så hur känns det att vara med i tidningen?
Snuffe: Jo, de känns bra. Fast lite nervös e ja ju.
Sippo: Jaså. Är det därför du tränar så mycket med tasshävningar och svansvift.
Snuffe: Jepp. Ja måste få till magmusklerna ordentligt. Så vill jag ju att min svans ska vara i trim.
Sippo: Hur många tasshävningar gör du på en dag?
Snuffe: Ja vet inte riktigt. Sjuttielva kanske?
Sippo: Jomen tjenare hörrö du. Nu har du väl ändå dragit i dig av kattmyntan.
Snuffe: Tyst påre’. Ja gjorde femtielva stykken ner du låg å sovde.
Sippo: Eh, jaha ja.
Snuffe: Så måste man rekna med jordens dragningskraft jemfört med träden utanför. Sånt förschtår ‘ru dej inte på. De e avancerad mattematik.
Sippo: ….
Snuffe: Nu har ja inte tid me’rej’ mer. Sej åt alla att hålla tassarna för mig.

“Jag håller tassarna för Snuffe. Heja Snuffe! Nej, det är inte nåt från kattlådan som sitter på min tass. Den ser ut så. Förstått?!”

Ja, ni hör ju själva att självkänslan är på topp och att han räknar med att komma bland dom 25.000 första katterna. *aj* 15.000 katter menar jag. *aj igen, sluta slåss* Snuffe hävdar att han kommer till final och om han inte gör det ska han skicka ett gåvopaket från kattlådan.

Personligen är jag fundersam på hur husse ska få med honom in för att ta bilder vid eventuell final. Snuffe tappar ju pälsen av rädsla så fort dörren öppnas.

Lugna tassar

2009-12-09T15:55:00.001+01:00

I dag har det faktiskt varit ovanligt lugnt. Det är nästan så jag blev lite fundersam på om jag tappat hörseln. För att testa denna teori, skickade jag Snuffe på att slita i persiennerna. Min hörsel fungerade alldeles utmärkt, för jag hörde husse bröla åt mig från sängen. “Håll &#¤& !!!” sa han. Varför får jämt jag skulden? Det var ju Snuffe som spelade persiennharpa. *mutter*

“Skyll på rätt katt!”

Annars har jag mest legat och sträckt ut mig på skrivbordet. Vilket förstås inte uppskattades av alla. Mest irriterad blir husse när jag lägger min svans över den där fuskmusen.

“Hur kan man säga elaka saker till lilla söta jag?”

Så skickade vi, eller snarare husse, in en bild till tidningen. Med lite tur kanske Snuffe kommer med i år. Jag var ju med förra året.

Här är länken till tidningen.

Jag fundererar

2009-12-08T15:55:00.001+01:00

Nu har jag tassat runt datorn som råttan kring het ost en halv evighet. Det är nämligen så att det är ju lussekattstävling nu igen. Först funderade vi på att anmäla husse, men så glömde han liksom bort det för han började fundera på nåt annat. Vad kunde det ha varit för spännande?

Jo, en önskan som husse haft nästan sedan vi började blogga, är att kunna samla in pengar till vårat katthem. Så husse och jag har kollat runt lite och försökt förstå oss på hur man gör för att starta insamling via ÄssÄmÄss (SMS)

Men husse är orolig för att göra något fel så att han får problem med pålisen. Då måste vi skaffa en advokatt och då blir det inte många julklappar till oss. Dessutom hamnar husse på ett katthem för människor och kan inte klappa oss mer.

Husse! Lämna mig inte! *gråter*

Det blir nog ingen insamling för “Sippo’s vänner”. *djup suck*

Slurp

2009-12-08T11:31:00.001+01:00

Jag har kommit på att man blir törstig av saltet som finns på påpkårnen. Väldans törstig. Vilken tur att husse har ett sånt stort vattenglas att man får ner hela skallen.

“Vatten… (slurp slurp) Jag är så törstig… (mera slurp)”

Fjutten jamade en kul historia

2009-12-07T17:18:00.001+01:00

Min vän Fjutten jamade en rolig historia på sin sida:

Sippo: Det var blandade historier, bla.denna:
-Varför morrar du Fjutten?
-För att hålla tigrarna borta!
-Men här finns ju inga tigrar!
-Nej där ser du, det funkar!

Spaning fortgår…

2009-12-07T16:12:00.001+01:00

Som jag jamade i går, så blev jag fegt ankgripen av en anka. Denna anka verkar inte ha med ankorna i tidningarna att göra. Den här filuren agerar visst på eget bevåg.

Den omtalade ankgriparen.

Hursomjamar så såg jag den luringen sitta och spana på mig från spaljén med sina döda ögon. Jag uppgav mitt farligaste krigsjam jag kunde: ”Mrrrrjaaaaaaou!!! Hiii-YA’M!” dock utan resultat. Han fortsatte bara att stirra. Jag misstänker att detta kommer bli en väldigt långdragen kamp. Må bäste katt vinna.

Underhåll av päls

2009-12-07T15:16:00.001+01:00

Det är ju förjamat viktigt som katt att vårda pälsen. Till skillnad från hundar så rullar vi ju inte runt i smutsen och förstör pälsen. *harkel* Ehm. Det hade nämligen kommit otäckt blött under vår morgonpromenad.

Husse hade gått till någon slags central tidigt på morgonen, då det vräkte ner. “Stod som spön i backen” som husse sa. Men när jag kollade ut såg jag då inga. I vilket fall så var husse komplett dyngsur när han kom hem. Jag tyckte därför att vi kunde klara av morgonpatrullen lite snabbt innan husse hann torka. Jag har nämligen hört att om man växlar mellan varmt och kallt ofta, så blir man sjuk. Jag vill inte ha en sjuk husse.

Nåjam, efter promenaden så var jag så trött att jag slocknade i sängen med blöt päls. Gissa om den spretade när jag vaknade. Det var bara att göra som en riktig katt och ta saken i egna tassar.

*gnaga gnaga*

“Nu har jag dig allt!” *tugga tugga*

*ivrigt gnagande*

“Just det ja. Man ska ju vattenkamma pälsen.” *slicka slicka*

“Bäst att fixa ansiktet också. Åh så fin jag blir.”

“Då var man färdig. Husseeee. Kan du klia mig på magen? Snälla.”

Ankgrepp

2009-12-06T15:41:00.001+01:00

Råkade ut för ett minst sagt underligt angrepp i dag. Jag höll som bäst på att undersöka ett par buskar då husse började föra ett fasligt liv. Det visade sig att han hade hittat nåt i buskarna som han så gärna ville ha fram. Min förvåning var total då jag insåg att det var ovanligt stelfrusen anka. Dessutom lät den ihålig.

“Hur sa husse? Du har hittat nåt säger du?”

Jag började en nosologisk undersökning, men precis när jag blev klar så angrep den mig. Ankskrället hade fått tag i mitt koppel och vägrade släppa. Jag blev ju alldeles överrumplad och stack iväg med sådan fart att husse nästan stod på öronen. Men jag lyckades i alla fall komma undan ankgreppet.

“Ankan i hög person. Notera dess underliga ställning…”

Lite historia

2009-12-06T14:16:00.001+01:00

Jag tackade ju min kompis Gustav i går, för att han fick min husse att börja blogga med mig. Nea undrade då om jag kunde jama historien bakom det hela.

Det var så här va. Husse fick sin första katt, Simba, för många år sedan och dom blev snabbt vänner. Husse kunde inte ett skvatt om katter, men lärde sig snart att vi var väldigt duktiga på att blogga. Fast på den tiden fanns inte riktiga bloggar och man sa inte en blogga då, utan dagbok på nätet.

Här är Simbas dagbok.

Så har vi ju så klart min första vän, Elvis.
Här är Elvis dagbok.

Uppdaterat: 15.37
Det blev något tokigt med ena dokumentet. Men det bör vara åtgärdat nu.

Kolla in greppet

2009-12-06T10:30:00.001+01:00

En kattkollega visar vem som bestämmer i hemmet.

Till Gustav

2009-12-05T15:22:00.001+01:00

Jag fick ju en jättefin medalj av Wikki i går. Efter att nosat runt lite, så hittade jag sidan där man kunde skapa egna medaljer.

Egentligen vill jag ge alla mina vänner varsin medalj. Men jag måste ju börja nånstans, och då blir det faktiskt till Gustav.

Utan honom skulle jag inte haft någon blogg. Tack kompis. *svanshonnör*

Tråkigt väder

2009-12-05T15:14:00.001+01:00

Jag borde anat hundar i kattkorgen, när jag såg hur becksvart det var ute på min morgonpromenad. Husse kollade på klockan flera gånger, helt övertygad om att vi gått ut mitt i natten istället för morgonen.

Själv var jag inte ett dugg osäker, då min interna klockmodulatormojäng, sa att klockan var åtta på morgonen.

I vilket fall blev det en promenad runt området, bara för säkerhetens skull. Man kunde ju inte veta om någon gått vilse i mörkret.

Promenaden på eftermiddagen blev inte heller något vidare. Det kom massor med blött uppifrån och så var det sån där “dimma” som gjorde att man knappt såg något. Jag höll ett vaksamt öga på min svans och husses fötter. Ibland så blir dom (fötterna) lite väl närgångna.

“Usch, vilket trist väder.” *djup suck*

Tack snälla Wikki

2009-12-04T20:11:00.001+01:00

Goa Wikki har fixat en jättefin medalj till mig. Jag blir så rörd att jag måste gråta en skvätt bakom plastblomman. *snörvel* Jag är fortfarande lite i chock, så jag vet inte riktigt vad mer jag kan jama än stort tack Wikki!

Medaljutdelningen hos Wikki

Påpkårn

2009-12-04T16:17:00.001+01:00

Det är inte för mig själv som jag jämrar mig. Utan det är för min smått kortsiktstänkande husse. I går köpte han nämligen nåt som heter påpkårn (popcorn) som han stoppade in i det som kallas micro. Det började poppa och smälla, så jag funderade ett tag på att ta skydd under skrivbordet. Som tur var behövdes inte det.

Efter ett tag så kände jag att det luktade mums om dom där påpkårnen, så jag satte mig snällt nedanför soffan och försökte med mina sorgsna kattögon, få husse att dela med sig lite.

“Vem kan neka en katt godsaker? Hörrö, ge hit godiset!”

Självklart fick jag en pytteliten bit, men den satte sig så klart så dumt att jag knappt blev av med den. Dessutom hade husse hällt på halva saltkaret. Visserligen var det inte så mycket på min bit, men ändå…

Husse glufsade i sig för kung och fosterland. Det slutade ju så klart med att husse låg i soffan och jämrade sig över magont. Sedan fick han springa mellan toa och soffan ett par gånger.

“Att gömma sig i husses kalsonger medan han fortfarande hade dom på sig, var väl kanske inte dagens smartaste drag…”

En normalt funtad katt skulle ha lärt sig av misstaget och undvikit godiset för all framtid. Tyvärr är min husse lika begåvad som en skål jordnötter. *tassen för pannan* Han glufsade i sig ännu en påse i dag, och gissa vad som hände? Jo, han låg i soffan och förgiftade omgivningen med underliga läten och en minst sagt oangenäm doft!

Morgonpromenad

2009-12-04T10:02:00.001+01:00

Tittade försiktigt ut genom porten i dag. Till min stora glädje hade fråsten försvunnit och det var inte längre iskallt ute. Jag ville vara riktigt säker på att allt var som det skulle och intog därför spaningsläge uppe på spaljén.

“Allt klart åt det här hållet. Inget otäckt vitt i sikte.”

“Allt ser okej ut åt det här hållet med. Nu kan vi gå in igen med gott samvete.”

Hänger kvar

2009-12-03T16:07:00.001+01:00

Min morgonpromenad gick lite segare än vanligt. Först kollade jag tempermometern, som sa –6 grader. Trots detta försökte husse jaga ut mig på promenad. Självklart vägrade jag först. Men när husse tagit av sig utekläderna, då kände jag för en promenad. Detta uppskattades lagom mycket av husse som började fnysa åt mig.

När vi precis kommit ut, så invaderas vår trappuppgång av människor med otäcka städisvagnar. Detta innebar ett stort problem för undertecknad katt, som faktiskt frös ordentligt om tassarna. Jag var så rädd att jag glömde hur kallt det var och gömde mig under en buske.

“Hutter, burr… K-k-kallt… Atcho! (snörvel)”

Flera gånger försökte jag ta mig in, men vände vid den otäcka vagnen. Till slut tyckte husse så synd om mig, att han lyfte upp mig i famnen och bar mig förbi den otäckingen. Så fort vi kommit innanför porten så hoppade jag ner och började putsa pälsen, som om ingenting hänt. Det fanns nämligen städisar i huset och dom skulle då minsann inte få tro att jag var en feg kisse.

För ett par dagar sedan, så var jag och kollade mina buskar om bor bakom det otäcka garaget. Till min förfäran upptäcker jag att en gammal bekant fortfarande hänger där omkring. Nu får någon ta och göra något, och det blir inte jag!

“Du husse, den börjar se lite ledsen ut den där strumpan.” *örk*

Fortfarande k-k-kallt

2009-12-02T16:35:00.001+01:00

Säkerhetskatt Sippo rapporterar: KALLT! Dessutom var det någon som släckte den där stora gula lampan i himlen. Det var synd, för att när den kom fram så kände man sig lite gladare.

Husse kom hem från ett ärende inne i stan. Givetvis ville jag ut på en promenad på direkten när han kom in. Snäll som husse är, så plockade han fram kopplet och började klä på mig. Då jag märkte att husse verkade lite hängig, så tänkte jag hjälpa till med kopplet. Resultatet blev att jag fick det på mig upp och ner och sedan bak och fram. Då gav jag upp försöken.

Väl ute, så märkte jag att det var ännu kallare än på morgonen och så var det becksvart ute. Självklart passade husse på att ta en bild, så allt mörkerseende försvann och jag irrade runt på gräsmattan en bra stund för att hitta det igen.

“YARGH! Mina ögon, jag är blind! Tack ska du ha husse.” *mutter*

Kallt

2009-12-02T09:43:00.001+01:00

Var ute på en snabb morgonpromenad. Kan rapportera att det var förjamat kallt och så var det sån där fråst överallt. *hutter* Nu tänker jag gräva ner mig i husse säng och stanna där.

“K-k-kallt husse. Jag f-f-fryser.”

Jätteläskigt

2009-12-01T16:12:00.001+01:00

Först måste jag ju fråga om det är någon som saknar några handskar. Jag hittade nämligen en på parkeringen som såg lite ensam ut. Jag utförde en noggrann nosologisk undersökning, men kunde då inte hitta hans kompis. Om ni har upplysningar om det bortsprungna handsken, så ring till Mjaou-kontoret i Jamlunda.

“Stanna där husse. Låt mig få undersöka om det verkligen är en handske.”

“Området säkrat! Jag kan rapportera att det är en handske och den är alldeles ensam. Vad gör vi nu? Vadå inget?!”

Hur som jamar… Det var på min eftermiddagspatrull som det hände något otäckt. Jag hade precis markerat klart min husvägg, då det kommer en tvåbening och börjar prata med husse, som först inte fattade vem tvåbeningen snackade med. Han berömde mig för mitt mod och att jag var en ståtlig katt. *stolt svans* Givetvis fick husse höra talas om en grannskällis som är mindre än mig.

“Det gäller att markera väggarna ordentligt. Givetvis så kontrollerade jag klätterbuskarna på vardera sidan.”

Nåjam. Husse blev som sagt lite förvirrad och visste inte vilket håll vi skulle gå åt. Då bestämde jag att vi skulle fortsätta vägen rakt fram. Tyvärr kom det en otäck brummis körandes med dunder och brak. Jag blev jätterädd och försökte springa tillbaka igen, men husse hade låst kopplet så det tog tvärstopp och jag gjorde en fyrdubbel volt med extra skruv. Jag jamade för full hals och kämpade och slet för att ta mig loss, samtidigt som brummisen kom allt närmare. Husse försökte nu lugna mig samtidigt som han pratade med den andra tvåbeningen. Men det gick inget vidare. Nu var jag så rädd att jag sprang med tassarna i luften. Precis som den där “Hjulben” på tv.

“Så här såg jag ut.”

Till slut lyfte husse upp mig som om jag var en liten kattunge. Normalt skulle jag fräst till på allvar. Men nu kändes det skönt att få klamra sig fast runt husses hals och borra in nosen under hans haka. Medan jag satt i husses famn, så försvann både brummisen och tvåbeningen. Jag skuttade snabbt ner på marken igen och försökte låtsas som ingenting. Men min svans avslöjade mig, då den var formad som en förvuxen flaskborste med mycket päls.

Lite trött

2009-11-30T15:00:00.001+01:00

Jag fick jobba hårt i natt. Självklart var allt husses fel. Det började med att husse hade ont i skallen och låg och jämrade sig i soffan. Jag tyckte såklart synd om honom och tog det därför lugnare än vanligt. Annat var det med Snuffe som kom som ett försenat julkort och gjorde en tass-sving med skruv. Detta resulterade i att jag stukade flera morrhår och fick pälsen i oordning.

“Åh nej! Mina arma morrisar!” (bilden är tagen vid tidigare tillfälle)

Tyvärr märkte jag inte av mina stukade morrhår förrän klockan var cirka 2:22 på morgonen. Då jag är en upptagen katt om dagarna, så ville jag klargöra mina krav på direkten. Jag satte mig därför vid dörren och vrålade hela alfabetet på jamiska.

Sippo: Mjaaaaaaou! Bjaaaou…
Husse: Sch!
Sippo: Mjaoulisen jamingen???
Husse: Men tyst på dig!
Sippo: Mjaou mjaou? *svansvift*
Husse: ARGH! Tyst! Tig!
Sippo: MREEEEOW!!! MJAOU MJAOU BRÖÖÖÖL!!!
Husse: *underliga läten*

Efter denna uppvisning så gick jag och la mig på tvättmaskinen. Jag hade ju tydligt jamat mina krav. Då tog Snuffe över och började spela harpa på persiennerna. Det var inte långt ifrån att vi blev en katt fattigare här hemma.

“De va jettenera ett tag. Men som tur var så lugnade husse sig veldigt snabbt”, hälsar en skakad Snuffe från sängen.

Kallt

2009-11-29T15:03:00.001+01:00

Vem stängde av den lilla värme som fanns?! *slår med tassen* Klockan vad morgon och det var dags för vår morgonpromenad, då husse tyckte det såg lite kallt ut ute. Typiskt nog så hängde husses varmare byxor på tork uppe på toalettdörren och där gör dom ju ingen nytta. Trots detta så gör husse sig klar för undertecknad katts promenad. Iförd i tunna sommarbyxor, går han ut genom porten med mig snabbt tassandes efter. Jag hann inte många steg innan husse började huttra och fnysa. Dessutom var det glashalt på backen. Det höll på att bli favorit i repris.

“Notera ishinnan på vattenpölen. Det betyder att det är halt husse.”

Vis av erfarenheter från förra året, intog jag snabbt en strategisk plats högre upp. Platsen var dessutom belagd bredvid ett par buskar och alla vet att om det bara finns en enda buske i närheten, så kan man ge sig katten på att husse kommer ramla just i dom. Det är någon underlig lag, säger han. “Mörfys Lag” muttrar han nu. Jag kan ju inte annat än att hålla med.

“Kan du vänta lite med att ramla husse, så jag hinner undan?”

Det blev en liten promenad på eftermiddagen också. Det var inte lika kallt, men nu var det tjock dimma överallt. Då han upptäckte hur bra mina morrhår fungerade, så skickade han mig först för att kolla att det inte stod något i vägen. *fnys* Skicka fram sin stackars katt så där… *fnys igen*

“Jag kan rappoportera att det schtår ett par buschkar härrrr.”

Fatta vinken husse!

2009-11-28T16:10:00.001+01:00

Redan tidigt på morgonen så började jag ge husse små fina vinkar. Jag jamade lite snällt, buffade extra mycket när han satt vid datorn. Morgonpromenaden blev extra lång, så jag kunde jama lite med husse när inte Snuffe hörde. Men hjälpte det? Nä, just det! Till slut så kastade jag mig bara ner i sängen och kände mig sårad. Husse hade glömt bort Kattens Dag…

“Suckjam. Du hade ju visst glömt bort Kattens Dag.” *surar*

Men nu på kvällen, när husse hjälper mig att blogga lite, då hände något. För nu kom nämligen påsarna med mjukmat fram. *dregel* Eftersom Snuffe inte gillar mjukmat, så blir det mer till mig. Han får väl nöja sig med lite torrfoder eller ett par Dentabits.

“Ne, jag föredrar torrfoder och Dentabits. Gos går också bra.”

Hånk och bröl

2009-11-27T15:47:00.001+01:00

Så låter husse här hemma. Han har något som sitter fast i nosen på honom, och när han försöker fräsa ut det så låter det HÅNK! Först så skrattade vi katter så morrhåren höll på att ramla av, men efter ett tag så började vi tycka synd om husse.

Han blåste och fräste så dant att han blev alldeles röd i ansiktet och såg alldeles yr ut. Så smetade han någon salva under näsan som skulle “lösa upp lite”, som han sa. Undertecknad katt var uppe i soffan och inspekterade salvan under husses nos. Den var så stark att det började rinna i ögonen på mig. Men inte katten blev husses näsa något bättre. Så nu går husse runt och låter här hemma.
“Snörvel, bröööl, hånk, host, harkel, hånk hånk.”

Med lite trummor så har vi snart en sån där technolåt, eller vad det heter. Den kommer nog klättra snabbt på hit-listorna.

“Tillsammans tar vi oss till nya höjder, husse.”

Jag solar

2009-11-26T15:43:00.001+01:00

Vädret har ju som bekant inte varit något vidare. Mest blåst och massa otäckt regn. Så då tänkte jag, att varför inte utnyttja det vi har här hemma? Jamat och gjort, så slängde jag mig framför husse EnergyLight och bara myste med husse. Ibland är livet härligt. Även om det inte alltid är så spännande.

Tyvärr så verkar inte lampan fungera lika bra på husse längre. Han trampar bara runt och grymtar. Är lite orolig för att han kan ha fått den där grissjukan, eller vad den nu heter.

“Undertecknad katt vid lampan”

Vilken morgon…

2009-11-25T15:51:00.001+01:00

Jag fick verkligen ingen bra start på dagen. Vi höll precis på att klä på oss, då min superhörsel uppfattade misse-tänksamma ljud i farstun. Jag försökte påjama detta för husse, men han lyssnade inte. Han var totalt döv för mina varningar om det otäcka utanför. När han öppnade dörren fick jag en chock. Där stod monstervagnen!Det är ett hiskeligt monster på hjul, som en “städtant” drar runt på i området. Hon brukar komma titt som tätt och städa i vår farstu så det lukter jättestarkt och irriterar min känsliga nos. Detta påverkar i högsta grad mina nosologiska undersökningar.

“Mitt främsta nosologiska instrument i närbild. Mina näsa, även kallad nos.”

Jag använde mina bestämdaste jam för att tala om att jag var inte alls pigg på en promenad. Faktum var att min promenadvilja hade försvunnit nånstans mellan hallmattan och dörren.

Trots detta så släpade husse undertecknad katt, ut ur lägenheten. I ren protest plockade jag med mig dörrmattan och en del reklam som låg och skräpade. När vi väl kommit ut så kommer nästa chock. Det spöregnade.

“Kunde du inte väntat på trevligare väder innan du släpade ut mig? Vadå mitt fel? Det var du som släpade ut mig genom dörren.”

Nu var det verkligen kris. Skulle jag riskera livet och smita förbi monstervagnen och hem igen, eller skulle jag räta ut morrhåren och trotsa det dåliga vädret? Man kan säja att jag kände mig lite… ställd.

“Titta så ställd jag är.” *mjurr mjurr*

Självklart ryckte jag upp morrhåren och traskade ut i det dåliga vädret. En ljuspunkt var ju att husse faktiskt blev betydligt blötare än vad jag blev.

Efter avklarad promenad så blev det att ligga i sängen. Jag låg där, husse fick ta soffan. Nån måtta får det väl vara?

Luftangrepp

2009-11-24T15:46:00.001+01:00

Jag blev nästan mordhotad i dag. Husse och jag var ute på en avslappnande eftermiddagspromenad, då vi hörde ett fasligt kraxandes en bit bort.

Det började rycka lite oroväckande i min svansradar och morrhåren anade en viss förändring i lufttrycket. Det var först när jag tog en noggrannare titt på himlen som jag såg det fasansfulla. Det var en hel skock med kraxande fjädervippor. Minst en kattiljon av dom. Jag förstod att dom var ute efter hämnd för alla gånger jag smugit på dom. Jag försökte desperat jama att jag faktiskt aldrig rört en fjädervippa, annat än den husse har hängandes på köksväggen och den är köpt på ICA.

“Hm. Titta husse, vad är det för prickar där borta?”

“Fjädervippor! Det är en hel kattiljard av dom. Spring för livet! Kvinnor och katter först husse. Du får komma efter.”

När jag tagit skydd under buske så tog jag ett par djupa andetag och lugnade ner mig lite. Plötsligt slog en tanke mig. Det kanske inte var hämnd dom var ute efter. Utan dom försöker kanske utpressa mig så jag ska lägga ned utredningen angående klängväxten på grannhuset.

Jag anar en konstig-ration… transparation… transistorradio. Nej vänta, konspiration, heter det ju.

Undersökning pågår

2009-11-23T16:02:00.001+01:00

Min buskologiska utbildning kom verkligen till pass i dag. Det var ett par klängväxter som inte hängde med ordentligt, utan låg mest och latade sig på marken. Jag undersökte självklart saken för att hitta roten till det onda.

Jag har inga bevis, men det finns tecken på att det är en riktig planta inblandad. Tyvärr så vägrar åklagarkatten att starta en utredning utan bättre bevis.

Konstapel Sippo startar i dag en fullständig buskologisk undersökning med nosologiska direktiv enligt kattagraf femtielva i kattbalken. Jag återjamar när jag fått upp något spår.

“Hm. Det här ser inte bra ut. Får du med allt husse?”

Utöver det så har det inte hänt så mycket. Vädret är helkonstigt, milt jamat…

“Dumma väder. Bestäm dig nångång!” *hytter med tassen*

Snuffe leker

2009-11-22T15:29:00.001+01:00

Solen från i går har i dag ersatts med massa dumt blött. Jag är blöt, husse är blöt, husses skor är genomdränkta och han hävdar bestämt att det simmar omkring abborrar i skorna. Har efter noggrann nosologisk undersökning kommit fram till att det fanns inte en fisk så långt ögat kunde nå. Husse lurades bara. *sniff*

Men för att glädja mina vänner, så lägger jag upp ett klipp med Snuffe, när han jagar den röda pricken. Själv låg jag en bit utanför kameran och betraktade honom hånfullt. Ungkatter… *suck*

Buskologi

2009-11-21T16:00:00.001+01:00

Var ute på en härlig morgonpromenad med husse. Vi gick runt och inspekterade buskarna. Först gick husse och tittade på buskarna och petade lite på dom. Han försökte att inte visa hur okunnig han var i buskologi. Jag låtsades tappa något var och varannan meter, så husse inte skulle förstå att jag dubbelkollade hans inspektion och blev ledsen.

Det är väldigt viktigt för människors självkänsla, att bli berömda och uppmuntras med jämna mellanrum. Tror han kände sig rätt stolt när jag förklarade att jag tyckte han jobbat jättebra.

“Ser bra ut det här. Bra jobbat husse. Jätteduktigt!”

“Här missade du visst ett löv. Eh, jag menar, oj jag tappade nåt.”

“Nej, jag dubbelkollar inte dom buskar du tittat på. Självklart litar jag på dig husse.” *ahem*

Så kom det sol också. Det har varit jättefint väder hela dagen, fast någon värme var det väl inte direkt. Snarare kalla vindar. *hutter*

En bild som husse tog när han var och handlade på macken.

Slappar

2009-11-20T16:16:00.001+01:00

Det kommer fortfarande massa dumt blött ute och så blåser det årkan också. Husse påstod att det kändes som att stå vid fläktarna på biltvätten. Vet inte riktigt vad som menas, men det lät inget roligt alls.

Inte nog med att min päls blir alldeles blöt och spretig. Min patrullväg blir mer som en hinderbana med inslag av vattengravar. Om det fortsätter på det här sättet, så får vi snart ersätta husses skor med en roddbåt. Det är faktiskt rätt jobbigt att få husse att hoppa över vattenpölarna. Han envisas hela tiden med att springa runt dom, så jag får vänta fyrtiotolv minuter på att han hittat en väg runt insjöarna. Klumpfot!

Nä, det är nog skönare att ligga i husses säng och slappa. Dessutom är täckena helt utmärkta att torka pälsen på.

“Det gäller att skynda sig så man får den bästa sängplatsen. Här ser ni undertecknad katt i slapparläge.” *kurr kurr*

Lek och stök

2009-11-19T15:51:00.001+01:00

Husse tyckte vi såg lite trötta ut i går på kvällen, så han plockade fram en leksak och sprutade mynta över hela den. Först så försökte vi motstå den härliga doften, men till slut så kunde inte Snuffe hålla sig längre utan borrade ner hela skallen i tygkuben. *hehe*

*sniffa sniffa, nosa nosa* “Det lukktar mums här inne.” *sniff sniff*

Själv så har man ju lite värdighet och påverkas inte så lätt som dagens ungkatter. Jag tog det coolt och satte mig bredvid husses självdöda dammsugare.

“Hm, den är död va husse?”

Så hände det nåt lite annorlunda i dag. Husse smet hemifrån och var borta jättelänge. Minst trettioelva timmar. (Gustav’s tidsmått) Men när han kom hem så hade han med sig en sprillans ny kattlåda!

Det första han gjorde när han kom hem. Det var att möblera om hela hallen så vi katter inte ska frysa om tassarna när vi går på lådan. Det enda problemet är att jag går inte på lådor med dörrar. Jag vägrar! Så om inte husse plockar bort den dumma luckan snart, så kommer jag snart att lämna en present i köket. *mutter*

“Hm. Snygg form, snygga färger. Men jag gillar inte luckan. Bort med den husse.”

Blött

2009-11-18T16:35:00.001+01:00

Det har bara kommit massa blött hela dagen, så det har inte hänt så mycket. Därför så visar jag ett par bilder som husse tog på vår kvällspromenad i går.

“Waaa! Nu är jag ju helt blind din drummel. Dumma blixtmojäng!”

*sniff sniff, nosa nosa*

Det är inte helt enkelt att utföra sitt arbete när någon håller på att blixtra mig rakt i ögonen hela tiden. *mutter*

Jag slappar

2009-11-17T16:23:00.001+01:00

Nu är det inte roligt längre. Varenda gång jag sticker morrhåren utanför dörren så regnar det. Även om jag är en plikttrogen katt med ansvarskänsla, så måste jag dra gränsen nånstans.

I dag drog jag den vid skrivbordet.

“Här visar jag flera olika slapparpositioner. Alla är bra på sitt sätt. Ett varningens jam bara. Om du som jag, ligger nära kanten på skrivbordet. Se upp för gravitationen. Den gör ont.”

“Oj då. Där kom visst Snuffe med på bild också. Som ni ser har han tagit efter mig och slappar lite lagom coolt.”

Passade bra

2009-11-16T16:05:00.001+01:00

Nu har jag testat grejorna som vi fick av Wikki. Först så undersökte jag verktygen vi skulle ha med oss. Sedan så var det bara att få med sig allt. Som tur var så hade vi ett sånt där hö… hös… hölösterer…Måste jama att hölsteretet passade alldeles utmärkt.

“Multitool, kompopass, termamometer. Allt som en säkerhetskatt kan behöva på patrull. Till och med ett förstoringsglas. Hm, jag ser nåt som kryper runt i mattan. Yikes!”

“Hölöstret passar bra till pälsen också.”

Som tur var behövde jag inte använda något av det på promenaden. Men jag tror faktiskt att det är bäst att spänna fast grejorna på husse. Det är ju han som springer vilse hela tiden. Inte jag.

Whiskas temptations, smakade mums! Snuffe gick fram och nosade bara, sedan blängde han på husse tills han fick sina vanliga Dentabits. *suckar*

“Jag tykker att Dentabits är godigare. Betyder det att jag får dåm för mej sjelv? Sippo?”

“Suckjam! Behåll Dentabitsen du, så testar jag dom andra igen.”

Vi ger fyra tassar av fyra möjliga, till detta fankattiska paket. Husse håller fortfarande på att återhämta sig lite från chocken.

Vid tillfälle ska jag lura ut husse i skogen och lämna honom där med bara kompassen och verktyget. Då får vi se om dom funkar.

Tack snälla Wikki!

2009-11-16T14:04:00.001+01:00

Mjaou! Jag är så glad att jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. *svansdansar* Wikki och hennes matte skickade ju ett paket till mig och husse. Mest till mig så klart.

I dag så ringde det på dörren och utanför stod brevisen med ett stort paket. Husse blev lite orolig om han råkat reta upp någon som skickade brevbomber, men så såg han att det var en tass på paketet. Då förstod vi båda två att det var från Wikki.

Paketet var fullt med jättefina saker. Bland annat en blinkis till husse, som han nu måste fundera på hur man sätter dit.

Så fick jag, en liten väska med sånt där multiverktyg och en kompass. Så nu kan jag verkligen utföra nosologiska undersökningar och jag vet inte vad. Det finns inga gränser längre. Det bästa var nog den lilla kompassen som följde med. Jag antar att det var en pik till husse. *Bwahaha*

Så följde det med kattgräs och en bit godis till husse. Nu ska vi bara hitta nånstans att plantera gräset. Hoppas husse följer instruktionerna som följde med. *håller tassarna*

Tack snälla söta, gosiga, pluttinuttiga gosesnuttan! Husse tackar han med.

Återkommer senare och jamar när vi varit ute och testat allt.

Med tassen i kakburken

2009-11-15T19:28:00.001+01:00

Tassen i lådan, borde man kanske jama. Husse tog Snuffe på bar gärning. Snuffe försökte inte ens låtsas vara oskyldig.

“Hm, hörde jag inte ett pipande här nerifrån?” *gräva gräva*

“Meeeen dååååå. *gräva gräva* Jag SKA få upp den. *krafs krafs*”

Det slutade med att husse blev tvungen att lyfta ned Snuffe, för han stod i vägen när han skulle hämta kaffe. Husse alltså.

Jag har tråkigt.

2009-11-15T15:38:00.001+01:00

Den här dagen har varit så tråkig att den nästan gått baklänges. Det blev en morgonpromenad och sedan satt husse och jag framför hans "EnergyLight" och latade oss. Trodde faktiskt att jag skulle bli lite piggare av ljuset, men istället blev jag så trött av allt solande att jag somnade.

Det är ungefär vad som hänt i dag. *gäspar*

Att klä sig

2009-11-14T16:09:00.001+01:00

Ibland är ju husse lite långsam när vi ska ut. Han ska hämta det ena och det andra, så glömmer han saker i alla fall. Det händer med jämna mellanrum att undertecknad katt får klä sig själv. Fast det är lite knepigt med knäppningen.

“Eh, jo du husse. Du skulle inte kunna hjälpa till lite va?”

Så vandrade vi ut på nya äventyr. Fast det blev inte så långt äventyr i dag. Det kom massor med blött på morgonen. Pälsen blev dyngsur och alldeles rufsig. Husse den fegisen, han drog upp luvan på jackan och påstod att det var skönt ute. *mutter*

“Jamen spring utan kläder i regnet själv då! Då får vi se hur skoj du tycker det är att trampa runt i allt det blöta.”

Stoppa våldet!

2009-11-14T14:42:00.001+01:00

Det är dags att ta i mot oprovocerat våld. För inte så länge sedan, så blev jag ju nästan anfallen av en underlig frukt. I dag när vi var ute och gick, så hittade vi en nära släkting till den som överföll mig. Stackaren var helt mosad.

“Resultatet av oprovocerat våld. Eller var det så att kastanjen muckade gräl?” *funderar*

Jag stödjer inga hämndaktioner mot kastanjer! Stoppa våldet nu!

Tar igen oss

2009-11-13T15:56:00.001+01:00

Gårdagen var ju lite tung för oss katter, eftersom vi var tvungna att hålla upp husses usla humör. Dessutom tror jag att Snuffe fortfarande är lite orolig sedan han blev utelåst. Även om han inte jamar något om det. Men jag såg nog att han la sig bredvid telefonen. Antar att han vill kunna ringa om något händer.

“Jag e inte alls redd. Jag e bara lite försiktig. Så de så.”

Så idag har vi legat och dragit oss på våra respektive sovplatser. Husse for iväg nånstans en stund och när han kom hem så hade han med sig sin förra måbiltäläfån (mobiltelefon) med blixtmojäng.

Självklart så passade han på att ta ett par bilder när vi låg i mörkret och snarkade.

“Zzzzzz…*blixt* Zzz… huh, va? Vad händer? Dumma husse. *mutter*”

Håll räkningen

2009-11-12T15:59:00.001+01:00

Husse har haft det lite jobbigt i dag, så jag tänkte att jag skulle vara snäll och hjälpa till med posten. Det var någon räkning som husse hade glömt bort. Typiskt nog så ser men mer av örngottet istället för kuvertet.

Varför heter det örn-gott? Det smakar varken örn eller gott. Jag lovar.

“Ingen fara husse. Jag har säkrat brevet. Ska jag förinta räkningen eller?”

Utöver ett litet besök som husse fick på förmiddagen så har det inte hänt någonting. Absolut noll. Detta måste vara en av dom tråkigaste dagarna på länge.

Jo vänta. Lite kul var det när husse skulle äta lunch och råkade tappa hälften på golvet. Makaroner är mums.

Stor dramatik

2009-11-11T14:42:00.001+01:00

Som jag jamade igår, så skulle jag ju berätta om den dramatiska händelsen som utspelades under gårdagen.

Det var runt lunchtid som vi katter följde med vår husse ut på uteplatsen. Snuffe som normalt är livrädd för allt utanför hemmet, tassade försiktigt med oss ut för att njuta av den friska luften. Föga visste vi då, att detta skulle bli en högst traumatisk upplevelse för alla inblandade. Efter ett par minuter så hade husse fått nog och ville in igen.

Han är alltid noga med att se till att jag gå in, eftersom mina rymningsförsök alltid resulterar i trädklättring och terränglöpning bland buskarna.

Snuffe däremot, är ju sådan nervös katt att han aldrig skulle rymma. Därför trodde husse automatiskt att han gått in före mig.

“Jag lyckades efter flera försök, övertyga Snuffe om att ställa upp på en intervju via prasseltunneln i vardagsrummet;”

Snuffe: Jo, jag såg ju då att husse var klar och ville in. Men jag hade hittat ett sånt intressant grässtrå, att jag ville vara ute lite till.

Sippo: Anade du vad som var på väg att hända?

Snuffe: Ne, jag trodde ju aaaldrig att ni skulle lämna mig ensam ute. *darrar med morrhåren*

Sippo: Nej, vem tror att deras husse ska låsa dom ute? Fruktansvärt!

Snuffe: Jo. Först var jag inte så redd, eftersom jag hade så kul med mitt grässtrå. Jag märkte inte ens att ni lämnat mig. Men efter en stund så kände jag att det var dags för… *harkel* att gå på lådan. Så började det ju bli lite kallt om tassarna. *ännu mer darr med morrhåren*

Sippo: Så vad gjorde du då?

Snuffe: Jag började jama lite försiktigt, så husse skulle höra.

Sippo: Men gjorde han det då?

Snuffe: Nee. Han öppnade inte dörren i alla fall.

Sippo: Vad tänkte du då? När husse bara övergett dig så där.

Snuffe: Jag blev jettelessen och började gråta. Med klorna krafsade förtvivlat på dörren och bankade med tassarna. Men inget hände.

Sippo: Nja, det där stämmer väl ändå inte riktigt va?

Snuffe: ???

Sippo: Var det inte någon som uppmärksammade vad som hänt?

Snuffe: Jo just det! Du satt ju på insidan av fönstret och skrattade åt mig.

Sippo: Hallå där! Det gjorde jag inte alls. Jag försökte faktiskt förklara hur du skulle göra för att klättra över nätet.

Snuffe: *gråter förtvivlat*

Sippo: Såjam, såjam. Lugn och fin nu.

Snuffe: *sniff* Det var så hemskt. J-jag kan inte ens tänka på det. Jag har mardrömmar om utemöbler som anfaller mig och du och husse sitter inne och skrattar åt mig. *snörvel*

Sippo: Eh, ja jo. Du menar ju att husse inte märker nånting för han ligger och snarkar i soffan.

Snuffe: Jooo. Fast du kunde väl ha hjälpt till lite mer va?

Sippo: Hurdå?! Jag jamade för full halls, slet i persiennerna, vilket förresten enbart fick resultatet att husse kastade en kudde i skallen på mig. Jag sprang mellan fönstren i lägenheten för att försöka hjälpa dig! *fnyser*

Snuffe: Jaha. Var det därför husse inte hörde mina förtvivlade jam?! Bara för att du förde sådant oväsen! Är det så du menar?

Sippo: Eh, jag tror vi avslutar här nu.

Snuffe: Nämen hallå! Vänta li…*klick*

Ja, som ni hör av intervjun här så var det hela en fruktansvärd upplevelse för stackars Snuffe. Om han hade haft en god utbildning som commandokatt, hade han lätt kunnat klättra över stängslet och gå runt huset och ringt på dörren.

Denna artikel har granskats av mina egna kritiska ögon för att se till att det hela blev så sanningsenligt som möjligt.

Nu är jag tillbaka

2009-11-10T21:14:00.002+01:00

Äntligen så fick vi tillbaka internet. Men nu är jag så slutkörd att jag inte orkar jama ordentligt. Men imorgon ska jag berätta om när husse låste ut stackars Snuffe på uteplatsen. Det blir troligen en intervju med Snuffe om det hela.
Tassen alla vänner. Världens bästa vänner till och med.

Kärleksbett

2009-11-09T15:25:00.001+01:00

Ibland kan man ju bara inte motstå att ta en tugga när man gosar. Jag vet att husse tycker det gör ont, men jag kan bara inte låta bli! *tassen över ögat*

*gosa gosa* “Det är SÅ mysigt att gosa med dig husse…”

“Vänta lite. Luktar du inte lite mynta?!” *hugg*

“F’låt! Det var inte meningen. Jag lovar.” *snyft snyft*

Hjälp! Den anfaller!

2009-11-08T15:47:00.001+01:00

Det var med blotta förskräckelsen som jag klarade mig undan ett synnerligen grymt och minst jamat, oväntat angrepp. Vi hade precis kommit hem från morgonpromenaden och husse skulle fixa lite att äta. Själv var jag utsvulten efter min högst krävande undersökning av stolen i buskaget.

Stolen står fortfarande kvar bland mina buskar. Märkligt.

Självklart stod undertecknad katt bredvid och kontrollerade så han inte använde för mycket smör och pålägg. Problemet var bara att när jag såg skinkan så tog mörka krafter över mig och jag började vråla för full hals –Ge mig! Jag vill ha!

Plötsligt så smackade det bara till och jag var totalt blind. Det var en halv skinka som hade gjort ett smygangrepp och lagt sig rakt över ansiktet på mig. Förstå min skräck när jag inte såg ett smack och allting luktade häst!

Husse höll på att skratta ihjäl sig, medan jag kämpade för mitt arma liv. Det var enbart tack vare min commandoträning som jag undgick att bli absorberad av den ondskefulla skinkan. Men vänta bara. Jag ska nog hämnas!

Händelselös dag

2009-11-07T16:04:00.001+01:00

Var ute en sväng med husse på morgonen. Utförde lite buskologi, men annars har det inte hänt så mycket.

Husses favoritkanal på tv’n dog. Så jag har fått agera lite stödkatt. Men nu kom den visst tillbaka igen. Tur det, husse började se riktigt risig ut.

Tassa lugnt i helgen kamrater.

Masken Börje

2009-11-06T15:29:00.001+01:00

Hela dagen har det varit tråkigt väder. Men trots det så känns det inte riktigt så farligt, med tanke på att det kom otäckt vitt igår.

Jag tassade som bäst omkring på min morgonpromenad, då jag såg ett välbekant ansikte, eller om det var bakdelen jag kände igen. Faktum är att det kan vara lite svårt att veta vad som är bak och fram på dessa små krabater. Det var Masken Börje! Han var ute och sträckte på sig så ingen skulle kunna anklaga honom för att vara en latmask.

Jag blev så glad över att se honom igen, att jag råkade daska till honom med tassen. Själv tycker jag inte att det var så hårt, men Börje påstod att det påminde om en lokal jordbävning och att han nu hade fått huvudvärk. Självklart blev jag lite stött och skulle ge honom en nosbuff. Men av någon underlig anledning råkade jag slicka lite på honom. Då började han skrika så otäckt att jag blev rädd och tassade iväg.

“Börje! Tjenare gamla kompis, hur är läget?” *tass tass*

Växlande väder

2009-11-05T15:35:00.001+01:00

I dag kan har jag inte så mycket att rapportera förutom att vädret varit minst jamat underligt.

Vi började som vanligt med en härlig morgonpromenad. Trodde jag i alla fall. Så fort vi kom utanför porten gjorde jag den fruktansvärda upptäckten att det kom massor med otäckt vitt. Jag utförde en mindre noggrann patrull på innergården, sedan sprang jag hem med sådan fart att husse flög som ett segel efter mig. Efter denna uppfriskande promenad så intog jag gosläge i sängen.

På eftermiddagen så släpade husse ut mig igen. Nu hade det otäckt vita blivit otäckt blött istället. Jag nosade runt lite försiktigt bland buskarna för att kontrollera så inga kompisar till Masken Börje hade frusit fast.

Mitt i patrullen så upphör det blöta att ramla ner och ersätts återigen av otäckt vitt. Jag försökte desperat söka skydd under en buske, men det läckte igenom. Då gav jag upp och gick in igen.

“Inte ens under buskarna är man säker från det otäckt blöta.”

Uppdaterat: SNÖ!

2009-11-04T16:37:00.001+01:00

Alarm! Samtliga katter till drabbningsplatserna! Högsta svansberedskap är utfärdat. Det kommer otäckt vitt!

Husse var på väg till något som heter “macken” för att handla eller om han bara skulle låna något. Min ofelbara nosradar sa mig att något var på väg att hända. Det gjorde det.

När husse kom hem så hade han otäckt vitt på sig och såg allmänt frusen ut. Självklart tyckte jag då att det var ett lämpligt tillfälle att jama till sig en kvällsrunda. Jag menar, nu har man ju sovit hela dan och är pigg. Dessutom var det snällare mot husse att jaga ut honom igen, innan han fick tillbaka känseln i fingrarna. Är jag inte en snäll kisse?

“Husses biltak nu på kvällen.” *hutter*

Men så vill jag jama allvar också.

Tänk på oss katter nu när det är kallt. Det är inte kul att vara utelåst, bortglömd eller vilse. Det är kallt och det kommer bli kallare.
En uppmaning till er som trampar runt på såna där tvåhjulingar som inte låter. KÖP LYSE FÖR &#!%&$€ Jag höll nästan på att springa rakt in i en som jag inte såg. Om jag har en blinkis, då kan mjaousan i mig ni också ha det! *arg*

Händelselöst

2009-11-04T15:41:00.001+01:00

Det har inte hänt något speciellt i dag. Jag var ute på en morgonpromenad, men det stormade och var jättekallt. Dessutom så fick husse ett samtal, så han fick byta telefonhand hela tiden för han tappade känseln i den.

Dessutom så började det komma otäckt vitt. Det var väldigt lite, men det fick husse att nästan hoppa ur skorna och vråla “det snöar!” Som om inte undertecknad katt redan hade märkt det. *hmpf*

Efter en liten stund fick jag nog och den pälsrufsande blåsten och gick in igen. Sedan dess har jag legat och slappat i sängen och jagat svansen av Snuffe.

Nu måste jag nog göra en ansträngning och gäspa lite.
Tassen!

Gammelhusse på besök

2009-11-03T16:32:00.001+01:00

Oj vad det har varit kaos här hemma idag. Morgonen började ungefär klockan 04 för husse. Jag hörde hur han vände och vred sig i sängen och inte fick någon ro. Snuffe och jag försökte med lite spinning och trampning, men inget fungerade.

Det blev en rätt tidig morgonpromenad och vi, eller jag snarare, gick fyra varv runt min favoritbuske utanför porten. Sedan blev jag frusen om tassarna och ville gå in.

Här ligger jag vid favoritbusken. Fast det här fotot var taget i somras, när det var liiiite varmare om tassarna. *djup suck*

På eftermiddagen så kom gammelhusse på besök! *skuttar* Han hade ju med sig massor med räkor sist han var här, så självklart förväntade vi oss ett par den här gången med. Men inte då.

Däremot så hade han och husse roligt med en massa “sjukpapper” som husse sa. Jag blev lite fundersam på hur ett papper kunde bli sjukt. Men så förstod jag sedan att det inte var pappret, utan husse som var lite sjuk. Självklart erbjöd jag mina kattologiska tjänster och kastade mig därför raklång bland alla papper. Både husse och gammelhusse morrade åt mig då och bad mig ge &#¤"&% i papprena. Otack är kattens lön.

Efter avklarade pappersstudier så blev det presenter. Det vill säga, dom försökte slå in en present som skulle skickas till något företag. Det hade med hemtelefonen att göra.

Även denna gång var jag tvungen att övervaka det hela, så ingenting gick fel. Fast den här gången så höll det på att sluta i katt-a-strof, då gammelhusse hotade med att tejpa fast svansen i bordet! Olaga hot mot katt!

“Men ska du inte tejpa lite åt andra hållet också? Vadå försvinn? Vad menas va?! Hörru, ge katten i min svans!”

Angående gårdagens fynd i buskarna, så står den fortfarande kvar. Jag ska utföra en noggrannare undersökning vid tillfälle.

Mystistiskt

2009-11-02T16:39:00.001+01:00

Nu händer det verkligen underliga saker på mitt revir. Jag höll som bäst på att utföra lite buskologi när min ofelbara nosradar slog larm. Det var något mystistiskt med mina buskar. Först förstod jag inte riktigt varför, men så såg jag den här.

“Hm, varför växer det stolar i mina buskar?!”

Någon har glömt informera mig om den högst underliga växten som syns på bilden. En mer grundlig undersökning ska utföras.

Det kan ni hoppa upp och sätta er på. *hehe*

Min nosologiska upptäckt

2009-11-01T14:42:00.001+01:00

Som jag jamade imorse, så gjorde jag ju en fankattisk upptäckt ute. Jag höll som bäst på att avsöka ett par buskar, då jag hörde ett underligt ljud. Jag tittade upp och hann precis hoppa åt sidan för att inte få en stor nöt i skallen.

“Det var en sån där kast-‘an-get, som trillade ner. Nej vänta, kast-‘an-jer, tror jag dom heter.”

“Så där ser dom ut från början, innan dom vuxigat klart. När dom är klara så spricker ägget och då trillar det ut en sån där röd kastanj, som nästan träffade mig i skallen.”

Trots att jag nästan blivit svårt skadad vid utförandet av mitt yrke som säkerhetskatt, så bestämde jag mig för att fortsätta patrullen. Då stötte jag på nästa underliga sak.

Faktum är att jag sett den ett par dagar, men inte brytt mig så mycket. Det var först när husse trampade på den och började grymta, som jag tittade lite närmare.

Sippo: Hm, en metallmojäng. Troligen från en skällis-radar.
Husse: Eh, det kallas för sked.
Sippo: Jaha, scheeed, säger du. *funderar* Och den använder man till en skällis-radar?
Husse: Nej för katten. Det är en sked! Sån som jag använder till mitt kaffe.
Sippo: Men varför skulle en skällis dricka kaffe?
Husse: Glöm dina dumma skällisar! Det är en S-K-E-D!!!
Sippo: Säger den till om något ske’r?
Husse: Jag ger upp…

Jag misstänker att husse samarbetar med eventuella hund-lobbyister som försöker få ett grepp om mitt revir. För vem som helst kan ju se att det där är mottagare-flärpen till en skällis-radar.

Men det är så hemligt att ingen vet om det. En dag ska jag berätta lite mer. *tittar runt* Ups, måste smita.

Masken Börje

2009-11-01T10:07:00.000+01:00

Jag har till min stora glädje samt ännu större förvåning, stött på Masken Börje på min morgonpromenad. Han låg och latade sig mitt på gatan och verkade inte alls vara i form. Jag blev lite orolig och gick fram och petade på honom lite försiktigt med tassen.

Det visade sig att Börje hade festat lite väl hårt under natten och var därför lite trött. Han hade hittat ett par burkar öl som låg och skräpade i några buskar. Så han tog sig ett par stycken och blev lite på lyset. En lysmask, kan man säga.

“Hörrö du Börje. Du ser verkligen inget vidare ut kompis.”

Dessutom hade lyckats komma i gräl med en annan mask. Av det Börje berättade så handlade det visst om vem som var den största latmasken samt bästa ansiktsmasken. Tydligen hade den andra masken, som hette Sven-Bert förresten, blivit direkt hotfull och sagt att han nästa gång inte skulle nöja sig med att Börje hängde med läppen, utan skulle hänga på andra vis med.

Så nu är Börje lite rädd och vill inte visa sig mer än nödvändigt. När jag frågade om han fiskade efter hjälp, då blev han totalt tokig och hoppade rakt ner i ett hål i marken.

Var det något jag sa?

Senare ska jag berätta om vad jag hittade under min nosologiska undersökning. Fast det blir i eftermiddag.

Tassen!

Nosologisk undersökning

2009-10-31T15:02:00.001+01:00

Hittade något underligt i mina buskar när jag nosade runt i dag. Husse stod som vanligt och glodde åt fel håll, så han missade nästan den nosologiska undersökningen.

“Hm, vad skådar mitt högra öga?”

“Undra om man kan se bättre uppifrån…”

“Nähä, då får jag väl krypa in och kolla då.”

Vad var det jag hittade då? Ja, det kan man verkligen undra. För så fort jag hade plockat ut det från buskarna och börjat provsmaka lite på det, så ryckte husse bort mig så sa “usch!” Vad menas?!

Min husvägg

2009-10-30T15:15:00.001+01:00

Bestämde mig för att tassa lite lugnare i dag. Det tog på krafterna att undervisa i kattomoflage i går.

Så den här dagen tillbringade jag mest längs min älskade husknut. Det kändes skönt att inte behöva stressa runt så mycket, utan bara ta det lugnt och nosa på väggen lite.

Så håller jag även tassarna för att Gustav ska bli bra i tassen igen. Han var ju lite deppig i går. Stackars Gustav. *torkar en tår med tassen* Krya på dig kompis!

*sniffa sniffa, nosa nosa*

Att spana

2009-10-29T14:56:00.001+01:00

En av mina viktigare uppgifter som säkerhetskatt, är ju att spana och iakttaga eventuella inkräktare på mitt revir. För att göra detta så är det viktigt att ha grundläggande kunskap.

“Undvik att lämna spår efter dig. Eventuellt kan du ha ett par hundfodral utanpå tassarna, så skällisarna får skulden för eventuella felsteg.”

“Det är väldans viktigt att smälta in i omgivningen på ett bra sätt. Här har jag kattomoflerat mig med ett löv så ingen ska se mig.”

För att verkligen vara underkåverkatt, så kan du försöka skälla lite som en hund av mindre storlek. Även kallad räkbete eller golvmopp. Var dock försiktig så inte någon förvirrad seniår kattnappar dig i tron om att du är hennes chiuwha-wha.

Jag ÄR snygg…

2009-10-28T15:38:00.001+01:00

Har återigen varit hos min favoritgranne och blivit lite kliad bakom öronen. Återigen har hon kommenterat min rumpa! Hon tycker jag ser rolig ut, men jag hävdar fortfarande att hon måste vara skelögd eller vad det heter. Säger att jag har damasker på tassarna. *kollar förvirrat* Jag ser då inget. Funderar på om jag kanske inte blivit lite kränkt. Bifogar bildbevis.

“Vadå damasker? Vadå kobent? Det var det värstigaste!”

Morgonpromenad

2009-10-28T09:33:00.002+01:00

Tog en stärkande promenad här på morgonkvisten. Solen sken, skatorna kraxade för full hals och det var sån där otäck fråst ute! Höll nästan på att göra en ofrivillig frivolt när jag skuttade upp på mina utkiksplatser.

“Mjaousan! Jama om skönt väder ute. Lite kallt kanske.”

Så hände det nåt otäckt också. Jag hade tjatat ett tag och till slut så öppnade husse dörren och då fick jag en rejäl chock. Utanför stod städtanten med sin otäcka vagn. Den låter jättemycket och jätteläskigt när den rullar. *ryser*

Jag blev så rädd att jag höll på att tappa pälsen när vi var tvungna att ta oss förbi den för att komma ut. Sen började dom förfölja oss också. Till slut gömde jag mig bakom ett par buskar och väntade på bättre tider.

“Nej! Jag är inte rädd, bara försiktig.”

Grannen

2009-10-27T16:08:00.001+01:00

Det hände något lite pinsamt i dag. Vi var ute på eftermiddagspromenad då min favoritgranne ropade på mig. Glad som jag blev, så sprang jag rakt igenom buskarna, vilket gjorde att husse snodde in sig lite med kopplet. Men det var egentligen inte mitt fel. Han borde faktiskt sagt att vi skulle ta en annan väg dit.

Så hände nästa grej. Husse och grannen stod och diskuterade om jag skulle få med mig lite blötmat hem. Husse var lite tveksam, men när grannen skulle gå och hämta den, så skulle husse ta emot kopplet. Tyvärr har han samma fingerfärdighet som en älg. Han tappade kopplet vilket i sin tur nästan skrämde pälsen av mig, så jag smet iväg så fort tassarna bar mig.

“Vadå fegis?! Du skrämde ju pälsen av mig din drummel!” *hytter med tassen*

Jag vägrade komma tillbaka när husse lockade. Faktiskt så fick grannen vifta lite med påsarna med mjukmat. För att visa att jag inte var så rädd egentligen, så skulle jag hoppa upp på fönsterbrädan. Tyvärr var det någon drummel som hällt på något anti-katt tjosan. Så jag gjorde en halv bakåtvolt med skruv innan jag dråsade ner i backen igen. Jama om pinsamt! *tassen för ansiktet*

För att inte genera vissa katter, så visar vi inte olyckan. Istället får ni se en fin sol.

Vi gick även en sväng och kontrollerade så inga parkbänkar tagit skada av alla dumma löv som trillar ner på dom.

“Dumma löv! Försvinn från min bänk!” *slår med tassen*

Så hände något underligt när vi var hemma i hallen innan vi gick ut. Jag jamade som en galning och bankade med tassarna på dörren, för att visa att nu var det verkligen dags för en promenad. Plötsligt så lyfter husse upp mig i famnen och börjar gosa med mig. Normalt så brukar jag ge honom tassen, eftersom jag är mer intresserad av promenad. Men nu kunde jag bara inte låta bli att gosa tillbaka. Jag buffade så mycket jag bara kunde och tvättade honom i hela ansiktet. (han hade precis kommit ur duschen)

Så gav jag ordentligt med spinn-healing för att visa att jag står vid hans sida vad som än händer. Husse svarade med att nosgosa mig i nackpälsen så jag fick knottror under tassarna. Vad är det som händer egentligen? Måste vara något med vattnet…